Sigrid Schauman på Åbo konstmuseum – ”Ett koloristiskt andrum”
En kall lördageftermiddag står jag utanför konstmuseet och väntar. En familj står bakom mig.
Vi är en del av de tio personer som ska besöka konstmuseet för en timme och ta del av Sigrid Schaumans (1877-1979) koloristiska värld.
Sigrid Schauman inledde sitt konstnärskap först i slutet av 1940-talet, på grund av familjeomständigheter.
Bristande uppmuntran från familjen under de tidiga åren, ekonomisk brist och ett misslyckat kärleksförhållande som lämnade henne med en dotter att försörja. Vilket hon gjorde som konstkritiker vid två svenskspråkiga dagstidningar i Helsingfors i tre decennier.
Hon hade en bakgrund som studerande vid Finska Konstföreningens ritskola i Helsingfors år 1899-1900 och 1904 där bland annat Helene Schjerfbeck (1862-1946) var hennes lärare, men fick aldrig något avgångsbetyg därifrån. Hon kompletterade dock sina konststudier I Köpenhamn i slutet av år 1904.
Schaumans tidiga konstnärsperiod präglades till stor del av osäkerhet, vilket till stor del var på grund av föräldrarnas bristande engagemang i uppmuntran och ekonomiskt stöd. Trots det fortsatte hon ändå att måla.
Själva utställningen täcker åren 1903-1961 och består av 120 konstverk, vilket gör utställningen till den största Schauman-utställningen i Åbo någonsin.
Verk har lånats från 40 olika håll i Finland, bland annat Stiftelsen för Åbo Akademi har lånat ut oljemålningar och skisser som blivit donerade till stiftelsen av Schauman.
Oljemåleri var Schaumans teknik och sedan den äldre konstnärskollegan Ellen Thesleff (1869-1954) introducerade palettkniven till henne använde hon den flitigt under slutet av 1910-talet.
Användningen av palettkniven syns i hennes små målningar från Italien, bland annat i ”Landskap” från år 1909 där de raka linjerna gjorts med palettkniven.
Schauman hade en förkärlek för att resa, vilket framkommer tydligt i målningarna. En stor del av dem föreställer landskap från Frankrike och Italien gjorda med impressionistiska och postimpressionistiska penseldrag.
Hon föredrog ljuset och färgerna samt den varierande terrängen i Europa, istället för finska landskap som hon fann ytterst monotona.
Andra världskriget satte dock stopp på utlandsresorna för ett tag och Schauman upptäckte då Helsingfors parker och trädgårdar som hon slängde en sydeuropeisk slöja över.
Det är så att man knappt tror att det föreställer vyer från Helsingfors.
En intressant observation är att det inte finns många vinterlandskap i Schaumans konst, ett fåtal från Helsingfors finns.
Schauman föredrog att avbilda kulturlandskap över den för henne främmande ödemarksromantiken.
Mot slutet av 1950-talet försämrades Schaumans syn allt mer och hon blev tvungen att hitta ett nytt sätt att uttrycka sig på.
I porträtten fokuserade hon till exempel mer på former och färger och lämnade bort detaljer, vilka var mer framträdande i hennes porträtt i början av konstnärskapet.
Hon lutade mer mot det abstrakta hållet, men gick aldrig fullt ut, utan behöll en målerisk anda med vaga former och ljusmättnad.
Schauman hade en cirka 70 år lång konstnärskarriär som hon avslutade efter år 1968 och utställningen ger en kronologisk överblick av den i utställningsrummen på första våningen.
Dessvärre måste man boka besökstid på förhand via konstmuseets hemsida för att kunna besöka museet nu under coronatiden, vilket förhindrar en från att göra spontana museibesök. Platserna fylls upp snabbt också då det är en begränsning på tio personer varje timme.
Däremot, en fördel som konstmuseets nya system har är att de nästintill tomma rummen låter konsten ta plats och andas. En kan njuta med jazz spelande i öronen och strosa runt bland landskapsmålningarna och drömma bort sig till fjärran platser utan att behöva trängas runt en målning med en massa andra människor.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.