Samspelt duo bakom två svarta flyglar
Samspelt duo. Hélène Mercier och Louis Lortie på Åbo musikfestspels avslutningskonsert i Sigynsalen.
Åbo musikfestspels avslutningskonsert
Hélène Mercier och Louis Lortie, piano
Rachmaninov, Ravel, Arenskij
Sigynsalen 22.8.
Det är skillnad på musik för två pianon och musik för fyrhändigt piano. De fransk-kanadensiska pianisterna Hélène Mercier och Louis Lortie spelade, förutom encoren, Maurice Ravels ”Rapsodie espagnole” fyrhändigt, vilket var en aning förvånande emedan alla källor vet berätta att Ravel skrev en Habanera för två pianon 1895 och senare, 1907, använd Habaneran i en svit i fyra satser för två pianon. Mercier & Lortie hade säkert någon hemlig orsak till detta val. Jag har alltid varit av den åsikten att fyrhändigt piano är roligare för dem som spelar än för dem som lyssnar. Pianistduon professionalism höjde emellertid tolkningarna till en nivå långt över hemmusicerandets.
Sergej Rachmaninovs instrument var pianot – programhäftets skribent kallar honom ”det unga klaviaturlejonet” (!) – och i sviten ”Fantaisie-Tableaux” utnyttjas de båda konsertflyglarna mycket rikt och mångsidigt. I sista satsens – ”Påsk” – klockklang blir pianismen rent deskriptiv.
Rachmaninov och hans familj flydde undan den ryska revolutionen till USA där han försörjde sig som utövande musiker och komponerade allt mindre. Till hans sista arbeten hör ”Symfoniska danser opus 45a” för två pianon, senare orkestrerad. Musiken är här mera storvulen och omfångsrik än i ungdomsverket ”Fantasibilder”, flyglarna utnyttjas orkestralt, kanske med tanke på den kommande orkestreringen.
Anton Arenskij, professor i Moskva, var pianist och till hans elever hörde Sergej Rachmaninov. Arenskijs tresatsiga Svit nr 1, F-dur visade sig vara en lättlyssnad musik, direkt från den ryska socitetens salonger.
Hélène Mercier och Louis Lortie är en mycket samspelt duo. Flyglarna var placerade mot varandra – några duopianister ställer instrumenten bredvid varandra, då kan man se kumpanens händer – så att musikerna ständigt hade ögonkontakt. Det var iögonenfallande hur koncentrerat duon musicerade, det ofta mycket dynamiska spelet återspeglades aldrig i pianisterna yttre, som ständigt var ytterst återhållsamt och rent av kunde ge ett kallt intryck.
Inför årets festivalprogram är jag lite kluven. Mest lite smått och – för all del gott – endast en enda riktig orkesterkonsert, RSO 10.8, som med sina tio(!) programpunkter hämtade ur olika sammanhang, knappast kan kallas symfonikonsert. Alltså: ingen symfonikonsert på Ville Matvejeffs sista festival. Ej heller kammarmusik. Hemkonserter, lyckotimmar och samarbetet med domkyrkoförsamlingen i all ära, men det är kvällskonserterna som är de pelare festivalprogrammet vilar på. Den venetianska ensemblen för tidig musik, Il pomo d’oro var en välkommen gäst men med ett splittrat program bestående av operaprologer utan operor. Båda dessa konserter var emellertid utsålda publiksuccéer tack vare solisterna Kristine Opolais och Francesca Aspromonte.
Balettgalan i Konserthuset bestod återigen av utdrag utan kontext, elva programpunkter med inspelad musik. För den balettälskande publiken var detta gott nog, men den eländiga ljudåtergivningen och den disfunktionella estraden påminde starkt om att Åbo snabbt behöver ett musikhus. Avslutningskonserten, förvisad till Sigynsalen med två nakna flyglar fungerade – överraskande? – med salen utsåld till sista plats av en entusiastisk publik.
Men var fanns vår egen orkester, Åbo filharmoniker?
Konstnärlige ledaren Ville Matvejeff har hållit sig diskret i bakgrunden och gett ansvaret åt festivalens verkställande direktör, Liisa Ketomäki. Enklast så? Deckarförfattarinnan Donna Leon fick väl slinka med som sponsor för Il pomo d’oro men vad Päivi Lippponen hade på en musikfestival att göra klarnade aldrig för mig. Jag hoppas att nye konstnärlige ledaren, cellisten och dirigenten Klaus Mäkelä skall utveckla festivalen till en MUSIKfest med gedigna symfonikonserter och äkta kammarmusik, eventuellt lite publikfriande, men utan sidoblickar på andra evenemang och inte exempelvis som i Helsingfors slå ihop festivalen med strömmingsmarknaden!
Folke Forsman
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.