BOKEN: ”Stora finlandssvenska festboken” är en guldgruva för den som söker efter perspektiv och sammanhang.
Boken är skriven för oss i dag, den är dynamisk, ingen dammsamlande exposé.
Anne Bergman och Carola Ekrem är bekanta namn för den som intresserat sig för våra traditioners uttryck och kontext. Bergman har fokuserat på årets festseder och Ekrem på det individuella livets milstolpar och festdagar och på nyheter inom vår festflora som alla hjärtans dag och halloween. Bägge har skrivit mängder av artiklar och gett ut böcker på sina respektive områden.
Nu lutar de sig på sin massiva kunskap, resultatet av ett arbetsliv vid Svenska litteratursällskapets arkiv och använder traditionsuppteckningar, frågelistsvar, översiktsarbeten, tidningsartiklar, intervjuer och bildmaterial som källor i sin bok ”Stora finlandssvenska festboken”, utkommen i våras på SLS och Appell förlag i Sverige.
Boken täcker det svenskspråkiga Finlands regioner (fast illustrationerna på detta uppslag styr mot Åboland) och där finns en del som är exotiskt för en rikssvensk publik, som lillajul och polttare (som i Sverige kallas enbart möhippa). Benämningen Polterabend har runnit in från Tyskland, som en hel del annat i borgarklassens historiska festseder.
Anne Bergman och Carola Ekrem har samlat vetande från arkiv och andra källor till en dynamisk bok om finlandssvenska festseder förr och nu.
Boken är indelad i två huvuddelar, årets festseder och människans märkesdagar. Sidorna är färgmarkerade och man kan innan man börjar bläddra se att den rödmarkerade julavdelningen är störst. Julfirandet är ju också ett konglomerat av sedvänjor täcker mycket mer än bara juldagarna.
Julfirandet börjar flera veckor tidigare och slutar med tjugondag Knut, som kan firas på olika sätt, till exempel genom att gå utklädd från hus till hus i hopp om att inte bli igenkänd, en tradition man hållit kvar till våra dagar i Iniö – något som Anne Bergman tidigare har skrivit en särskild artikel om.
Men om man tror att gamla traditioner varit fasta och entydiga och att vi i vår globala mångfacetterade värld är de som luckrar upp dem tror man fel. Seder och bruk är i ständig förändring, ibland påverkas de av samhällsförändringar, ibland av en enda person i en trakt.
Herrskap och tjänstefolk vid samma bord. Midsommar på Lofsdal i Pargas på 1910-talet
Boken betonar inte särskilt det kyrkliga inslaget i årets fester. Ett nytt frågelistmaterial om påsken visar också att människor i dagens sekulära samhälle ser den mer som en välkommen minisemester än som kyrkoårets viktigaste högtid. Kyrkan har i stället en större talan under märkesdagarna i individens liv, den står för ritualerna.
Men också kyrkans uppsättning av ritualer undergår revidering, till exempel kyrktagning har inte förekommit under de senaste hundra åren. I dag skulle den ses som djupt kvinnoförnedrande. I boken finns utsagor från dem som sett eller varit med om ritualen.
Fortfarande är konfirmationen en viktig milstolpe, låt vara att den fått en konkurrent i en konfessionslös livsåskådningsundervisning. Men vuxenheten är uppskjuten i vår tid i jämförelse med förr, och därför finns också elaborerade ritualer kring olika steg i utbildningen, gulnäbbsintagningar och avslutad skolgång.
En övergångsrit man vet mycket om är bröllopet, särskilt i agrar miljö. Det firades i flera dagar, ofta satsade man stenhårt eftersom festen också var en statusmarkör. Boken berättar i detalj om vad man åt, rustika rätter men också inslag av herrskapskök. Uppfattningen om vad som var fint i matväg sipprade så att säga ner uppifrån.
Utom när det gäller memma, den enda rätt som spritts effektivt från folkets breda lager.
Att klä ut sig till det motsatta könet kunde ingå i firandet av Sjusovardagen, här i pensionatsmiljö i Högsåra. Foto: SLS arkiv
Det är spännande att läsa om bondbröllop i olika landsdelar, förtäring, dekorationer, gåvor, dansen, musiken. Ofta kunde det gå intensivt till, och de som inte var inbjudna kunde komma för att se bruden – och uppträda förväntat oförskämt. Bröllop var också en angelägenhet för lokalsamhälle och socialgrupp, men i dag är bröllopet utformat efter individuella önskemål, lite som ett extra födelsedagskalas, sägs i boken, som är en guldgruva för den som söker efter perspektiv och sammanhang.
En del seder kan också styras från att ha varit mer privata till att bli kollektiva och uttryck för lokalsamhällets strävan. Så har skett med sjusovardagstraditionen, som frodades i pensionatsmiljöer men som fått kollektiva och mer karnevalistiska drag när de lanserats som lokala evenemang som lockar sommargäster och lokalbefolkning.
Ett särskilt exempel är forneldarnas natt, en sommaravslutningsfest i slutet av augusti. Den låter som något urgammalt, återupplivat, men idékläckaren kan också ha ett namn, i det här fallet Birgitta Bröckl, som var den ledande kraften i Åbolands kulturråd som tog initiativ till festen 1992.
”En del av samhällssystemet”
Vi har en tendens att betrakta de traditioner som vi vill vara en del av som något som har djupa rötter. Så är det inte alls alltid, men en ny sedvänja får lätt en aura av historia, identitetsbygge, till och med mytologi, omedvetet eller som uttänkt varumärke.
Anne Bergmans och Carola Ekrems bok är skriven för i oss dag, den är dynamisk, ingen dammsamlande exposé. Folkloristiken, som den ser ut i dag, förser oss med en fräsch blick och redskap att se perspektiven, nu och över tid.
Själva forskningsämnet kan också utsättas för samma syn och granskning, och boken avslutas med en avdelning som skissar folkloristikens historia och dryftar varför man vetenskapligt intresserar sig för festseder:
”Festtraditioner är inte något som ’lever kvar’ av sig självt, utan de är alltid en del av samhällssystemet och samhällsförhållandena.”
Stora finlandssvenska festboken
av Anne Bergman och Carola Ekrem
Omslag och grafisk form: Antti Pokela
SLS /Appell Förlag, 2020
456 s.
Ann-Christine Snickars
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.