Förflytta dig till innehållet

Sixten Ekstrand är förankrad i mitten, men i många frågor mer liberal än konservativ: ”Kyrkan behöver ett mänskligt ansikte”

– Jag skulle gärna uppmuntra alla inom kyrkan att våga respektera att andra tänker olika. Med en sådan respekt kan man börja föra dialog. Det leder kanske inte till att man är ense, men till att man kan acceptera varandra, säger biskopskandidat Sixten Ekstrand. Foto: Jenny Jägerhorn-Tabermann/SPT biskopsval 2019


Med sin gedigna teologiska kunskapsbakgrund, sin mångsidiga erfarenhet samt ett brett kontaktnät inom såväl rikskyrkan, Borgå stift som till olika väckelserörelser och kyrkliga organisationer ger sig Sixten Ekstrand, direktor vid Kyrkans central för det svenska arbetet, in i kampen om biskopsämbetet i Borgå stift.
– Jag har sett kyrkan ur alla möjliga synvinklar man kan se den. Jag är energisk och stimuleras av utmaningar och av att få ta tag i nya saker. Den unga Sixten var ibland rätt kategorisk och fyrkantig i sina åsikter. Med åren har jag blivit mer mänsklig, lärt mig att lyssna mer på andra och att uppskatta andras tro och åsikter trots att de skiljer sig från mina egna.
Som biskopens viktigaste uppgift ser Ekstrand att samla församlingsmedlemmarna och de anställda i sitt stift, att lyssna till dem, dela vardagen i glädje och sorg och att ingjuta framtidstro och hopp hos dem. Han betonar också vikten av lagspel.
Den viktigaste sakfrågan Ekstrand vill driva i biskopsvalet handlar om hur man ska bygga upp framtidens församling och kyrka.
– Kyrkan måste byggas upp på ett nytt sätt.

Ekstrand har fyra ”byggstenar”

I förnyelseprocessen lyfter Ekstrand fram fyra olika byggstenar, som han kallar det. Den första handlar om det diakonala arbetet: att kyrkan finns i periferin där människor som lider behöver stöd och konkret hjälp. Den andra om gudstjänsten, där lekmän och anställda tillsammans planerar gudstjänsten, och också församlingsmedlemmarnas erfarenheter syns i gudstjänsten.
Den tredje delen handlar om att ta vara på och bekräfta barn och unga, att lyssna till deras önskemål. Den fjärde om vikten av ett globalt samvete – att hjälpa människor i nöd och på flykt och visa att det finns en Gud trots det svåra.
Den evangelisk-lutherska kyrkan har under de senaste åren drabbats av en massiv medlemsflykt, medlemsantalet ligger historiskt lågt, på under 70 procent. Ekstrands synpunkt är att det hänger ihop med att människor i dag överlag har lågt förtroende för institutioner.
– Den stora utmaningen är att ge kyrkan ett mänskligt ansikte, inte som en byråkratisk institution utan som en organism som består av människor som ser varandra och som hjälper varandra. Kyrkan har liksom de politiska partierna fjärmats från folks liv och vardag. Vi måste hitta ett mer personligt sätt att förmedla att det finns en Gud och föra samtal om tro och tvivel.

”Bägge synsätten ska kunna leva sida vid sida”

