Siri föddes hemma på sjätte våningen i centrala Åbo — ambulansen hann inte fram
Maria Thölix födde dottern Siri hemma i lägenheten på sjätte våningen på Österlånggatan. Foto: Pia Heikkilä
Det är lördagsmorgon den 23 mars 2019.
Klockan är 7.10.
Maria Thölix vaknar hemma på sjätte våningen på Österlånggatan 66 i centrala Åbo.
Hon känner en diffus värk i magtrakten.
Hon är gravid i vecka 39 och misstänker snart att någonting är på gång.
Efter en kvart väcker hon sambon Thomas: Idag är det dags!
Vem ska barnvakta?
Prioritet nummer ett är barnvakt åt dottern Wera, 4,5 år. Thomas ringer på hos grannen, som lovat ställa upp. Men så tidigt en lördagsmorgon vaknar hon inte av att det ringer på dörren.
Thomas börjar ringa runt i jakt på andra barnvakter.
Wera vaknar av all aktivitet i lägenheten.
Klockan tickar mot 7.30. Nu är Marias värkar hårda och nästan konstanta.
Maria ringer sina föräldrar i Ekenäs medan hon packar ner tandborste och mobilladdare i en väska. En våldsam värk skär genom kroppen och hon tvingas lägga ner telefonen.
Fostervattnet går.
”Vi hinner inte till sjukhuset”
Trycket är kraftigt och som omföderska känner Maria igen sig. Hon kastar en blick på Thomas: Vi kanske inte hinner till sjukhuset.
ÅUCS ligger drygt två kilometer bort. Sju minuter med bil.
Thomas ringer 112. Han försöker slå på teven åt Wera, men digiboxen strular. 4-åringen blir ombedd att ”hitta på något för sig själv”.
Maria tar sikte på badrummet.
– Av någon märklig anledning valde jag att inte gå och lägga mig i vår säng, vilket ju hade varit bekvämare. Brydde jag mig faktiskt i det läget om att det kan bli kladdigt?
Ambulans på väg
Nödcentralen har sänt en ambulans mot Österlånggatan. Thomas håller telefonlinjen öppen.
Maria genomskärs av en värk så kraftig att hon tror sig gå av på mitten.
Hon sitter på golvet i badrummet, stirrar in i duschskåpet och tänker: Hur kan man behålla medvetandet vid sådana smärtor?
Så gör hon ett försök att krysta. Thomas ringer 112 igen. Han får anvisningar om att stöda babyns huvud. Det är ute efter den första krystningen.
Thomas blir rädd. Babyn är blålila till färgen i ansiktet och verkar helt uttryckslös. Vad förväntas han göra?
Vid nästa krystning kommer hela babyn ut.
Hon gnyr till – och nyser.
Maria lyfter upp sin andra dotter till sitt bröst. Klockan är 7.46.
–Jag har för mig att Thomas och jag gjorde high five!
Tillsammans har de förlöst ett barn.
I ett trångt och lite ostädat badrum, på ett golv där bara fötter kan stiga på små korn av sand från kattens låda.
Intill duschskåpet, där Maria kvällen innan sköljde smutsiga galonkläder, mötte en alldeles ny människa världen.
Den här bilden sändes till morföräldrarna i Ekenäs, 20 minuter efter att Siri fötts. Foto: privat
Ute i den grådimmiga lördagsmorgonen på Österlånggatan har ambulanspersonalen stoppats av två olika portkoder.
Lyckligtvis släpps de in av en granne på väg ut, och nu är två ambulansteam redan på väg upp till sjätte våningen.
– Jag visade V-tecken åt dem när de kom. De kunde bara konstatera att allt var bra med mor och barn, säger Maria.
Ingen av de fyra sjukvårdarna i teamet hade varit med om en förlossning utanför sjukhuset förr. Från ÅUCS gavs instruktioner per telefon om hur Thomas skulle klippa av navelsträngen.
– En av vårdarna hade egentligen redan gått av sitt skift, men ville följa med för att det hela var så extraordinärt, säger Maria.
Storasyster Wera hade fått hälsa på sin lilla syster i badrummet strax efter att hon kom ut.
– Hon var inte alls illa berörd av allt som hänt. Stämningen hade förstås varit lätt kaotisk, men sammantaget betedde vi oss nog ganska lugnt under förlossningen, både Thomas och jag, säger Maria.
En barnvakt hann till lägenheten samtidigt som ambulanspersonalen kom.
Maria klädde på sig en morgonrock och babyn fick en liten luva på huvudet av ambulanspersonalen. Invirad i en handduk vid mammas bröst fick den nyfödda åka ambulans till förlossningsavdelningen.
Siri fick en liten luva av ambulanspersonalen. Foto:privat
Där följde sedvanliga procedurer. Babyn konstaterades vara i prima skick.
Storasyster fick komma in i förlossningssalen och hälsa på lillasyster igen, innan Maria och babyn flyttades till BB-avdelningen. Ett dygn senare återvände de till Österlånggatan.
Storasyster Wera fick följa med in i förlossningssalen och njuta av ÅUCS-frukosten. Foto:privat
Inte rädd
Maria säger att hon inte var rädd ett enda ögonblick under de dramatiska dryga 20 minuterna.
– Jag är tacksam för att det var min andra förlossning, så jag hade ett hum om förloppet, säger hon.
Tankarna var koncentrerade kring att bemästra situationen och det fanns inget utrymme för något annat.
Särskilt förlossningsrädd är hon inte. Inte heller har hon varit upptagen kring att i förväg gestalta eller försöka planera förlossningen. BB-väskan var inte packad.
I efterhand har tankarna ändå nuddat vid allt som kunde ha gått snett där hemma på sjätte våningen.
– Men jag tror att det hela var värre för barnmorskan Thomas, han hann bli mer rädd, säger Maria.
Också storasyster föddes snabbt
Helt otippad var den snabba förlossningen inte.
Också storasyster hade fötts raskt, 45 minuter efter att Maria och Thomas kom till förlossningsavdelningen. Wera föddes som prematur, 4 veckor för tidigt – vilket var en av orsakerna till att den följande graviditeten övervakades extra noggrant.
Maria sjukskrevs ett par månader före beräknad tid, för att minimera riskerna för ytterligare en för tidig förlossning.
– Jag hade hållit mig väldig stilla hemma i lägenheten, men dagen före förlossningen hade jag promenerat ett par kvarter för att bjuda Wera på sushi. Kanske den promenaden fick igång det hela, säger Maria.
Babyn föddes dock som fullgången, 10 dagar före beräknad tid.
Wera, Siri och Maria Thölix. Foto: Pia Heikkilä
Den 23 mars i år fyllde lilla Siri 1 år. Storasyster Wera börjar förskolan i höst.
Att bli tvåbarnsmamma under dramatiska förhållanden har inte satt några traumatiska spår. Maria njuter av att vara föräldraledig.
– Siri är en härlig unge. En rolig typ, med ett jättetemperament.
Med facit på hand skulle Maria dock inte valt att föda barn hemma.
– Jag var ju i bakhuvudet hela tiden medveten om att ÅUCS är riktigt nära, att vi kan få hjälp snabbt. Jag skulle säkert ha förhållit mig helt annorlunda till det hela, om jag till exempel befunnit mig på flera timmars avstånd från ett sjukhus.
Få saker är lika subjektiva och samtidigt märkliga som en förlossning.
Uppenbarligen världens naturligaste sak, men ändå för många kvinnor den mest överväldigande upplevelsen i livet.
– Det handlar om ens egen kropp. Men den gör ett arbete i egen takt som inte alltid går att påverka.
Ovanligt med förlossning
utanför sjukhuset
År 2019 föddes 3707 barn inom hela Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt. Endast kring tio förlossningar skedde oplanerat någon annanstans än på sjukhuset.
– Oftast går allt bra fast förlossningen sker utanför sjukhuset. Komplikationer är lyckligtvis ovanliga, säger Eeva Ekholm, tf chef för ansvarsområdet graviditet och förlossning på ÅUCS.
Antalet planerade hemmaförlossningar var ifjol mindre än en handfull.
Både oplanerade och planerade förlossningar annanstans än på sjukhus är ovanliga i hela landet.
Maria Thölix
Ålder: 38
Familj: 2 barn och sambo
Bor: i Åbo
Född och uppvuxen i : Ekenäs
Jobbar som: journalist vid ÅU
Firar morsdag: med egna barn och egen mamma i Ekenäs, förhoppningsvis ute i solsken i trädgården
Bäst med att vara mamma: kärleken till de här små typerna. Pussarna av dem. Efter att Siri föddes insåg jag att det finaste för mig var att få dela stoltheten över mina barn med mina föräldrar och att få dela kärleken till mina föräldrar med mina barn
Svårast med att vara mamma: fortfarande kärleken till de här typerna. Vetskapen om att jag inte kan skydda dem från varenda skrubbsår, orättvisor och kufar de kommer att stöta på i livet. Och att batterierna i deras inre helgväckarklockor inte går att plocka ut.
Hälsning till min egen mamma: Skål på dig! För att du är en så engagerad och rolig mormor som kan sätta gränser och har tålamod och för att du är just min mamma.
Maria Thölix och dottern Siri. Foto: Pia Heikkilä
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.