SFP fick inte förståelse för språkkunskapskrav för välfärdsområdets direktör – endast ett parti var av samma åsikt
Flera ledamöter i områdesfullmäktige oroas över att styrelsen och tjänstemännen får alltför stor makt.
Nya välfärdsområdesfullmäktiges möte på onsdagen var historiskt på många sätt, då man ser på den roll och makt som det nya organet ska få.
Det mesta av mötet gick ändå åt till att godkänna medlemmarna till de olika nämnderna och andra organen. Snabba, enhälliga beslut utan diskussion – inte många sekunder per ärende.
I salen hördes ändå viss kritik mot farten, då flera ledamöter faktiskt inte att fått alla namnlistor före mötet.
Det sätt som ärenden och inlägg avlöste varandra var säkert inte överskådligt för dem som följde mötet på distans, via Youtube.
Då Åbofullmäktige möts ser webbtittaren ärendet och namnet på dem som talar. Nu syns detta innehåll av det offentliga mötet inte alls.
Rent tekniskt sett var det ändå så att endast Kristliga institutet i Räntämäki har en tillräckligt stor sal samt den mötesteknik som behövs. I samma sal har för övrigt också Åbofullmäktige tidigare hållit möten och seminarier.
Stefan HolmströmSFP ville kräva mer
Ett ärende klubbades inte av som en formalitet. Det gällde frågan om vad en välfärdsområdesdirektör ska klara av.
Frågan om behörighetskraven har väckt diskussion, då de handlat om enbart nöjaktiga skriftliga och muntliga kunskaper i finska och svenska.
Piia Elo (SDP, Åbo) kom med ett motförslag där man helt slopar formuleringen om språkkrav. Det som skulle bli kvar är kraven på högre högskoleexamen, omfattande erfarenhet av ledarskap och förtrogenhet med social- och hälsovårdssektorn. Sedan skulle man låta välfärdsområdets styrelse definiera övriga behörighetskrav.
Förslaget understöddes av Sanna Vauranoja (Saml, S:t Karins).
SFP utdömde både motförslaget och det ursprungliga förslaget.
– Vill vi faktiskt kringgå språkkraven då vi ska tillsätta högsta chefen, frågade Åsa Gustafsson (SFP, S:t Karins).
Hennes motförslag var att direktören ska ha utmärkta kunskaper finska och goda kunskaper svenska, och att det är en fördel om hen också kan engelska. Gustafsson påpekade språkkunskapernas betydelse i och med det samarbete som ska ske mellan välfärdsområdena.
– Jag hoppas vi alla kunde vara eniga om att vi bygger ett tvåspråkigt område.
Endast VF stödde SFP
Nina Söderlund (VF, Pargas) understödde Gustafssons förslag, det gjorde också Nicke Guseff (SFP, Åbo). Han anser att det är en betydande principiell fråga, särskilt som man inom många tidigare sammanhang så tydligt lyft fram områdets tvåspråkighet.
– Har dessa i olika sammanhang yttrade ord bara varit vackra formuleringar?
Janina Andersson (Gröna, Åbo) ansåg inte att direktören behöver vara perfekt på att skriva svenska och att hen alltid kan lära sig prata svenska.
– V bör ge den människan (direktören) en möjlighet. Vi är trots allt tre svenskspråkiga i styrelsen. Om vi väljer någon som inte kan perfekt svenska lovar jag prata svenska med den människan en gång i veckan.
I omröstningen ställdes först Elos förslag mot Gustafssons. Rösterna föll 64 mot 15. De femton var SFP:s fem och Vänsterförbundets tio ledamöter.
Därefter blev det ett enhälligt ja för Elos förslag mot det ursprungliga förslaget.
Gustafson undrade efter mötet hur det kan vara så svårt att skriva in behörighetskrav om språkkunskaper.
Stefan HolmströmOro för hur allt ska gå till
Det som oroade flera ledamöter var formuleringarna i förvaltningsstadgan. En av dem var Olavi Ala-Nissilä (Centern, Loimaa).
– Hoppas fullmäktige får äkta beslutsmakt. Jag undrar om inte styrelsen och tjänstemännen är på väg att få för mycket makt.
Ala-Nissilä önskade därför att ärenden som bereds skulle diskuteras av fullmäktige i tid, exempelvis under seminarier, så att ledamöter vet vad som planeras.
Johannes Yrttiaho (VF, Åbo) var inne på samma linje.
– Det kan inte vara så att vår slutliga förvaltningsstadga blir så styrelsefokuserad som den är nu.
Antti Parpo, beredningschef för välfärdsområdet, poängterade att förvaltningsstadgan kommer att justeras.
Hur gör andra områden?
Nina Söderlund var också kritisk till att upplägget verkar något styrelsedrivet och att nämndernas roll känns svag.
– Jag är nyfiken på vilka modeller som slopades under beredningen.
Det skulle också vara viktigt att höra hur man gör i andra välfärdsområden, sade Söderlund. Hon anser att det ska vara klart var fokus ligger.
– Utan anställda, utan kompetent personal, kommer vi ingenvart.
Frågan om hur pengarna ska fås att räcka till är avgörande, sade Laura Kaarniharju (Sannf, Åbo).
– Kärnuppgiften är att förskjuta tyngdpunkten från specialiserad vård till förebyggande vård och andra tidiga åtgärder. Vi behöver rätt tajmad och lättillgänglig service.
Området bör sträva efter det bästa man kan få, men det behövs också realism då det gäller vad som är möjligt, påpekade för sin del Ville Valkonen (Saml, Åbo)
Janina Andersson ville lyfta fram positiva aspekter.
– Vårt område har en lämplig storlek, vi har ÅUCS och högskolorna. Om inte vi lyckas, lyckas ingen.
Egentliga Finland har också fått pengar för tvåspråkigheten och för skärgården, det borde synas i resultatet, anser Andersson.
3.3.22 kl 9.08: Janina Anderssons parti korrigerat.
14.3 22 kl. 13:55: Åsa Gustafssons förslag om språkkraven korrigerat.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.