”Samtal i gränsland” av Håkan Eklund beskriver människor, fåglar och österbottniska landskap
Håkan Eklund. Foto: Anita Eklund
”Samtal i Gränsland” tangerar många genrer: den är reportage och memoar, naturskildring och essä. Och den är rikt illustrerad av författaren själv, Håkan Eklund.
För åbolänningarna är Håkan Eklund känd som mångårig redaktör för tidskriften Skärgård (som under hans tid fick statens kvalitetspris) och som dedicerad naturfotograf och fotolärare.
Eklunds österbottniska rötter som friläggs i boken blir samtidigt ett incitament till att dryfta miljöpolitik, fågelskådning, landskapets historia. I varje kapitel är också en eller flera personer i fokus. Gemensamt för allt är det personliga mötet.
Det kan gälla en ungdomsvän, en uggla, en sargad tjäderskog eller en person vars livshistoria är så dramatisk och spännande att den leder till en ny utflykt längs en helt annan väg. Österbotten har genom årtionden (sekler!) exporterat driftiga personer både till Amerika och till den akademiska världen. Några har landskapet också dragit till sig.
Ramberättelsen är bilfärden längs riksåttan, företagen många gånger i sällskap med hustrun Anita. Grundackordet hittas där, förtroendefullt och spontant. I bokens början görs en utvikning till Amerika och till släktingar som emigrerat. Eklund är genomgående noga med detaljerna, texten vore tung och omständlig om den inte fick löpa som en fritt hållen dialog.
Alla som regelbundet färdats längs riksvägen känner igen många landmärken. Ömossa är geografiskt bokens första anhalt, klassisk haltplats för busstrafiken, men nu är det vindmöllorna i landskapet som intresserar. Färden går vidare mot Övermark och Malax, Oravais och Terjärv.
Slätten i maj. Ortolansparv i kikaren. Johan Antus, författarens ungdomsvän, kommer regelbundet hem till Österbotten från USA. Foto: Håkan Eklund
Diskussionerna har en större räckvidd, de sveper över historien och jordklotet, över framtidsscenarierna för miljön. Spåren i boken är både lokala och globala, de tillhör samma väg, samma flod. Under resan längs riksåttan färdas Håkan och Anita också i minnet till Söderhavet, där Håkan var knuten till ett skogsprojekt på 1980-talet. Där bildade de också familj.
Ett par av de mest dramatiska samtalen utspelas i Malax, där Håkan Eklund träffar Lorenz (som hade en viss inverkan på hans yrkesval) och Dagmar Uthardt i Malax. De träffades och blev ett par i Amerika, men bägges liv har avgjorts av Europas historia, dess krig.
Dagmars släkts öden som märkt både av första och andra världskriget har hon beskrivit i en egen bok, och Håkan Eklund fascinerades så av berättelsen att han själv måste åka för att se hennes släkts gård i Parachin, som nu ligger inom Polens gränser.
Mötena karaktäriseras av intensitet och saklighet. Livsödena är dynamiska: det handlar om emigration, byte av yrke, ett uppslukande intresse. En sadlar om från ett pedagogiskt yrke och blir naturfotograf, en annan blev ladugårdsavbytare och ägnade fritiden åt fåglarna.
Håkan Eklund själv har haft ett systematiskt fågelintresse sen tonåren; på en av bilderna skymtar ett häfte som har titeln ”Anteckningar om fåglar av Håkan Eklund 17 år”. En höjdpunkt är det återkommande fågelrallyt i Oravais Naturvetarklubbs regi.
Då medverkar också ungdomsvännen Johan Antus, han som delade många vandringar och fågeliakttagelser med unge Håkan. Nu bor Antus i USA, där snart sagt varje österbottnisk by har sina utvandrare.
Samtal i gränsland.
Samtal i gränsland
av Håkan Eklund
Omslag och grafisk form: Studio Andrei
Scriptum, 2019
263 s.
Naturfotograf, som Eklund också är, blir man inte i första hand för att producera estetiskt sköna bilder som kan få pris i tävlingar, fast allmänheten kan lätt tro att det är så. Eklund har ett kritiskt perspektiv på utbildningen av naturfotografer, inställningen bottnar också i hans egen utbildning inom skogsbruket.
Under besöket i Ömossa, där han tillsammans med Canne Lundberg, tidigare lektor i naturkunskapsämnen i Kristinestad, vandrar genom skogen som fått bli underlag för vindkraftsparken, sörjer han över den värdefulla helheten som trasats sönder. Förnybar energi är vår framtid, men hur och var man utvinner den måste också övervägas.
En eldfängd fråga som sticker upp med jämna mellanrum är vad man kan kräva av den som äger naturområden. De som äger skog har ju inte nödvändigtvis skogsutbildning. Det är en stor och viktig fråga, och den som aktualiserar den får ofta på pälsen, det har Eklund själv fått uppleva.
Men Eklund är också mannen vars ingripande en gång räddade Kockimossen i Oravais från utdikning. Åtgärden stoppades, men i praktiken betydde det att han inte kunde få det jobb, som fanns i regionen och som han siktat på.
Också den incidenten bär upp bokens stora tematik, spänningen mellan kunskap, ekonomi och framtidsutsikter. I det spänningsfältet utnyttjar vi miljön, i det spänningsfältet lever vi hela tiden. Bokens resa går också mot författarens hemgård i Kimo, en plats som så många andra österbottniska hemgårdar magnetiskt lockar en tillbaka, men som också kastar ut en del av sina barn i stora världen.
Ann-Christine Snickars
ann-christine.snickars@aumedia.fi
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.