Förflytta dig till innehållet

Samhället som märker en för livet

Kvinna med armarna i kors.

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Tänk er om ni rekommenderades – övertalades eller tvingades – att genomgå ett test som visade om ni var empatiska eller inte, och fick papper på det!

Papper är förstås bildligt i detta fall, för uppgiften skulle föras in i en logg som kunde kollas av alla.

Så fungerar det transparenta framtidssamhälle i isländska författaren Fríða Ísbergs roman ”Märket”, som har nominerats till Nordiska rådets litteraturpris och nyss utkommit på svenska, översatt av Arvid Nordh.

Fríða Ísberg gästar också Helsinki Lit 23, ett evenemang som går av stapeln i nästa vecka. Men den som inte lyckats få biljett (de är slutsålda) kan se Fríða Ísberg i ett arkiverat inslag av SVT:s Babel, där hon berättar om tanken på att skriva en utopi och hur berättelsen drog iväg med henne, genererade komplikationer.

Romanen kretsar kring en grupp personer, löst knutna till varandra. Man möter psykologen som är synlig i ja-kampanjen inför folkomröstningen om testet som strax sak äga rum. Och en lärarvikarie som lider av PTSD efter ett våldsamt förhållande.

En marginaliserad, missbrukande, deltidskriminell kille, en framgångsrik kvinna i affärsvärlden (i det privata rätt gränslös), och några till.

Samhället är polariserat, otryggt. Testet är tillkommet för att göra det mer förutsägbart och säkert.

Den som genomgått testet är märkt, sån är vokabulären. Men inte bara mänskor är märkta, hus och affärer kan också vara det, och neka omärkta inträde. På nolltid har man fått en vi/de-situation. Det som skulle vara den förverkligade utopin, visar upp sin baksida som karaktäriseras av exkluderande, oro, vikande tillit.

Tristan, den pillerknaprande killen som extraknäcker med inbrott, är uppslukad av katastroftänkande. Han är besatt av tanken på att bli ”safe”, det betyder att ha en egen lägenhet, men hur ska han få råd om han som omärkt inte får lån av banken.

Finanskvinnan vet att hon inte klarar testet. Hon vet också att hon är bra på sitt jobb just därför. En brokig skara människor är kraftfullt emot testande, kampanjerna urartar till slut i kravaller.

Då har också en av personerna i ja-kampanjen blivit mordhotad. Som tur är har han skyddstjänsten Escort Plus, som gör att polisen kan ingripa snabbt. Det vimlar av poliser i romanen och tröskeln (bland märkta) att ringa dem är låg.

Ironin i romanen är att diskussionen kring empatikontrollen blir allt hätskare. Bägge sidor ser motparten som aggressiv och farlig. Och vem ska man egentligen vara rädd för, den som är psykopat (fast ordet är inte önskvärt i romanens värld, man bör i stället säga ”person med avvikande moral”), eller den som uppfinner ett idiotsäkert system för att sålla ut sådana.

De som presterar ”under normen” i testet straffas inte explicit, utan föreskrivs terapi. Testet ska ses som en besiktning. Det vimlar också av terapeuter.

Romanens egentliga motiv är rädsla, tillitsunderskott. Berättelsen ger en tydlig fingervisning om det, men är bäst när den gestaltar det i vardagsscener utanför mänskornas bullriga åsikter.

Två personer uppträder bara i en sporadisk brevväxling, de är på vippen att säga upp kontakten. Rekommendationen är också att man avslutar ”skadlig” vänskap. Men när de (åtminstone den ena) slutar ängslas över att de varit arga på varandra ser vänskapen ut att vinna.

I romanens slutfas ser det ut som om många tar avgörande steg och blir mindre rädda.

Vilken sida vann? Det avslöjas inte här. Men kanske det var en jättedålig idé att rösta i en sån fråga överhuvudtaget.

”På novis går det på novis”, har Tristan som ett uppmuntrande mantra. Han har inte läst det utan hört det. Han är urdålig i modersmålet. Men romanläsaren vet att det är en förvrängning av ett Laxness-citat som är motto för hela romanen. Det härstammar från Halldór Laxness ”Fria män”, och att det är just Tristan som får bära det känns bra.

Här hittar du fler kolumner av Ann-Christine Snickars.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter