Tom Simola 28.04.2018 00:01

ÅU har flera gånger lyft fram Sfp:s i Åboland möjligheter och hotbilder inför riksdagsvalet nästa år. Kandidatnomineringen är i full gång och snart torde det komma besked om eventuella valförbund. Senast det var aktuellt med ny riksdagsman var situationen lättare, då man kunde nominera Stefan Wallin, som var partiordförande och minister.
Partipolitik är en avancerad verksamhet. Partierna har nationella, regionala och lokala organisationer. Allmänt kan konstateras att kontakten mellan de här olika organisationsnivåerna är ganska oregelbunden och dunkel. Det torde vara rätt nära sanningen att påstå att den nationella nivån eller regionala nivån inte aktivt deltar och inte heller känner till vad som sker på lokal nivå, oberoende av parti.
Denna dunkelhet gör det också svårt för väljarna att uppfatta vad enskilda partier står för i olika val. Budskapen är olika på olika nivåer inom samma parti. Då det på ett antal orter dessutom har uppstått fria grupper, vars åsikter och politiska linje relativt långt bygger på att berätta det man tror att väljarna vill höra just den dagen, så blir bilden ännu mera otydlig. Också valen i sig är helt olika till sin karaktär.
Systemet man har i Finland, där man i första hand röstar på person, men valresultatet bygger på hur många röster partiet eller listan får, gör att väljarna inte alltid vet vad deras röst kommer att utmynna i under mandatperioden. På lokal nivå har situationen ytterligare försämrats av att det på mindre orter visat sig svårt att hitta kandidater och att partierna efter valen placerar personer, som inte blivit invalda, på centrala poster i olika organ. Det här är ett stort problem för den representativa demokratin. Kunde deltidspolitiker vara en lösning som ökar kompetensen?
Nationella val avviker från lokala. Det goda är att det i nationella val finns konkurrens om platserna på respektive lista. De som blir invalda i nationella val blir politiker på riktigt, medan de som väljs in i lokala val, kanske deltar i fem möten under ett år. I dagens komplicerade värld blir det mycket lätt tilltrasslat, då hobbypolitiker börjar fatta beslut som bygger på åsikter och känslor i stället för faktabaserade analyser och konklusioner. Flera kommuner har hamnat i svårlösta konfliktsituationer, ofta på grund av att man politiskt vägrar inse förändrade verksamhetsförutsättningar.
Regionala val har vi inte haft tidigare i Finland, men det är möjligt att de första landskapsvalen hålls i oktober. Det här skapar behov av nya mekanismer för partierna.
Riksdagsvalet hålls om knappt ett år. För de flesta partierna torde riksdagsvalet gå ganska långt enligt en beprövad modell. Sannfinländarnas splittring gör det svårt att analysera deras situation i Egentliga Finland. Några starka namn och deras konservativa och ärkefosterländska politik, torde ge dem röster som räcker till några mandat.
Den stora frågan är om Samlingspartiet kommer att avtala om valförbund med Sfp. Situationen torde vara den, att Sfp absolut vill ha ett valförbund för att garantera att en Sfp:are blir invald. Andra polare än Samlingspartiet torde Sfp ha svårt att hitta. Ur Samlingspartiets synvinkel är frågan inte så enkel. Samlingspartiet måste få garantier av Sfp att partiet ställer upp två helt olika kandidater.
Sfp behöver således en kandidat som får många röster och en som får endast några röster. Att vara Sfp:s statistkandidat kan vara lärorikt, men inte så glamoröst. Om det blir valförbund och Sfp går in för att välja en huvudkandidat, så måste förlorarna i medlemsomröstningen förbinda sig till att dra sig tillbaka. Blir tröstpriset i så fall landskapsvalet som, om det kommer, hålls genast efter en medlemsomröstning. Man kanske inte kan rangordna olika val, men ohjälpligen kan det bli tröstpris den här gången, redan på grund av tidtabellen för valen.
Ett alternativ kunde vara att Sfp endast har en kandidat i valförbundet, men den modellen ger nog en bild av ett totalitärt parti, vilket inte är bra för imagen. Kunde ändå modellen med bara en kandidat vara en väg framåt, som garanterar att Samlingspartiet inte ens av misstag förlorar ett mandat till Sfp. Ett valförbund med bara en Sfp-kandidat är ett bra alternativ för Samlingspartiet.
För Sfp är modellen med endast en kandidat inte optimal. Alla tycker inte om alla. Har du varit med i politiken ett tag eller haft andra offentliga uppdrag, så har du sannolikt både anhängare och motståndare. Å andra sidan torde Sfp med ett valförbund ha som målsättning att få en invald, inte att samla ett maximalt antal röster.
Nu har partiet också en enastående chans att gå till val på egen lista. Det här alternativet skulle ge ett lyft för verksamheten, skapa nya möjligheter att profilera sig och aktivera både nuvarande och nya anhängare. Genom att bredda kandidatlistan öppnar man också upp för nya förmågor, som behövs efter fyra, åtta eller tolv år. Samtidigt handlar det om att vinna eller försvinna. Vågar Sfp i Åboland ta chansen och stå på egna ben även i Egentliga Finland?

Tom Simola
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln