Ann-Christine Snickars 16.08.2023 04:00

Usva är ung tonåring, en smart skolelev, duktig idrottare. Hon har ett tryggt och välbeställt hem, där man kan välja fritt vad man vill ha till middag. Hon har en katt och hon har kompisar, Rosa och Janette, som hon umgås med dagligen.

Dagligen känner hon oro och hon har ett tilltagande tvångssyndrom.

Usva är huvudperson i boken som anspråksfullt heter ”Totuus nuoruudesta”, sanningen om ungdomen. Den kom ut tidigare i sommar, författare är Matilda Levoranta. Den är ungdomsroman och självhjälpsbok i ett, övergångarna hanteras väl.

Många scener i Usvas liv är litterärt träffsäkra, de fångar en intensitet som slänger en tillbaka till trettonårsåldern då det var svårt att veta vad som var på liv och död och vad som inte var det.

Då, när jag var tretton: man inte visste var man hade de vuxna. Hade de alls koll på vad som skedde i världen? Vågade man berätta för dem vad man tänkte eller kände eller om något förvirrande man varit med om?

Förhållandena nu och då skiljer sig stort. Det är knappt samma värld. Hur kraven i tiden påverkar unga kan man inte alltid se, men en bit av det kan man läsa om i ungdomsromaner. Sanningen om ungdomen visar sanningen om oss.

Usva är rastlös men målmedveten. Hennes gren är sprintsträckor, hon vet det mesta om vad en bra start betyder och hur tajt spikskorna ska sitta. Hon surar när hon hamnar på silverplats, men tycks vara dömd att vara tvåa. Rosa som inte idrottar tävlar i stället skoningslöst med sig själv: tio minus i prov kan accepteras, allt under det är ett nederlag.

I Usvas värld ska allt gå fort som ett 60-meterslopp. Hon orkar inte med bio, film är för tråkigt. Hon drar upp huvan och börjar bläddra i sin telefon i stället. Böcker är lika jobbiga. Men i den snabba internetvärlden får hon ändå tag i vad OCD (obsessive-compulsive disorder) är. Det som tar tid är att samla mod att be om hjälp med det. Till slut vågar hon.

När jag i veckan för skolstart läser ”Totuus nuoruudesta” kommer jag också att tänka på en annan bok om skola och ångest, skriven av Matilda Gyllenberg.

”Hundra dagar hemma” heter den och är riktad till lite yngre barn, men jag vet många vuxna som läst den. Huvudpersonen Nike är elva och kan inte gå till skolan på grund av stark ångest. Nike blir en hemmasittare. Boken kom ut i fjol.

Under skolstartveckan hördes också Matilda Gyllenberg som Vegas sommarpratare. Hon talade något om varför det blir omöjligt att gå i skolan för vissa, och mycket om hur det påverkar barnet och hela familjen. Ögonöppnande att lyssna!

Alla behöver veta mer om hur problemet ser ut – och hur det inte ser ut. Vem har inte hört sägas att vi lite till mans kan få nån form av bokstavsdiagnos bara man kommer åt att skrapa lite på ytan, haha! Men så är det inte. Matilda Gyllenberg gör det klart.

Hon kommer också med siffror. Förra året stannade 7000 finska elever hemma så pass länge att hemmasittning kunde misstänkas. Det har blivit ett samhällsproblem.

Matilda Levoranta talar för att man skulle ta upp frågor om psykisk ohälsa i läroplanen mycket mer och mycket tidigare än nu.

I slutet av lågstadiet kunde man göra det, säger hon när hon gästar Huomenta Suomi i början av augusti. Som det är nu söker barn och unga kunskap på nätet och diagnosticerar sig själva, något som romanpersonen Usva skriftligen varnar för.

Matilda G. är författare och journalist, mamma till en som var i riskzonen för hemmasittare. Matilda L. är skolelev och idrottare, fjorton år.

Hon var tretton när hon skrev boken. Bägge talar med kunskap och stor auktoritet. Måste kanske påpekas att ingendera påstår att det handlar om ett avgränsat skolproblem, frågorna omfattar alla.

Det minst trovärdiga i ”Totuus nuoruudesta” är hur fort det går för romanens Usva att träffa en psykiater. Men det får stå för den hoppfulla förändring som det kraftfullt berättade kräver.

Ann-Christine Snickars

Dela artikeln