SFP-politiker minns mottagningarna på Rysslands generalkonsulat – ”För somliga var det en hård kamp för att bli inbjuden”
I slutet av 1970-talet och en god bit in på 80-talet var Rysslands generalkonsulat på Vårdbergsgatan 2 stället där Åbos höjdare inom näringsliv och politik trivdes och ville synas.
På den här adressen invigde Sovjetunionen sitt generalkonsulat den 25 mars år 1976 efter att före det varit verksamt på Slottsgatan 14.
LÄS OCKSÅ
Generalkonsulatets framtid är öppen – ägaren Senatsfastigheter utreder olika alternativChrister Hummelstedt var kretsordförande för SFP åren 1977–1983 och gästade ofta generalkonsulatet. Han har ett gott minne och kommer bra ihåg hur stämningarna var då det öppnades.
– Generalkonsulatet togs emot med stort intresse och det fjäskades allmänt för Sovjetunionen. De flesta upplevde att Åbos status och betydelse höjdes då man fick en diplomatisk beskickning i stan. I dag kan det vara svårt att förstå men då var tidsandan en annan.
Folk nickade mot varandra och konstaterade ”jaha, du är också här och hör till de utvalda”.
För att stärka samarbetet och gemenskapen ordnade generalkonsulatet mottagningar och tillställningar för inflytelserika personer i Åbo.
Politiker och företagsledare var frekventa gäster, men under de första åren var samlingspartisterna inte bjudna, säger Hummelstedt. För dem som inte fick vara med var besvikelsen stor.
– För somliga var det en hård kamp om inbjudningarna. Folk som kanske i dag inte vill tala så mycket om det ville dit och det var viktigt att man syntes där. I bland sträckte sig kön ut på gatan och folk nickade mot varandra och konstaterade ”jaha, du är också här och hör till de utvalda”.
Gorbatjov ändrade på alkoholpolitiken
Baren var öppen och vid borden diskuterade affärsmän och politiker planläggning och aktuella projekt i Åbo.
– Spritserveringen var generös och en del av gästerna var i ganska god form då de lämnade festerna.
Efter att Michail Gorbatjov kom till makten år 1985 skedde en markant förändring av alkoholpolitiken. De första timmarna av tillställningarna var alkoholfria och när baren öppnade serverades det mest svagare drycker som vermouth och likör i stället för vodka.
– Det uppskattades inte av vare sig värdar eller gäster, säger Hummelstedt.
Det finlandssvenska Åbo gagnades också av mottagningarna. Ett par av generalkonsulerna, Bondar och Sergei Krutikov, talade svenska och i synnerhet Krutikov smälte snabbt in i det svenska Åbo.
Han hade studerat på den skandinaviska avdelningen i diplomatskolan i Moskva och hans son gick i Sirkkala skola dit han varje dag fick följe av sin far.
De flesta av gästerna talade endast finska eller dålig engelska och därför var det bra att kunna kommunicera på det andra inhemska språket med de ryska värdarna.
– Plötsligt var det bra att kunna svenska och de finskspråkiga gästerna hade övat sig på att berömma VSB-pakten på svenska. Språket fick ett lyft och det blev viktigt och värdefullt att kunna svenska.
Jag hoppas att den dag kommer då vi kan ha ett någorlunda förhållande till vår östra granne.
Hummelstedt en stor USA-vän och pläderade varmt för ett finländskt Natomedlemskap redan på 1960-talet. Det var ändå aldrig ett hinder för honom att trivas på mottagningarna.
– Jag har aldrig haft några problem med ryssarna, de var riktigt trevliga. Jag var där som gäst och hade min egen övertygelse, men det hörde till god ton att inte diskutera politik. Inte ville värdarna heller föra politiska diskussioner. För dem var mottagningarna ett avbrott i rutinerna då de kunde umgås med Åbobor och andra gäster under frigjorda former.
Nu när konsulatet stänger – hurudana tankar väcker det hos dig?
– Under rådande omständigheter är det nödvändigt att göra det. Men jag hoppas att den dag kommer då vi kan ha ett någorlunda förhållande till vår östra granne, vårt geografiska läge förutsätter det, säger SFP:s veteranpolitiker Christer Hummelstedt.
Ryska generalkonsulatet i Åbo
- Generalkonsulatet inledde sin verksamhet år 1968 på Slottsgatan 14. Syftet var att stärka de vänskapliga relationerna mellan Finland och Sovjetunionen och att utveckla de konsulära förbindelserna.
- I augusti 1968 i samband med Sovjetunionens ockupation av Tjeckoslovakien ordnades en demonstration utanför generalkonsulatet. Demonstranterna slängde stenar på byggnaden och krossade fönster.
- Senare besökte stadsdirektör Väinö J. Leino generalkonsulatet och bad om ursäkt för händelsen.
- Den 25 mars 1976 flyttade generalkonsulatet till den nuvarande platsen på Vårdbergsgatan 2.
- Den 19 juli beslöt president Sauli Niinistö och det utrikes- och säkerhetspolitiska utskottet att generalkonsulatet stängs den första oktober som en motåtgärd för Rysslands beslut att stänga Finlands generalkonsulat i S:t Petersburg.
Källa: Mikhail Kurvinens pro gradu-avhandling ”Taustavaikuttaja. Neuvostoliiton ja Venäjän Turun pääkonsulaatin tehtävät ja toiminta perestroikan sekä 1990-luvun epävakauden mullistuksissa”
En märklig och mörk period i Finlands historia där många tydligen ville spela med. Samtidigt som man kraftigt tog illa vid sig när tyskarna använde termen ”finnlandisierung” under Kekkonen-eran. Hoppas vi aldrig behöver sjunka så lågt mer men osvuret är bäst.