Siffrorna, Runeberg, hoppet
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Redan innan A-studion har hunnit fördela ”förlorarnas” röstkvoter på de segrande presidentkandidaterna har jag hunnit göra en egen räkneoperation: den säger att kommande president vinner över motståndaren med 11 602 röster.
Skriver upp summan här för att kunna gå tillbaka och jämföra.
Att svänga sig med siffror, det låter som om man visste något. Men jag vore tacksam om kommentatorerna talade mer i andra termer än siffrornas.
Prognos är prognos, men varje val är ett nytt val. Och i min uträkning tillföll röstvinsten den kandidat jag antagligen röstar på, så önsketänkande kan vara starkt inblandat.
Men det bidrar ju till att skapa drama. Och de faktiskt räknade rösterna kan avlockas sin egen dramatik.
Sätter onödigt mycket tid på att kolla valkretsar på YLE:s resultatsidor. Hur kan det komma sig att Stubbs resultat i Pjelax är skyhögt (drygt 70 %)?
Och den där ensamma rösten på Sannfinländarna i Föglö, vet alla på orten från vem den kom redan innan den räknades? Dramat inom de små valkretsarna är så stort just för att de är små.
Efter omgång ett önskar jag att jag bokfört hur många gånger kandidater använt ”fosterland” eller ”Nato-Suomi” i sina inlägg.
”Fosterland” får för min del stanna i nationalsången, för de som brukar ordet i dag använder det gärna som signalord.
Om det känns bra att sjunga med eller inte avgörs av kontexten.
Nationalsången kommer (eller kommer inte) att sjungas på Runebergsfester kommande måndag. Då sjunger man två verser, ganska många finländare kan dem faktiskt utantill. Om det känns bra att sjunga med eller inte avgörs av kontexten.
I ett videoverk av konstnärerna Minna Rainio och Mark Roberts (först utställt 2012) sjungs tre verser av nationalsången av ett antal icke-infödda medborgare.
Var och en är återgiven för sig, men sången är gemensam. Det är ett vackert och kraftfullt verk, man kan uppleva det på nytt på nätet om man vill.
Där sjungs också strofen som börjar ”Vårt land är fattigt, skall så bli”, som har ett budskap som slirar lite i dagens Finland, om man inte vrider det till en uppmaning att titta särskilt på vår natur (”för oss med moar, fjäll och skär, ett guldland dock det är”), inte som tillgång att exploatera, utan som en livsbetingelse som vi ska vårda och bevara.
De övriga verserna fram till slutklämmen är en deklamatorisk performans där ordet ”här” finns typ fjorton gånger och dundrar fram mot en lojalitet som också färgats av blod, samma sorts blod som finns i ”Fänrik Ståls sägner”, det kan vara bra att veta.
Pappa hade en anekdot om ”Vårt land”, en som jag berättat fler gånger än mammas historia om presidenterna från Uttermossa. Händelsen utspelade sig när han var föreståndare för medborgarskolan och ”Vårt land” skulle sjungas unisont vid en viktig festlighet, alla elever skulle kunna texten.
Vid förhöret stakade sig en av dem och fick sitta inne på rasten och plugga. Det verkar strängt i dag, nu skulle alla ju få ett textblad som stöd.
När eleven läste upp utantill igen gick de centrala raderna i sista strofen så här: ”Se, ur vår kärlek skall gå opp / ej ljus, ej glans, ej fröjd, ej hopp”.
Jag tycker det hedrar min pappa att han lät det passera och inte serverade en tillrättavisande predikan, sån som skolvärlden hade övernog av förr.
Medborgarskolpojkens version påminner fortsättningsvis om att det finns människor i Finland för vilka hoppet är ständig bristvara.
Akademiska forskare antyder ibland att allmänheten inte har koll på vad som är presidentens uppdrag, projicerar i stället överdrivet känslosamt sina önskemål. Jag tror att finländarna vet ganska bra.
Och att man låter folket välja presidenten direkt tyder också på, hoppas jag, att man allmänt vill att den valda ska hålla ett öga på att hoppet överlever, också inrikes.
Här kan du läsa fler kolumner av Ann-Christine Snickars.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.