Krister Lindberg 30.07.2021 10:00

”Klassträffen-trilogin” är förfinskning av danska filmer som i sin tur är inspirerade av amerikanska ”Baksmällan”-filmerna. (Märkligt att det är lättare att skämmas och äcklas på danska).

Den tredje och sämsta klassträffen är regisserad av Renny Harlin och utspelas på ett kryssningsfartyg. De som planerade och skrev manus (Mari Perankoski, Renny Harlin och Aleksi Bardy) måtte ha haft otroligt roligt.

De hittade på allt möjligt och omöjligt, sådant som inget har med berättelsen att göra. Likt Bunuel och Dali när de skrev ”Den andalusiska hunden”.

Sami Hedberg, Aku Hirviniemi, Jaajo Linnonmaa, Mari Perankoski och Pertti Sveholm tolkar: tre medelålders mansgrisar, en kvinnogris och huvudgrisens pappa på singelkryssning till Tallinn. Fjärtande och dreglande med naket i blick.

På skeppet finns också en kinesisk maffia med kung-fu-kunniga undersåtar, estnisk människohandel och analsex på bildäck.

Svenska stripteasedansöser samt många filmreferenser varav Kubricks ”Shining” är obegriplig; kunde ha varit rolig någon annanstans. Det samma gäller de så kallade vitsarna, under bältet-vitsarna.

Filmen gör sitt bästa i försöken till överdrift och väcka anstöt, inte bara i kroppsvätskor, utan också ”vi gör det för att vi kan det”, och misslyckas.

Filmen är tråkig. Berättelsen är kryddad med för mycket och ingenting. ”Pikku Kalle” och barndomens Bellmanvitsar var intelligentare, alltså helt huvudlösa, och roligare.

Den sexistiska komedin med ”en feministisk vinkel” är egentligen två filmer plus en epilog. Vid slutförd kryssning och tömning vidtar ett högborgerligt barndop.

Ståuppkomikern har hittat sitt hjärtas dam och går med på att vara gudfar till exfruns nya unge, och kommer ihåg att vara en god far till sin egen son.

Kändisen och musikern har gjort sin flickvän gravid. I epilogen har fadersarvet förverkligats och hämnden är ljuv, i Estland.

För många trådar, för mycket roligt för manusförfattarna och producenterna.

Jo, filmen har en snygg och dyr produktion. Men den internationellt kända finska regissörens varumärken tempo, framåtrörelse, action… Det syns inte.

Krister Lindberg

Dela artikeln