Anja Kuusisto 22.01.2019 04:00

I april 2018 skrev ÅU en ledare kring ett fall i Åbo hovrätt där en 10-årig flicka våldtagits. Mannen fick ingen dom för våldtäkt, utan för grovt sexuellt utnyttjande av barn – trots att han haft samlag med barnet.
Det gav honom tre års fängelse, för våldtäkt hade straffet blivit fem–sex år.
Vår ledare kritiserade domen. Rubriken var ”ändra rättspraxisen”; han kunde ha dömts strängare också inom ramen för nuvarande lag.
ÅU:s ledare önskade också en lagrevidering, bland annat på grund av att strafflagens våldtäktsdefinition inte uttryckligen nämner samtycke.
Lagtexten definierar våldtäkt så här: ”Den som genom våld på person eller med hot om sådant våld tvingar någon till samlag ska för våldtäkt dömas”.
I fallet ovan – som behandlades av hovrätten i Åbo i november 2017 – försökte åklagaren få en dom för våldtäkt, men förlorade då hot om våld inte kunde bevisas.
Lagen säger ”För våldtäkt ska också den dömas som genom att utnyttja att någon till följd av medvetslöshet, sjukdom, funktionsnedsättning, rädsla eller något annat hjälplöst tillstånd inte kan försvara sig”.
Det finns och fanns många rättslärda som tycker att ett 10-årigt barns ålder är motiv nog för ”rädsla eller hjälplöst tillstånd” i förhållande till en vuxen, men därom tvista alltså de lärda.
Vår nuvarande lag kräver att offret protesterar.
Hur livlig den protesten måste vara kan vara svårt förstå då man läser om ett fall där Östra Finlands hovrätt nyligen friade en man för våldtäkt, för vilken han dömts i tingsrätten.
Hovrätten höll med om att samlaget hade skett mot kvinnans vilja, men ansåg att det inte var våldtäkt. Våld hade använts men inte i syfte att få till stånd en våldtäkt. Mannan hade stigit på kvinnan, hållit fast hennes händer och rivit i hennes hår.
Det var frågan om en situation där endast dessa två personer fanns i en bostad, den enligt statistiken vanligaste formen av våldtäkt.
Så igen en gång: Att få en lagtext som utgår ifrån att det samlag som sker utan samtycke är våldtäkt, det skulle vara en efterlängtad och mycket välkommen förbättring.
I dag tror vi att en sådan lagtext snart ser dagens ljus. Möjligen skrivs den till och med i rekordtakt.
Det går inte att bevisa varför, men en kvalificerad gissning säger att motivet till de snabba förändringarna beror på att de misstänkta förövarna i en fjärdedel av fjolårets våldtäktsfall i Uleåborg (polisdistriktet har 38 kommuner) har utländsk härkomst.
En fjärdedel med utländsk härkomst är en mycket hög procent. Att tre fjärdedelar av de misstänkta är finländare har skapat få rubriker, men till exempel HS (20.1) vidgar och fördjupar debatten.
Överlag handlar nu merparten av debatten om en grupp av förövare, inte om offren.
Det här har till exempel kvinnoorganisationer och skyddshem försökt föra fram – vissa instanser som känner att de har fört offrens talan i årtionden, och när sexualbrotten ”äntligen” blir en viktig agenda så är fokus fortfarande inte på offren.
Våldtäkter är fasansfulla sätt att utöva våld mot en annan människa.
Helt oberoende av offrets ålder eller våldsförövarens hudfärg eller nationalitet är det frågan om vidriga brott, och i många fall även det som juridiskt anses vara grova brott. Är offret ett barn bör straffskalan vara ännu strängare.
Allt detta har sagts länge och i många forum.
Bristerna i vår strafflag angående sexuella brott har påpekats av betydligt tyngre samhällsdebattörer än någon tidnings ledarspalt.
Det har inte tagit skruv bland lagstiftarna.
Det som tog skruv var den utländska härkomsten hos vissa misstänkta förövare. Det verkar ha blivit den tändvätska som fick fart på våra beslutsfattare. Att de agerar är bra, men de bör inte vilseledas in på främlingsfientliga villospår.
Tändvätskan har nämligen också skapat en debatt utan proportioner och risken finns att inte sexualbrotten utan den av FN-konventioner styrda asylprocessen blir i förgrunden.
Lågorna sprids och stämplar också oskyldiga människor.
Ska man hantera tändvätska måste man göra det på rätt sätt, inte minst i ett hårt och kallt land som vårt.
LÄS OCKSÅ:
Ifjol gjordes 36 anmälningar om sexuellt utnyttjande av barn i Egentliga Finland
Uleåborg vill satsa miljoner på att bekämpa sexualbrott

Anja Kuusisto
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln