Annina Suominen 12.02.2021 17:53

På lördag blir det en unik teaterpremiär då Åbo Svenska Teaters personal får ta del av ”Ken Ludwigs Baskerville – ett fall för Sherlock Holmes”.

Holmes är huvudpersonen i en serie världsbekanta detektivhistorier av Arthur Conan Doyle. Hans ständiga kompanjon är Dr Watson – som på ÅST:s scen görs av fyra personer på fyra säregna sätt. Totalt gör fem skådespelare cirka trettio olika roller på scenen.

Rollen som Sherlock Holmes görs för ovanlighetens skull av en kvinna, Daniela Franzell.

– Sherlock Holmes är en karaktär som använts många gånger och det är klart att det finns en viss risk för en låsning i det. Men nu har vi ju för första början brutit det uppenbara och har en kvinna i huvudrollen. Då måste man fråga sig vilken typ av kvinna Holmes är? Måste man bry sig om att det är kvinna över huvud taget? Det vet jag inte om jag har svar på, säger Franzell.

Hon ville inte göra Holmes gubbig eller stereotypisk och gläds över pjäsens tillåtande former.

– Det är sällan man som kvinna får möjligheten att spreta åt alla håll och kanter. Holmes är rolig, mystisk, rapp, barsk, elak, kylig, överraskande, oberäknelig, snygg och sexig.

Pjäsen innehåller en del improvisation fast den har sina ramar.

– Teater bygger på konventioner, men det ljuvliga med konventioner är att när man bryter dem så rubbas något. Eftersom det är en deckare är det bra att det händer överraskande saker som svänger på förloppet. Det är professionellt och tajt, med en del improvisation, säger regissören Ville Sandqvist.

Premiär på Åland

Premiären är småskalig på grund av coronapandemins restriktioner – endast tio personer får befinna sig i en teatersalong samtidigt. Den har skjutits upp en vecka, men teaterns personal är glad över att de ändå alltid haft ett mål att jobba mot.

– Vi jobbade enligt det och det blev en bra känsla av att vi hade ett gemensamt mål. Vi hade varit redo den 6 februari, men en föreställning utvecklas ju också medan den spelas. Det är en resa man gör, som är över då sista föreställningen tar slut, säger Ville Sandqvist.

Som det ser ut nu blir det publikpremiär på Åland den 3 mars. Där får man ta in 50 personer på Alandica.

– Det är en positiv sak att spela på Åland, där har vi inte haft en premiär på länge. Men efter det vet vi inte hur det blir. Tanken är att vi skulle spela den 19 mars på ÅST:s stora scen, säger teaterchefen Jukka Altonen.

ÅST spelar i totalt tre olika sjukvårdsdistrikt. Det innebär att man måste hålla koll på distriktens specifika restriktioner och ständigt vara redo för förändringar. Även om en liten ort inte har ett enda coronafall styrs teatrarnas möjligheter att ta in publik av det sjukvårdsdistrikt som orten hör till.

”Vår bransch är orättvis främst för frilansare”

Publiken utgör en viktig del av en teaterpjäs och skådespelarna samverkar gärna med den. Restriktionerna har fått många att fundera på vad som är rättvist i vårt samhälle.

– Jag har fått fundera på vad som riktigt händer då jag går hem efter repetitionerna och man ser restauranger där det sitter folk utan säkerhetsavstånd. Men restaurangerna har säkert gjort sitt bästa också, säger skådespelaren Jerry Wahlforss.

– Den moraliska balansen är intressant. Det finns många nivåer, vi spelar för tio personer i en stor salong men på ett litet café kan det sitta 10 nära varandra. Men vår bransch är orättvis främst för frilansare. De förlorade mycket. De kanske har en föreställning som ska spelas men plötsligt ställs den in och man har inte kunnat tacka ja till ett annat jobb medan man väntat, säger skådespelaren Samuel Karlsson.

– Läget är en fullständig katastrof för våra frilansande kollegor, säger Wahlforss.

Jukka Aaltonen funderar vidare på restriktionerna:

– Barnen får ha hobbyverksamhet, närundervisning. Hur bestämmer man vad som är en hobby, vad som är utbildning och vad som är kultur. Många daghem skulle vilja ta emot oss, men det går inte ens att skicka en skådespelare till ett dagis för ingen får komma utifrån.

”Rolig pjäs att repetera”

Sherlock Holmes är en väldigt rolig pjäs att spela, säger skådespelaren Amanda Nyman.

– Man får använda olika röster och springa ut och in på scenen. Vi har många rollkaraktärer. Jag tror inte att vi har kommit igenom en enda föreställning där någon inte har brustit ut i skratt.

Skådespelaren Monica Nyman håller med och hyllar också att pjäsen innehåller mycket improvisation.

– Ingenting är omöjligt i den här pjäsen. I vilken pjäs skulle det ha hänt senast? Vi talar om lek, men förstås är det hårt arbete. Men arbete måste inte alltid vara tråkigt.

De skulle också gärna spela den för publik, för att se folks reaktioner.
Monica Nyman ser en stor förändring i att kvinnor har börjat spela män. Hon har varit skådespelare i 40 år och gjorde sin första roll som man i pjäsen ”Daniel Hjort” som sattes upp för ett par år sedan.

– Jag tänkte att jag kan aldrig göra det då, vad ska man göra? Men det kunde jag. I pjäsen vi spelar nu är vi alla gubbar, vi är Watson. Alla har ju olika personligheter och sidor oavsett om de är man och kvinna.

Pandemin innebär utmaningar, men båda två konstaterar att de ganska långt jobbat på som vanligt sedan december då repetitionerna inleddes.

– Vi repeterar inte med munskydd, men om vi går till en annan avdelning på teatern använder vi det. Utanför arbetstid är vi försiktiga. Men jag bor både här och i Helsingfors och pendlar varje vecka, det får vi alla bara leva med, säger Amanda Nyman.

– Vi försöker vårt bästa, jag har själv inte behövt anstränga mig utan är ändå mest hemma. Såklart måste vi gå till butiken och barnfamiljer måste ta hand om barnen. Vi använder vårt bondförnuft och börjar man analysera allt man gör så kan man inte kliva upp ur sängen heller, säger Monica Nyman.

Annina Suominen
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln