SFP måste ömsa skinn – nästa partiordförande är en nyländsk man
Hugade ordförandekandidater inom SFP kan börja fila på intresseanmälan inför nästa års partidag. Den slutsatsen kan dras i och med att nuvarande partiordförande Anna-Maja Henriksson meddelat att hon överväger att ställa upp i EU-valet 2024.
Än är beskedet inte officiellt och spekulationerna om ett eventuellt byte av SFP-ordförande har varit hovsamma, men att Henriksson småningom anses ha gjort sitt som partiledare är ingen överraskning. Tecknen har varit många.
Under det senaste året har Henriksson gått från att sola sig i glansen av regeringen Marins uppmärksammade kvintett till att inom vissa kretsar ifrågasättas som partiordförande efter att SFP valde att ingå i samma regering som Sannfinländarna.
Efter påfrestande regeringsförhandlingar och ett rejält rasismrabalder i somras imploderade SFP.
Såren har ännu inte läkt, tvärtom har den interna infektionen fläkt upp ett ännu större gap mellan Österbotten och södra Finland.
Åren som långvarig justitieminister och nu som undervisningsminister har garanterat krävt sin rätt av Henriksson.
SFP:s väljarstöd är rekordlågt, partiet valde att inte satsa på en egen presidentkandidat som kunde ha skapat lystring och Henriksson själv har framstått som antingen osynlig eller defensiv i mediala sammanhang.
SFP-ministern Sandra Bergqvists blamage i samband med en sommarrestaurang i Nagu måtte ha grämt juristen och rättsstatsförsvararen Henriksson som levererade en osedvanligt frän och offentlig tillrättavisning av sin ministerkollega.
Inget under om partiordförande är trött.
Att Henriksson dessutom har paketerat ihop sitt liv och sin karriär mellan hårda pärmar stärker bilden av att hon är redo för punkt.
I den här regeringen har SFP lärt sig simma med krokodiler. Men om understödet ska växa räcker det inte att kunna parera ständiga angrepp och hålla sig flytande.
Partiet behöver hitta en ny drajv och ett mer proaktivt grepp om politiken. Att värna om tvåspråkigheten i vårt land är förvisso viktigt, men världen omkring har redan förändrats.
Det är knappast finskan som utgör det största hotet mot svenskans framtid, utan trycket kommer från andra språk och andra håll i globaliseringens och digitaliseringens tidevarv.
AI och ChatGPT kommer att sudda ut språkmurar, nya generationer kommer inte att se finlandssvenskheten som sin främsta identitet.
Språklojaliteten kommer att suddas ut allt mer och därmed kommer kärnan av SFP-väljare att krympa.
Om partiet ska kunna vända sin kräftgång måste SFP ömsa skinn, staka ut en ny kurs och våga simma motströms mot oönskade politiska strömningar.
SFP behöver nu en ordförande som har stamina och moderna visioner, som kan svetsa samman partiet och samarbeta över partigränserna.
Anders Adlercreutz skulle vara ett utmärkt val, och också riksdagsgruppens ordförande Otto Andersson har nämnts. Någon given kandidat från Egentliga Finland står knappast till buds.
Att nästa partiordförande är en man från Nyland torde vara klart.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.