Kim Lund 13.03.2019 18:45

Kaffesnack med fångar
Plats: Ett av besöksrummen i Starrbacka fängelse i Åbo.
Deltar: Fyra fångar dömda för narkotika- och sexualbrott samt ekonomiska brott.
I artikelserien ”Kaffesnacket” träffar ÅU olika målgrupper inför riksdagsvalet 14.4.2019. Vilka teman är viktiga, vad borde politikerna diskutera, vad borde nästa riksdag rätta till eller fatta beslut om?
Tidigare i serien: Kaffesnack med förstagångsväljare i Katedralskolan 20.2, kaffesnack med arbetslösa 28.2 , kaffesnack med klasslärare i Malms skola 6.3 och med miljömänniskor 11.3.
I valet 14 april väljs 17 ledamöter från Egentliga Finlands valkrets till Finlands riksdag för fyra år framöver.
 

”Massa” har suttit sju år i fängelset för narkotikabrott. Kommer ut om ett år. Bilden är tagen genom ett plexiglas. Därför speglingen av tegelväggen. Foto: Kim Lund

Massa

”Det var när Sannfinländarna kom in på den politiska arenan som mitt intresse för politik vaknade. Det är ett invandrarkritiskt parti som motsvarar mina värderingar.
Innan dess fanns inget sådant parti och jag var inte intresserad av politik. Därför var det förra riksdagsvalet det första val jag någonsin röstade i då jag satt i fängelset i Riihimäki.
Jag följer med dagspolitiken genom att läsa Helsingin Sanomat 1,5–2 timmar varje dag, jag ser på nyheterna och på riksdagens frågetimme. Här finns inte så mycket annat att göra.
De flesta fångar är inte intresserade av politik och några politiska diskussioner brukar här inte föras. Men vi har en timmes utomhusaktivitet per dag, och då brukar jag diskutera med en av mina medfångar.
Jag brukar också påminna andra om vikten av att rösta. Man kan säga att jag är lite av en kampanjarbetare för Sannfinländarna.
Alla kan ju tänka och tycka vad de vill, men det är ofta de fångar som står högst i hierarkin som styr diskussionen.
Då är det är inte så lätt att komma med några motargument, och i allmänhet råder här konsensus.
Den nuvarande regeringen har inte lyckats så bra.
Visserligen har ekonomin blivit bättre och arbetslösheten minskat. Massinvandringen är inte direkt regeringens fel, men den kunde ha skötts bättre.
Det finns förstås internationella avtal som måste följas, men de kan tolkas olika.
Till exempel Danmark har en betydligt strängare linje, och jag läste just i Hesari hur de placerar invandrare på en ö i väntan på avvisning.
De viktigaste frågorna efter valet är att få ordning på åldringsvården och invandringen.
Det finns så många finländare som har det dåligt, äldre som är ensamma och som ligger i nedkissade blöjor.
Vi måste ta hand om våra egna invånare först. Att ta lån för att hjälpa andra känns helt tokigt.
Social- och hälsovårdsreformen är en sådan invecklad soppa som det är svårt att ha någon åsikt om.
Kanske tanken är god, men efter att ha hållit på så länge med att försöka ro den i hamn, framstår reformen nu som en vits”.

Fånge 639 är dömd för ekonomiska brott. Vill engagera sig i samhällsfrågor efter att hon avtjänat sitt straff. Röstar på Sannfinländarna eller Kristdemokraterna. Foto: Kim Lund

Fånge 639

”Efter att ha suttit på Starrbacka i tre veckor har det gått upp för mig hur dålig de kvinnliga fångarnas situation är.
Vi har ingen röst, vi är osynliga och att vara en kvinnlig fånge är tabu. Många har inget skyddsnät när de kommer ut och jag har träffat fångar här som ser det som en självklarhet att de återvänder.
För att undvika utslagning borde det sättas in preventiva åtgärder i ett tidigt skede och kvinnorna borde ges en bättre möjlighet att återgå till samhället och till ett normalt liv.
Mammornas möjligheter att träffa sina barn borde också bli bättre då de sitter i fängelset och överlag borde de få större stöd för sitt moderskap.
I valkampanjen har jag endast hört KD:s Pekka Matilainen ta upp den här frågan.
Under min tid i fängelset har det därför blivit svårare att veta hur jag ska rösta. I det civila följde jag aktivt med politiken och röstade alltid på Samlingspartiet.
Men fängelset är en så helt annorlunda miljö och nu ser jag på saker och ting ur en annan synvinkel. Det har påverkat mig att stå på de utsattas sida.
Därför får inte Samlingspartiet min röst i vårens val, utan det får bli Kristdemokraterna eller Sannfinländarna.
Sannfinländarna är ett radikalt parti som vågade säga det som ingen annan vågade om invandringen. Nu ser vi slutresultatet som helt har spårat ut.
Vi måste ta hand om våra egna medborgare först och för mig är det självklart att rösta.
Jag har varit närståendevårdare för min man.
Ingen gör det för pengarnas skull – man får cirka 200 euro i handen efter skatt. Det är ett hån mot närståendevårdarna och den saken borde det bli en ändring på.
Vi har också sett hur det har gått inom vården då den har sålts till den som har det billigaste priset.
Jag skulle ha lust att ställa mig i riksdagen och säga några väl valda ord. När jag kommer ut ska jag på något sätt engagera mig för de svaga i samhället.
I framtiden kommer mitt ansikte säkert att synas i offentligheten”.

