Sexuella trakasserier i evangelisk-lutherska kyrkan lyfts upp på bordet
ÅU-foto
”Kyrkan är inte trygg för alla. Det finns många erfarenheter av sexuella övergrepp och trakasserier också i kyrkor och i andra religiösa samfund.
Ibland har de lett till rättsprocesser, men oftast omges de med tystnad och handfallenhet. Utsatta har fått rådet att hålla tyst om sina upplevelser. Men nu räcker det!”
Så lyder en del av uppropet #sanningenbefriar som medlemmar i den evangelisk-lutherska kyrkan har startat.
Uppropet har ett konkret mål: alla stift ska ha ett synligt stödnätverk av lättillgängliga kontaktpersoner som är utbildade och utnämnda av kyrkan.
Maria Sten, en av frontfigurerna för #sanningenbefriar, ser öppenheten som ett steg i rätt riktning.
– I finlandssvenska #dammenbrister förekom också berättelser från medlemmar i den lutherska kyrkan. Åtminstone 500 personer har undertecknat uppropet. Det har kommit in många berättelser av personer som är anställda inom kyrkan men även sådana som endast är aktiva inom kyrkan.
De flesta av berättelserna är finskspråkiga och kampanjen startades i huvudsak av finsktalande. En orsak till att de svenska berättelserna är få kan vara att landets enda svenskspråkiga stift, Borgå stift, redan har ett stödnätverk.
Där har det funnits stödpersoner sedan 2014. Det finns en manlig och en kvinnlig familjerådgivare.
Stiftet har också en handlingsplan för hur församlingarna ska motverka sexuella övergrepp och trakasserier och för vad kyrkans anställda ska göra om de får reda på att sådant sker.
Borgå stift har redan diskuterat de här frågorna efter att övergrepp och trakasserier kommit upp till ytan längs med åren.
– Att fostra människor till att ha en sund självkänsla och respekt för andra ingår i all kyrkans undervisning, men det är viktigt att folk påminns om de här sakerna även i dag, säger Sten.
Hon är sakkunnig vid kyrkans central för det svenska arbetet vid kyrkostyrelsen.
Många av de berättelser som kommit in har skrivits av äldre personer.
– Vi har ändå all orsak att prata om det i nutiden, säger Sten.
Sten tycker själv att varje fall av trakasserier är tragiskt och hon blir arg varje gång hon läser någon av berättelserna som delats på kampanjens blogg.
– Att sådant förekommer visar att det finns en förvrängd människosyn, kvinnosyn, och det är ledsamt. Det finns gränser som alla måste respektera.
Hon har inte hört om desto mer reaktioner på kampanjen, men åtminstone biskopen i Helsingfors har kallat till ett möte för att diskutera #sanningenbefriar.
– På min arbetsplats har vi nolltolerans mot sexuella trakasserier, det finns inskrivet i vårt jämställdhetsprogram. Gör man sig skyldig till sådant får man gå, det finns ingen pardon, säger Sten.
#sanningenbefriar
Upprop vars strävan är att bryta tystnaden kring sexuella trakasserier och övergrepp inom kyrkan. Skapad av medlemmar i lutherska kyrkan i Finland, men även medlemmar i andra kyrkor kan delta om de vill. Startades av finskspråkiga under namnet #totuusvapauttaa och finns även på samiska, #duohtavuohtadahkáfriidjan.
Ett konkret mål är att alla stift får ett synligt stödnätverk av lättillgängliga kontaktpersoner som är utbildade och utnämnda av kyrkan.
Inspirerat av #metoo och finlandssvenska #dammenbrister, upprop och kampanjer som fick fart i fjol höstas.
På www.totuusvapauttaa.fi hittar man uppropet, kontaktuppgifter samt kan ta del av andras berättelser. Där kan man också underteckna uppropet.
Berättelser mejlas till omakokemukseni@gmail.com. De behandlas anonymt och om man meddelar att det är okej så publiceras de på bloggen, alltid anonymt. Berättelserna behandlas konfidentiellt av endast två personer.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.