Scouternas mötesplats i Dalsbruk fyller 50 år – tusentals scouter har samlat på sig minnen från ”Fritte”
Många Dalsbruksbor och många minnen har hunnit passera genom Fritidsgården i Dalsbruk under åren. Tegelstensbyggnaden ”Fritte” firar i år 50 år och fyller fortfarande sin funktion som scouternas samlingsplats.
Men tidigare har Fritte även inrymt bland annat ungdomsarbetsledarens bostad och församlingskansli.
Emilia ÖrnmarkAnmärkningsvärt är att huset nästan inte krävt några åtgärder alls under åren, inte ens ny målarfärg på väggarna, trots att tusentals barn har passerat här sedan 1973.
”Nästan” ger ändå plats för ett undantag. Det kan Leif Lindgren, en av eldsjälarna bakom verksamheten, berätta om. Under de tre år han bodde här (1973-1976) med sin familj möttes han nämligen en gång av en rejäl takläcka i bostadsdelen. Därför har Fritte inte längre platt tak, som då huset byggdes.
Inomhus lever 70-talstonerna kvar: värmeelementen är orange, innerdörrarna röda och fönsterkarmarna gröna.
Emilia ÖrnmarkBjöd hem 80-100 barn och unga två kvällar i veckan
Det är med van hand Lindgren slår på belysningen i sitt före detta vardagsrum och visar var soffan stod, var köket fanns och så vidare.
Ett starkt minne från den tiden är ”Open house-kvällarna”, då byns barn och unga samlades hemma hos Lindgrens.
– Open house hade vi varje torsdag och söndag. Då spelades det pingis och corona här. Kvällarna besöktes vanligen av åttio till hundra personer, berättar Lindgren.
Emilia ÖrnmarkEn investering på 420 000 mark
Initiativet till att bygga en fritidsgård bakom slaggstenskyrkan i Dalsbruk kom från prästen Rune Söderlund och pengar skrapades ihop genom lotterier och insamlingar.
”Fritidsgården i Dalsbruk är högtidligen invigd. Föreningen för församlingsverksamheten i Dalsbruk, som energiskt och målmedvetet under sju års tid har arbetat med just detta som mål, har nu slutfört sin uppgift”
ÅU, 17 april 1973
420 000 mark var prislappen och järnverket på orten hjälpte till med material.
Leif Lindgrens fru Gita var den första ungdomsarbetsledaren i dåvarande Dragsfjärds församling. Familjen och scoutverksamheten flyttade in då huset stod klart, våren 1973. Församlingens barn- och ungdomsarbete bestod då till största delen av scoutverksamhet.
Dalsbruks Sjöscouter är fortsättningsvis församlingens scoutkår, vilket i dag syns i verksamheten i den korta andakten som ingår i veckoträffarna.
Antalet scouter har minskat något under åren, då även befolkningen minskat. Men fortfarande är scoutingen en omtyckt hobby i Dalsbruk: de svenskspråkiga scouterna är i dag 44 och de finskspråkiga 18. Utöver det har scoutföreningen vuxna medlemmar.
Dagens scouter uppskattar naturvistelse
Då ÅU besöker Fritte är det liv och rörelse i huset. En vargungegrupp på sju pojkar har sin veckoträff.
Vad är det bästa med scouting?
– Att vara ute i naturen, att grilla och göra praktiska saker. Att delta i scoutläger och så har vi en bra ledare, säger Vincent Aaltonen.
Casper Granroth gillar att tälja och Noah Abrahamsson gillar naturen.
Johan Nyman har scoutminnen från 70-talet
Samvaron, äventyren och att det finns en trygg mötesplats dit alla är välkomna är något man kan urskilja också i Johan Nymans gamla minnen om scouting på orten på 70-talet. Från tio- till sextonåring ingick han i ett aktivt gäng på en handfull havsörnar.
Vad har scoutingen gett dig?
– Mycket. Att vara självständig och att våga prova på allt. Dessutom har jag fått se många olika ställen. Det säger ju en hel del att jag kan scoutsången fortfarande, säger Nyman.
Något smakprov på den bjuder han dock inte på i dag.
Emilia Örnmark– Jag kommer ihåg lägren, hajkerna, utflykterna, scoutmötena varje fredag och seglingsturerna. På ett läger i Danmark år 1976 deltog 11 000 scouter, dit åkte vi med buss härifrån. Vi samlade tomflaskor för att kunna åka iväg, några hundra mark av resan betalade var och en själv, minns Nyman.
Var man inte scout på den tiden i Dalsbruk så spelade man fotboll i föreningen Jäntevä.
– Men jag spelade också fotboll, så jag var ju aldrig hemma. Men på den tiden bodde många trångt, så man träffades inte hemma hos kompisar.
Emilia ÖrnmarkLindgren och Nyman är överens om att scoutingen har förändrats på den punkten att deltagarna förr var mera självgående – man ordnade sina egna möten och åkte ensam ut på seglingsäventyr.
Tiderna har förändrats.
– Men stämningen inom scouterna har alltid varit bra. Bland äldre och yngre, flickor och pojkar och bland finsk- och svenskspråkiga, säger Lindgren.
Dalsbruks sjöscouterBåde Nyman och Lindgren är fortfarande involverade i de lokala scouterna och hjälper till där det behövs. En gång scout – alltid scout.
”Frittes första maj” hör till traditionerna i byn
En av de viktigare scouttraditionerna i Dalsbruk står precis inför dörren, nämligen första maj-jippot. Det har nästan lika långa anor som huset.
”Frittes första maj” betyder lättsamt program, heliumballonger och färska munkar.
Dalsbruks sjöscouter
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.