”Anna” sitter en 3,5-årig dom för narkotikabrott. Har studieplats efter att hon kommer ut och vill återgå till ett normalt liv. Foto: Kim Lund

Anna

”Jag skulle kalla mig liberal och för mig är det viktigt att stå på de svagares sida. Marginaliseringen och segregationen är viktiga frågor för mig inför valet. De sociala klyftorna har blivit större och man måste få bukt med utslagningen och minska på motsättningarna i samhället.
Det är också viktigt att integrera invandrarna och få finländarna att bekanta sig med dem. Det gör man inte genom att demonisera dem, att stänga gränserna eller isolera dem i förorter som man har gjort Sverige.
Förstås finns det rötägg bland invandrarna, men det finns det överallt.
Det är lite som med romerna. Till exempel mina systrar lever ett helt normalt familjeliv, men trots det möts de av fördomar och smygrasism.
Till och med när de går till affären med sina barn följer en väktare efter dem.
Klimatförändringen oroar mig och miljöfrågorna intresserar mig.
Det är bra att det finns internationella avtal kring de här frågorna, men frågan är om de efterföljs.
På nationell nivå är kalhuggningen av våra skogar problematisk.
Får se vilken effekt den nya djurskyddslagen har och hur den påverkar pälsdjursnäringen.
I princip tycker jag att den borde förbjudas, men å andra sidan flyttar kanske produktionen då till Ryssland eller Kina där förhållandena kan vara hemska.
Missförhållandena inom åldringsvården är ett diskussionsämne här i fängelset och det är bra att problemen nu har lyfts på bordet.
Jag röstar gärna på en kandidat som förespråkar strängare straff för sexualbrottslingar och för mig är det viktigt att det är en kvinna.
Li Andersson kunde vara en bra kandidat.
I fängelset är det lätt att följa med vad som händer i samhället. Vi har ett toppenbibliotek och Turun Sanomat kommer varje dag. Här finns fångar ur alla samhällsskikt och man lär sig mycket genom att tala med varandra.
När jag kommer ut har jag en färdig studieplats. Jag vill skaffa mig en bostad, betala skatt och återgå till samhället”.

”Kalle” har alltid varit aktiv socialdemokrat och röstar också i vårens val på SDP. Dömd för sexualbrott och hoppas att komma ut på övervakad frihet i höst. Foto: Kim Lund

Kalle

”Jag har varit politiskt aktiv sedan år 2008 då jag gick med i den lokala SDP-avdelningen.
I dag skulle jag kalla mig för rödgrön och jag kommer säkert att rösta på SDP i årets riksdagsval igen.
Här i fängelset är jag ändå inte någon politisk aktivist som för fram min egen politiska agenda, men jag försöker uppmana mina medfångar att rösta.
Det kan vara svårt att övertyga dem, eftersom jag själv också i bland tvekar om det är någon idé. Jag har röstat i alla val sedan jag fyllde 18 år, men frågan är om någonting har blivit bättre.
Jag tror ändå att varje röst är viktig.
Det är lite som med miljön och vad vi kan göra för klimatförändringen. Det är lätt att tänka att min insats inte är värd någonting när stora länder som USA, Kina och Ryssland smutsar ner så mycket.
Men om alla tänker så, sker det ingen förändring och det skulle vara bra att förstå att också en liten åtgärd har betydelse.
Viktiga uppgifter för nästa regering är att sköta om de mindre bemedlade i samhället så som arbetslösa och studerande. Och förstås åldringarna.
Det skulle också vara viktigt att bevaka fångarnas rättigheter och ta hand om i synnerhet första gångens-förbrytare så att de inte åker in igen.
Vad jag ska tro om social-och hälsovårdsreformen är svårt att säga.
Man har ju hållit på med den i fjorton år och det verkar hela tiden vara någon reform på gång.
Politiken går liksom i cirklar: efter valet får oppositionen sin röst hörd och folk tröttnar på regeringen, sedan efter fyra år är det igen ombytta roller.
Jag vet inte så mycket om mina medfångars bakgrund eller deras politiska åsikter. Vi har en studiegrupp med sex fångar och där tar vi upp bland annat samhällsfrågor.
Strax före sportlovet diskuterade vi politik och riksdagsvalet.
Jag hoppas kunna ansöka om övervakad frihet på prov i höst, hitta ett jobb och ta hand om min femåriga dotter”.

Intervjuerna gjordes innan regeringen avgick. Namnen i artikeln är fingerade.

Kim Lund
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln