Sandra Bergqvist: Jag behöver mer information innan jag röstar om Nato
Det är riksdagen som – i sinom tid – fattar ett beslut om en eventuell ansökan om medlemskap i Nato.
Men frågan är inte enkel: på Yles Natos-gallup för en vecka sedan svarade mindre än hälften av riksdagsledamöterna.
Arkiv/Riksdagen– Många vet nog vad de tycker men vet inte om det är klokt att svara just nu, säger Mats Löfström, Ålands riksdagsledamot.
Också SFP-riksdagsledamoten Sandra Bergqvist från Nagu ser frågan som mer komplex än ett enkelt ”ja” eller ”nej.” Särskilt just nu.
SFP har partidagsbeslut för ett Natomedlemskap och Berqvist är rent principiellt positiv till Nato. Däremot är hon osäker kring tajmingen.
– För att kunna rösta i frågan behöver jag mera information, säger Bergqvist.
Svår tajming
Hon syftar på hur Finlands säkerhet påverkas av en ansökan om Natomedlemskap. Vad kan ske i tidsglappet efter att Finland sagt ”ja” och före alla Natoländer behandlat ansökan?
– Vi har redan fått indikationer österifrån hur man ser på en finländsk Natoansökan, säger Bergqvist.
RiksdagenSofia Virta, grön riksdagsledamot från S:t Karins, ställer sig samma fråga. Hon har förespråkat ett Natomedlemskap i flera år men vet att tajmingen är känslig.
– Jag litar dock på att vår utrikespolitiska ledning kan göra rätt bedömning, säger hon till ÅU per e-post.
I De Grönas partiprogram sägs att ett medlemskap inte är aktuellt ”just nu” men att man bör följa med det säkerhetspolitiska utvecklingen.
– Nu behövs en granskning av partiets ståndpunkt, säger Virta.
Bland annat partiets viceordförande Atte Harjanne har redan tagit ställning för Nato. Ordförande Iiris Suomela har uppgett att De Gröna planerar att revidera sitt program vid partidagen i maj.
Sandra Bergqvist lutar åt att fördelarna med Nato trots allt uppväger nackdelarna med den känsliga tajmingen. Hon ser framemot uppdateringen av den försvars- och säkerhetspolitiska redogörelsen.
– Ett oåterkalleligt beslut som detta ska inte fattas känslomässigt, på lös grund, säger Bergqvist.
WikimediaÅlands riksdagsledamot, Mats Löfström, uppger att han sedan länge har förespråkat ett finländskt medlemskap i alla demokratiska organisationer som binder oss till den västliga världen. Till dem hör Nato.
Löfström framhåller att ett Natomedlemskap inte påverkar Ålands speciella status som demilitariserat.
– Ålands status förhindrar dock inte heller ett Natomedlemskap, säger Löfström.
Han påminner om att Ålands status är stadfäst i internationella avtal, och ingenting som varken ålänningarna eller Finland ensidigt bestämmer om.
– Och Finland vill vara en nation som följer internationella avtal. Just nu ser vi – med Rysslands agerande – exempel på följderna av att länder struntar i internationella överenskommelser, säger Löfström.
Bland hans åländska väljare finns både förespråkare och motståndare till Nato.
– Själv hoppas jag att Finland och Sverige kan välja samma väg, tillsammans, säger Löfström.
Frågorna tar aldrig slut så länge vi rör oss inom ett område vi inte känner till och inte har någon erfarenhet av sedan tidigare. Det finns situationer då beslut är nödvändigt att fatta även med bristfälligt kunnande och utan erfarenhet, isynnerhet som man har kört sig in i en situation att man måste rösta. Ofta vill det då tyvärr bli fel. Just nu sitter vi i den lyckliga situationen, att vi inte har anledning att fatta ett beslut om Nato, varken för eller emot, då situationen ute i världen omfattas av ett oacceptabelt krig i vår närhet och ett snabbt beslut av de olika Nato-länderna kan vara osäkert och därmed riskabelt i en situation där vi alltså skulle ansöka om medlemskap. Mot denna bakgrund kommer vi inte att söka i detta läge och osäkra behöver därför inte tänka på att rösta.
Vad som ankommer Ålands-situation, så är det nog bara att räkna med att det som kallas demilitarisering och Geneveavtal, försvinner i samma situation omedelbart, ifall det skulle bli en krigssituation i landet. Åland skulle självfallet i egenskap av ett ”Östersjölås” bli bland de första som råkade ut för angrepp av en eller annan form och Finland skulle redan under hot sända styrkor till Åland. Dylika styrkor har utbildats redan i flera år med Ålands försvar på agendan och reservister som för många år sedan har fullgjort sin värnplikt, har i sina handlingar som stioneringsplats Åland vid en krissituation. Så det som nu heter demilitarisering utgör endast en lätt fasad.
Det att Ryssland har en ambassad på Åland är en gammal omotiverad relikt och skulle självfallet avskaffas, men så länge ambassaderna är i funktion på fastlandet, har det ringa betydelse, förutom gällande ryska företaks upphandling av fastigheter på Åland.
Sandra Bergqvist har så rätt. Det råder ingen brist på svåra frågor t.ex.
landskapet Ålands rättsliga ställning som demilitariserat område vid ett
eventuellt NATO-medlemskap och förhållandet till det ryska konsulatet?