Simskola, äldreboende och allt däremellan – de flesta finlandssvenskar möter någon gång Folkhälsan
”En gång i tiden blev mina föräldrar informerade om nyttan av att använda cykelhjälm och bilbälten, och på 1950-talet blev mina morföräldrar undersökta för tuberkulos. Bakom allt detta stod Folkhälsan.”
Julia Dahlberg, filosofie doktor och forskare
— Folkhälsans uppdrag är fortfarande detsamma som det alltid varit. Vi ska genom vetenskaplig forskning ta fram praktiska åtgärder som främjar hälsan i det svenska Finland, säger Georg Henrik Wrede, vd för Folkhälsan.
Folkhälsan firar hundra år den 16 mars. I anknytning till jubileet har Julia Dahlberg, filosofie doktor och forskare, skrivit ”Mitt i samhället, nära människan – Samfundet Folkhälsan i svenska Finland 1921–2021”. Under arbetets gång har det blivit tydligt för Dahlberg att alla finlandssvenskar har en koppling till samfundet på ett eller annat sätt.
— När jag fick uppdraget var Folkhälsans simskola det enda jag kom att tänka på. Nu har jag insett att jag har alla världens kopplingar till Folkhälsan som jag inte ens har varit medveten om.
Samfundet Folkhälsan 100 år
Den 16 mars fyller Folkhälsan 100 år, och firar med en virtuell jubileumsfest klockan 14.
Folkhälsan har i dag en bred verksamhet med 98 lokala föreningar och närmare 19 000 medlemmar och frivilliga.
Dahlberg är nog inte den enda som kommer ihåg simskolan från sin barndom. Någon annan har kanske ett barn som går på ett av Folkhälsans daghem eller en mormor som bor på Folkhälsans äldreboende.
— En gång i tiden blev mina föräldrar informerade om nyttan av att använda cykelhjälm och bilbälten, och på 1950-talet blev mina morföräldrar undersökta för tuberkulos. Bakom allt detta stod Folkhälsan, säger Dahlberg.
Viktig roll i Svenskfinland
Dahlberg säger att Folkhälsans relevans syns tydligt i den närvaro som de nästan hundra lokalföreningarna förmedlar. Folkhälsan hittas överallt i Svenskfinland, också i de svenska språköarna.
Dahlberg nämner också organisationens breda karaktär. På finskt håll har man ofta grundat en organisation för simundervisning, en annan för äldrevård, och en tredje för alkoholfrågor.
— På finlandssvenskt håll har man nästan alltid vänt sig till Folkhälsan. Det är nog det unika i den här organisationen, säger hon.
Wrede framhåller att Folkhälsan inte endast är till för Svenskfinland.
— Folkhälsans uppdrag gäller det svenska i Finland. Men organisationen välkomnar alla som vill vara med oberoende om man definierar sig som svenskspråkig eller inte, säger han.
Forskning och upplysningsarbete
När Folkhälsan grundades riktade sig organisationen mer uttalat till de svenskspråkiga i Finland, säger Dahlberg. Även om man ganska snabbt insåg att det var svårt att skilja åt den svenskspråkiga och finskspråkiga befolkningen.
Dahlberg säger att man redan i början av 1900-talet oroades över att andelen svenskspråkiga i Finland höll på att minska.
— Man ville få till stånd en stark och livskraftig befolkning som också kunde leva vidare i framtiden, säger hon.
Folkhälsan uppkom genom föregångaren Florinska kommissionen. Kommissionen kom till genom en donation till Svenska litteratursällskapet 1911. Donationen var avsedd för den medicinska vetenskapens främjande, enligt Dahlberg.
Därefter började man forska kring finlandssvenskars hälsa, men bland annat Ossian Schauman – som senare skulle bli Folkhälsans första ordförande – menade att man inte kommer långt på endast forskning. Befolkningen måste också belysas om hur man tar hand om sin hälsa, ansåg han.
— Det här var ganska nytt på den tiden. Den medicinska kunskapen fanns hos en ganska liten elit. Folkhälsan kom alltså till som en organisation med två funktioner: forskning och upplysningsarbete, säger Dahlberg.
Olika tider, olika behov
Folkhälsans verksamhet har förstås varierat genom åren, framhåller Dahlberg.
— Var tid har haft sina egna uppgifter och behov. Den finländska hälsovården var i början en stor utmaning eftersom den var väldigt outvecklad. Då arbetade Folkhälsan mycket för att förhindra spridning av sjukdomar som tuberkulos, säger Dahlberg.
Det höll man på med ända fram till 1970-talet då den nya folkhälsolagen trädde i kraft. Dahlberg beskriver händelsen som en slags livskris för Folkhälsan.
— Lagen gick ut på att samhället i större omfattning skulle börja jobba med förebyggande vård vid sidan av sjukvården. Och det var ju vad Folkhälsan hade hållit på med, säger Dahlberg.
Hon säger att det i slutändan visade sig att Folkhälsan inte blev utan arbete, men 1970-talet var ändå en tid då organisationen kraftigt fick lägga om och utvärdera sin verksamhet. Efter det började samfundet fokusera mera på hälsosamma levnadsvanor och på nya målgrupper, som personer med funktionsvariationer och äldre.
— Där började man se konturerna av den organisation som finns i dag, säger hon.
Framtidens utmaningar
Wrede säger att framtiden för med sig olika slags utmaningar för Folkhälsan. Den allra största utmaningen är hela landets brist på i synnerhet närvårdare, enligt Wrede. För Folkhälsans del tillkommer dessutom kravet på svensk service.
— Inom forskningen finns det dessutom utmaningar som hänför sig till forskningsfinansiering och hur Finland internationellt sett är lockande som forskningsmiljö.
Folkhälsan/Mikko KäkeläSpeciellt i tider som dessa har Wrede märkt hur mycket idéburna organisationer bidrar till en känsla av gemenskap. Enligt honom är det viktigt att de också engagerar folk i framtiden. Det förutsätter att man känner att uppdraget är viktigt.
— Att Folkhälsan kan verka på ett så brett område som vi gör i dag grundar sig på att tidigare generationer har investerat både tid och pengar i oss. Det är inget man kan ta för givet, säger Wrede.
Sofie Fogde/SPT
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.