Kristinestadsprästernas uttalanden om homosexualitet har under de senaste veckorna väckt turbulens. Kommunikationsexperten Elli Flén säger till Svenska Yle att kyrkan måste bestämma sig vad den tycker om homosexualitet, annars fortsätter mediekriser bara att blossa upp.
– Alla medlemmar är lika värda men det råder en åsiktsfrihet inom kyrkan. Kyrkan kan lika litet som samhället överlag säga vad folk ska tycka om homosexualitet. Att biskop Björn Vikström sagt att han kommer att ta tag i saken och att domkapitlet kommer att behandla frågan visar att kyrkan tar avstånd från det sätt de två prästerna uttalat sig om homosexualitet. Det i sig är ett ställningstagande.
Är du för eller mot samkönad vigsel? Motivera.
– Jag vill arbeta för en lösning där bägge synsätten kan leva sida vid sida. Jag anser att kyrkan ska fatta ett beslut om att man viger samkönade, men i det bör också ingå en passus om att ingen präst kan tvingas till det. Det här är en modell som både den norska och svenska kyrkan följer.
Också när det gäller frågan om kyrkans kvinnoprästmotståndare ska tvingas till samarbete med kvinnliga präster svarar Ekstrand att tvång inte är lösningen.
– Enligt lagen kan ingen diskrimineras, och de som prästvigs bör vara beredda att samarbeta oberoende av kön. Samtidigt är varje präst fri att arbeta var den önskar. Kyrkan kan inte tvinga någon att arbeta på en viss arbetsplats. Det är upp till den enskilda prästen att välja om man arbetar i en församling med manliga präster, kvinnliga präster eller både och. Men grundinställningen är att man samarbetar med alla.

Respekt och acceptans

Kyrkans kärnuppgift är ju att förmedla kärlek och att finnas till för alla. Hur ska man lyckas hålla enheten inom kyrkan och hitta tillbaka till grunduppdraget om det råder inre splittringar?
– Jag skulle gärna uppmuntra alla inom kyrkan att våga respektera att andra tänker olika, våga lyssna på åsikter man inte delar, våga försöka ta in åsikterna och sätta sig in i andras situation. Med en sådan respekt kan man börja föra dialog. Det leder kanske inte till att man är ense, men till att man kan acceptera varandra.
Kyrkan ska inte göra partipolitik men kyrkan ska vara profetiskt politisk menar Ekstrand. Som ett exempel på detta nämner han frågan om hur flyktingar behandlas och att kyrkan ska kunna ge kyrkoasyl om en flykting får avslag, ett annat är marginaliseringen av unga.
– Om jag blir vald till biskop är jag beredd att i frågor som dessa utmana politiker och lagstiftare.
 

Sixten Ekstrand

Ålder: 58
Familj: Hustrun Linnea, tre vuxna barn; Simon och hans fru Elisabeth, Mari och hennes man Nicolai, Sara samt fyra barnbarn Walter, Rebecca, Indie och Io.
Bor i: Borgå
Bakgrund: Verkat som församlingspräst, verksamhetsledare för Kyrkans Ungdom, stiftsdekan vid domkapitlet i Borgå och som lektor och vikarierande professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Medlem i Kyrkans utrikesråd och i styrelsen för Kyrkans Utlandshjälp. medlem i den nationella styrelsen för Finn Church Aid i Kenya. Direktor för Kyrkans central för det svenska arbetet (KCSA).
Utbildning: Teologiedoktor.
Största passionen: Idrott. Som yngre höll jag på med tävlingsidrott, spelade fotboll och åkte skidor. Jag skidar fortfarande långlopp. Vasaloppet har jag deltagit elva gånger i.

Så här går biskopsvalet till

I biskopsvalet röstar sammanlagt cirka 700 personer. 350 av dessa är präster och lektorer, resten är lekmän.
Av lekmännen är cirka 330 personer från stiftets församlingar, där varje församling valt elektorer bland sina förtroendevalda. Antalet elektorer beror på församlingens storlek.
Resten av lekmännen är de fjorton som sitter i stiftsfullmäktige, de fyra som sitter i kyrkomötet och den lekman som sitter i kyrkostyrelsen.
En biskopskandidat ska vara nominerad av en valmansförening bestående av trettio personer med rösträtt i biskopsvalet. Kandidaten ska vara präst inom evangelisk-lutherska kyrkan.
Första valomgången ordnas den 19 mars.

Jenny Jägerhorn-Tabermann
SPT
 
Läs också de tidigare intervjuerna
Biskopsvalet i Borgå stift: Lisa Enckell vill bli folkets biskop
Väståbolands svenska församlings kyrkoherde Harry Sanfrid Backstrom godkänner inte samkönade äktenskap

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter