Sextonåriga Emma Brunström vill bo kvar på Tunhamn: "Jag skulle inte kunna bo i en stad"
I Tunhamns gästhamn finns plats för cirka 15 båtar. Foto: Patricia Torvalds.
Efter en tur på en timme och fyrtio minuter tar förbindelsefärjan MS Stella i land vid Tunhamn där jag stiger av för att träffa paret Thelma och Lars Brunström och deras barnbarn Emma Brunström.
Det är en solig helg i början av augusti, vattnet i Hemviken ligger stilla och här och där på den grönskande ön vilar får i skuggan.
Tunhamn är en ögrupp ute på Gullkrona fjärd som består av tre huvudöar, Hemlandet, Västerön och Österön.
— Det är lite över 100 öar med alla klackar medräknade, säger Thelma.
Tunhamn har för tillfället en fastbosatt befolkning på sex personer som sommartid får sällskap av cirka 20 stuggäster.
Thelma Brunström har vuxit upp på Tunhamn medan hennes man Lars Brunström snart bott på ön i 50 år. Foto: Patricia Torvalds.
Thelmas familj har bott på ön i 500 år
Tunhamn har, trots sitt avlägsna geografiska läge, varit bebott i cirka 500 år.
Thelma som fyllde 80 år i sommar har vuxit upp på ön, precis som hennes familjemedlemmar gjort i nio generationer.
Det är även här som hennes och Lars söner, Kaj och Mikael Brunström vuxit upp.
Mikael bor nu på Rosala, varifrån även Lars ursprungligen kommer, medan Kaj valt att stanna kvar på Tunhamn som kommit att bli också hans, Yrsa Brunströms och deras döttrar Ronjas, 19, och Emmas, 16, hem.
Arkiv / Patricia TorvaldsPå 1960-talet började förbindelsebåtarna gå till Tunhamn, i dag kan man beställa turer till ön med MS Stella. Foto: Patricia Torvalds.
”Det lönar sig inte att klaga”
Till Tunhamn kommer man med egen båt eller genom att beställa förbindelsebåten. Sommartid går det bra men på vintern då isarna är som tjockast kan det vara knepigt att få förbindelserna att fungera.
Posten kommer endast tre gånger i veckan och det är för dyrt att dra en elledning till ön för att det ska löna sig, men befolkningen är ändå nöjd.
— Det lönar sig inte att klaga. Man behöver inte få tidningen alla dagar, konstaterar Thelma.
Fåren som bor på Tunhamn förser öborna med kött, ull och skinn. Foto: Patricia Torvalds.
Producerar mycket eget
På Tunhamn finns en gästhamn, en hantverksbod och cirka 20 får. Allt det här, och mycket mer, sköts av familjen Brunström.
Utöver den ull och det kött som fåren förser familjen med är Tunhamnarna även självförsörjande på många andra plan.
Lars, som tidigare fungerade som trålfiskare, fiskar och röker nu fisk för familjens och sommargästernas behov. Han ägnar sig också åt jakt så familjen äter även en hel del vilt.
På Hemlandet, den av öarna där befolkningen bor, odlar familjen även sin egen potatis och i växthuset på gården växer grönsaker och örter.
Utöver mat så producerar Tunhamnarna även sin egen el med hjälp av en liten vindmölla, solpaneler och aggregat.
— Vi tänkte först låta dra en elkabel men det skulle ha blivit dyrare än att ha egen el, berättar Emma.
I hantverksboden som är en del av Thelmas och Lars hus kan de som besöker ön skaffa sig handgjorda sockor, sulor och prydnadsföremål. Foto: Patricia Torvalds.
Tunhamnarna är mångsysslare
Det är sextonåriga Emma som är ansvarig för gästhamnen, hennes mamma Yrsa står för majoriteten av handarbetet och Lars sköter om fåren som förutom ull och skinn för hantverksboden även förser familjen med kött.
Utöver det här driver Kaj sitt egna transportföretag, Kajs Bogser och Sjötrans, och Yrsa arbetar som kock vid Labbnäs semesterhem i Dragsfjärd.
Dottern Ronja, 19, spenderar för tillfället en stor del av sin tid i Åbo där hon studerar till vakthavande styrman vid yrkesskolan Aboa Mare.
Även lillasyster Emma kommer snart att bli tvungen att lämna ön eftersom hon inleder sina studier för att bli kock vid yrkesskolan Axxell i Pargas den här hösten.
Emma Brunström säger att hon njuter av friheten på Tunhamn och att hon aldrig skulle klara av att bo i en stad. Foto: Patricia Torvalds.
Emma sköter gästhamnen
Fram till studiestarten arbetar Emma ännu hemma på Tunhamn där hon har ansvar för gästhamnen som rymmer cirka 15 båtar.
Under en vanlig arbetsdag vaknar Emma klockan fem och bakar ut den semledeg som hon gjort i ordning kvällen före, och gräddar sedan semlor och munkar som hon säljer i hantverksboden under dagen.
Efter att hon gjort klart brödet städar hon toaletten i gästhamnen.
— Vi får mycket komplimanger för den. Folk säger att det är den renaste och mest väldoftande toaletten i skärgården
För Tunhamnarna har sommarens besökarantal varit lite av en besvikelse.
— I år har det varit en sämre sommar än vanligt, beklagar Emma sig.
Att dra en sjökabel till Tunhamn skulle bli en dyr affär så i dag producerar Tunhamnarna sin egen el med hjälp av en vindmölla, solpaneler och aggregat. Foto: Patricia Torvalds.
Drömmer om att stanna kvar på ön
Att allt färre ungdomar väljer att bo ute i skärgården eller på landsbygden oroar många men som planerna ser ut nu är Tunhamns framtid tryggad.
Enligt Thelma har ön alltid ärvts från kvinna till kvinna och den traditionen verkar fortsätta i och med Emma som berättar att hon vill bo kvar på Tunhamn efter att hon avslutat sina studier.
Om hon stannar kvar på ön blir hon den elfte generationen att göra så.
— Jag vill bo kvar om det bara går, men man måste se om man får jobb och sådant förstås. Min dröm är att öppna en restaurang här på Tunhamn, säger Emma.
Tunhamn
Tunhamn är en ögrupp som breder ut sig över ett område på cirka 5 000 hektar.
Tunhamn består av cirka 100 kobbar och skär och de tre huvudöarna heter Hemlandet, Västerön och Österön.
Ögruppen är en del av Kimitoöns kommun.
På Tunhamn bor sex personer året om och sammanlagt cirka 20 sommargäster.
På Tunhamn finns en gästhamn som rymmer cirka 15 båtar.
Sen 1960-talet har man nått ön med förbindelsefärja. I dag går m/s Stella inte längre automatiskt till Tunhamn utan båten måste beställas.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.