Sannfinländarna kan blomstra eller krascha – Statsvetare: Jussi Halla-ahos efterträdare väljs ur samma falang

Sannfinländarnas avgående partiledare Jussi Halla-aho har målmedvetet byggt upp en partiorganisation som ska vara hållbar. Att han lyckats syns bland annat i att partiet kunde värva – och få in – fler kandidater än tidigare i vårens kommunalval.
Det säger Åsa von Schoultz, professor i statskunskap vid Helsingfors universitet. Hon blev förvånad över måndagens besked att Halla-aho inte ställer upp för omval under partikongressen i augusti.
– Jussi Halla-aho har uppenbarligen tänkt igenom det här och, om beskedet inte beror på personliga orsaker, gjort analysen att det är på lång sikt är bättre för partiet att han inte fortsätter.
Med tanke på riksdagsvalet 2023 ser von Schoultz tidpunkten som väl vald, då den nya ordföranden får två år på sig att bli varm i kläderna.
– Sannfinländarna siktar på riksdagsvalet. Landskapsvalet, om det blir av nästa år, är oavsett en utmaning på grund av det förutspådda låga valdeltagandet.
Hur det går i riksdagsvalet hänger i hög grad på om partiet får en ny ordförande som har förtroende inom partiet och når ut till väljarna, säger von Schoultz.
– En mindre kontroversiell partiledare kunde göra det lättare för andra partier att se Sannfinländarna som en potentiell regeringspartner efter riksdagsvalet. Det här gäller framför allt Svenska folkpartiet.

Ingen naturlig arvtagare
Thomas Karv, statsvetare och forskare vid Åbo Akademi, ser tidpunkten som överraskande: Det gick bra för Sannfinländarna i kommunalvalet, det går bra i opinionsmätningarna, och det finns ingen opposition mot Halla-aho inom partiet.
– Därför tänker jag att beslutet beror på personliga skäl. Det är uppenbart att Sannfinländarna inte vill att han ska sluta och Halla-aho måste veta att partiet just nu mår bäst med honom som ledare, men att han inte vill lotsa partiet fram till riksdagsvalet.
Enligt Karv är Sannfinländarna så etablerade att ett ordförandebyte inte är någon katastrof, men han ser heller ingen naturlig arvtagare.
– Det kommer att ta tid för en ny partiledare att bli varm i kläderna, oberoende vem det blir. Samtidigt har partiet vant sig vid färgstarka och populära ledare som Timo Soini och Jussi Halla-aho. Sådana profiler växer inte på träd.
Är det djärvt eller dumdristigt att öppna processen med ett så öppet startfält?
– Det innebär alltid en risk att byta ordförande. Klart är att efterföljaren kommer ur Jussi Halla-ahos falang och sannolikt fortsätter på samma linje. En stor del av de mer moderata sannfinländarna lämnade partiet tillsammans med Timo Soini. Samtidigt är det nu möjligt att partiet får sin första kvinnliga ordförande.
Då Halla-aho tog över ordförandeposten för fyra år sedan var Sannfinländarna ett regeringsparti i kris. Hans efterträdare får ett diametralt annorlunda men bättre utgångsläge, anser Karv.
– Halla-aho lämnar ett oppositionsparti med en stark ställning. Samtidigt är partiet i dag ett helt annat och mer högerinriktat parti än under Soinis tid.

Sökes: karismatisk ledare
Den mest avgörande faktorn i fråga om partiets framtid och riksdagsvalet har Sannfinländarna, som oppositionsparti, inget inflytande över; nämligen hur Finland återhämtar sig efter pandemin och den efterföljande ekonomiska krisen.
Det som partiet, enligt Karv, däremot kan påverka är att välja en karismatisk ledare med en stark offentlig profil och som kan erbjuda alternativ.
– Samtidigt, om partiet misslyckas med ordförandebytet och börjar sjunka i opinionsmätningarna så kan partiet drabbas av panik och känna sig tvungna att byta ut ordföranden ännu en gång innan riksdagsvalet i hopp om att det ska ge partiet en skjuts framåt.
Karv jämför bland annat med Centern där Katri Kulmuni tog över ordförandeklubban efter Juha Sipilä år 2019 – bara för att ett år senare ersättas av nuvarande ordförande Annika Saarikko.
– Två år är numera en evighet inom politiken, säger Karv.
Sannfinländarna har stadigt växt – nytt kapitel inleds i partiets historia
Sannfinländarna grundas 1995 då Finlands landsbygdsparti upphör. Partiet profilerar sig som ett populistiskt och nationalistiskt parti.
Riksdagsvalet 2011: Partiet skräller under ordförande Timo Soinis ledning. Väljarstödet ökar med 15 procentenheter (totalt 19,1 procent av rösterna). Från att ha varit landets minsta riksdagsparti blir Sannfinländarna landets tredje största parti.
Kommunalvalet 2012: Partiet ökar mest av alla partier (12,3 procent av rösterna) och blir landets fjärde största parti.
Riksdagsvalet 2015: partiet får tredje flest röster (17,7 procent av rösterna) och bildar regering tillsammans med Centern och Samlingspartiet.
Kommunalvalet 2017: Sannfinländarna backar (8,8 procent av rösterna) och blir det femte största partiet.
På sommaren väljs Jussi Halla-aho till ordförande då Timo Soini avgår, framom Sampo Terho som Soini stöder.
Ett par dagar senare splittras partiet då Blå framtid (inledningsvis Uusi vaihtoehto/Nytt alternativ) grundas med bland andra Simon Elo, Timo Soini och Sampo Terho. Blå framtid sitter kvar i regeringen medan Sannfinländarna går i opposition.
Riksdagsvalet 2019: Sannfinländarna får näst flest röster (17,5 procent av rösterna). Endast 0,2 procentenheter skiljer från valvinnaren Socialdemokraterna.
Kommunalvalet 2021: Sannfinländarna går mest framåt av alla partier jämfört med valet 2017 (14,5 procent av rösterna), och partiets stöd ökar med 5,6 procentenheter. Sannfinländarna blir det fjärde största partiet.
Under åren med Jussi Halla-aho som ordförande har partiet profilerat sig allt mer som ett EU- och invandrarkritiskt parti.
Den 21 juni meddelar Jussi Halla-aho att han inte ställer upp för omval under partikongressen i augusti 2021.
Källa: Statistiskcentralen, m.fl.
Sannfinnländarna blomstrar upp när Purra blir ordförande