Eleverna trivs i lilla Salo svenska skola – men oro finns över det sviktande eleverunderlaget
I denna korridor i Uskelan koulu finns Salo svenska skola. Foto: Emilia Örnmark
Inhyst i den finska Uskelan koulu i Salo finns Salo svenska skola i sin egen korridor med sina 16 lågstadie- och förskoleelever och ett dagis.
Eleverna delar på två klassrum: i det ena finns förskolans två barn samt årskurs ett till fyra och i det andra finns årskurs fem och sex. Personalen består av två lärare och ett skolgångsbiträde. Bara en av familjerna som har sina barn här bor i centrala Salo, resten kommer längre ifrån, som till exempel från Halikko och Bjärnå.
ÅU hälsar på under en slöjdlektion för årskurs tre och fyra, där trähjärtan inför skolornas julmarknad tillverkas. Den svenska skolan har fördelen att få använda Uskelan koulus slöjdsal, liksom bland annat också textilsalen, elevköket och musiksalen. Eftersom medlen den lilla skolan har tillgång till är små, gör man sitt bästa för att själv samla in lite extra pengar för skolresor.
Siri Lintula från Vaskio berättar om sina favoritämnen medan hon slipar sitt trähjärta.
— Jag tycker om bildkonst, gympa, matte, finska, omgivningslära och engelska. Fast engelska är också svårt, tillägger hon.
Siri trivs bra i den lilla skolan, och tycker att det bästa är att leka med kompisarna.
Siri Lintula tillverkar trähjärtan inför julmarknaden. Eva Salminen hjälper till. Foto: Emilia Örnmark
Alicia Karhu är på samma linje och tycker att allting i skolan är roligt.
Ronja af Björksten, Alicia Karhu, Eva Salminen och Nico Concini tillverkar trähjärtan. Foto: Emilia Örnmark
Tryggt med liten gemenskap
I datasalen håller Inga Sahlberg, som har huvudansvaret för årskurs fem och sex, en lektion i nätmobbning. Med på lektionen är Nea och Ellen Schamarin, som får frågan om hur de trivs i den lilla skolan.
— Helt bra, är svaret.
— Det är bra med få elever, för då får man hjälp direkt. Och så är det lätt att göra något extra, till exempel att åka på skolresa, säger de.
Flickorna lyfter fram alla känner alla-fenomenet som någonting tryggt och bra.
Nea Schamarin och Ellen Schamarin tycker det känns tryggt i en liten skola. Foto: Emilia Örnmark
Oro för att två klasser ska bli en
För några år sedan var Salo svenska skola nedläggningshotad, men eftersom staden enligt grundlagen måste arrangera undervisning på svenska blåstes hotet av.
Det man nu istället oroar sig för är att de två klasserna på grund av lågt elevantal ska slås ihop till en. Går det så dras en av de två lärartjänsterna in.
— Det finns sex barn i dagis, så vi hoppas att de fortsätter till vår skola. I år har vi fem elever i femman, då de gått ut sexan minskar elevantalet ordentligt, säger Sanna Poikola, som är klasslärare för de lägre klasserna.
Att ha två klasser tycker personalen att fungerar rätt bra, men påpekar att kvaliteten på undervisningen blir lidande ifall hela skolans och förskolans elever skulle slås samman till en enda klass.
En lektion kräver fler lektionsförberedelser
Redan nu ställer skolvardagen höga krav på lärarna här, i och med att lektionerna måste anpassas till flera olika årskurser.
— Har vi till exempel matematik måste jag göra fyra olika lektionsplaneringar för en och samma lektion, säger Poikola och tillägger att eleverna har lärt sig både att vänta på sin tur och att jobba självständigt.
Sahlberg förtydligar att undervisar man enda årskurs är det ofta samma sak som upplevs som svårt av fler elever. Då kan man ta upp svårigheten med hela klassen och därmed lösa flera elevers problem på samma gång. Det fungerar inte om fler årskurser är blandande i samma klassrum.
— Jag har både modersmålsinriktad finska och nybörjarfinska – det betyder att fyra olika läroböcker används under samma lektion. Det kräver noggrann planering, annars resulterar det i allmän förvirring, har Poikola konstaterat.
Hon är glad att skolgångsbiträdet Eva Salminen då kan hjälpa till.
I läsämnena är det lättare, då kursen för årskurs fem kan ges samtidigt för årskurs sex och vice versa.
Svenskan viktig i finsk omgivning
— För oss är modersmål ett speciellt viktigt ämne, då vi hela tiden som minoritet tampas med den språkliga utsattheten, säger Sahlberg.
Samarbetet med den finska skolan är knappt. Detta trots att majoriteten av eleverna behärskar finska. Språkgrupperna möts sporadiskt, till exempel inför skolstart, under skolans julmarknad och diverse jippon, samt då de svenska barnen går till skolornas gemensamma utrymmen.
De finska eleverna i byggnaden är främst i högstadieåldern, därför satsar man inte längre på gemensamma raster.
Ett starkt team
I en liten skola som denna, med diverse utmaningar värdesätter personalen det goda samarbetet.
Personalen. Lärare Inga Sahlberg, skolgångsbiträde Eva Salminen och lärare Sanna Poikola. Foto: Emilia Örnmark
— Vi stöder varandra och utgör ett bra team. Men det är också en förutsättning för att det här ska fungera, säger Poikola.
Alla tre trivs bra med sina jobb och räknar också upp en hel del fördelar den lilla skolan ger.
— Vi lär känna alla elever som individer, och också deras familjer, säger Sahlberg.
— Man kan läsa av eleverna ganska bra, och märker direkt om allt inte är okej, tillägger Poikola.
Vidare uppskattar de den flexibilitet en liten skola har.
Högstadiet på annan ort
Efter sexan måste eleverna söka sig längre bort för att fortsätta skolgången. De flesta väljer S:t Olofsskolan i Åbo, men det är också möjligt att välja Karis eller Kimito.
Salo svenska skola. Foto: Emilia Örnmark
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.