”Kommer jag få stanna?” — Salutorgets försäljare osäkra på framtiden
En del torghandlare har tvingats sluta under renoveringen och de som är kvar får trängas. Foto: Alexandra Granberg
– Vad behöver vi nu fler parkeringsplatser till. För oss torghandlare med vårt klientel tror jag inte det gör någon nytta. Säkert för hotellen, de behöver väl fler bilplatser för sina kunder tänker jag mig, men oss kommer det inte att gynna.
Tuija (som inte vill nämnas vid efternamn) rör beslutsamt om i kantarellerna med en plasthandske. Medan hon pratar håller hon ett vaksamt öga på omgivningen och potentiella kunder. Hon öser ut fler lingon på försäljningsbordet.
– Louhi står alltid tomt, det säger alla. När jag kommit in till stan med bil och parkerat där, i jultider och på andra stora ledigheter, har det funnits plats alla gånger.
Tuija står för tillfället bakom sitt grönsaksstånd på Universitetsgatan. Det andra ståndet står på torget, dit hon nu blickar bekymrat.
– Efter några år har man blivit van vid det här.
Brist på miljötänk
På torget står Juan Nieto och säljer kaffe från sin mörkgröna paketbil, något han gjort i fem år. Nästan tre av de fem åren har torget varit under renovering för att bygga den omtvistade underjordiska parkeringshallen och förnya salutorget ovanpå. När hela projektet blir klart (enligt senaste bedömningar) under nästa år, ska 600 bilar rymmas under torget.
Enligt Åbo stads hemsidor är målet med renoveringen bland annat att liva upp stadens centrum och öka på bekvämligheten.
Varken hallen eller torget verkar vettigt, tycker Nieto. Varje vinter åker han runt Europa med sin försäljning och har besökt 156 städer i 13 länder. Han säger att de flesta städer har något gemensamt: de driver ut bilarna från centrum.
– Åbo är den enda stad jag känner till som planerar att hämta bilar in till centrum istället för att fösa ut dem. Det är helt ologiskt.
Nieto är också väldigt oroad över torgets renovering som han hört ska medföra ett helt nytt, modernt stuk, kanske till och med andra slags försäljare.
– Får jag stanna kvar med mitt café eller kommer jag se för förlegad ut?
Juan Nieto har sålt kaffe på Salutorget i fem år och är väldigt oroad över den nya utvecklingen. Foto: Alexandra Granberg
Inte de enda
Så sent som förra veckan har flera av blomsterförsäljarna varit tvungna att helt och hållet lägga av med sin verksamhet. Enligt Nieto hade de inte längre råd att betala sina arbetstagare.
Gemenskapen som finns bland torgarbetarna är uppenbar hos alla de som ÅU pratar med. Alla känner alla och alla är de i samma båt. Oron och osäkerheten kring framtiden å ena sidan, hoppet och viljestyrkan å andra, är något torgförsäljarna pratar om med varandra.
En bit ifrån Nieto står Martti Rautiainen vid torgets numera enda klädförsäljning. Där hänger jackor, träningsbyxor, skjortor och tröjor. En man kommer fram och frågar efter engångsregnrockar. Det har han inte, så mannen tackar och går vidare.
– Allt förväntas man nu ha.
Rautiainen stöder sig på sin käpp och har glimten i ögat när han pratar. Han berättar att de innan renoveringen var två klädförsäljare på torget. Nu finns det bara plats för en. Också dess försäljningsutrymme har minskat, vanligtvis säljs kläderna på ett 12–16 meter långt område medan det nuvarande försäljningsområdet är 8 meter.
Rautiainen har jobbat på torget i närmare 15 år. Även han är bekymrad över de andra försäljarna.
– Några av de äldre har slutat och man undrar om de alls kommer tillbaka innan allt det här är klart. Här är så trångt, det finns inte tillräckligt med plats.
Gångvägen som går runt torget har tidvis varit stängd på vissa ställen, något torgförsäljare tror lett bort en del kunder. Foto: Alexandra Granberg
Var är torget, är torget?
Det pågående byggarbetet med oljud och damm har drivit iväg en del kunder från torget. Det tror åtminstone Nieto, som under de senaste åren tappat så mycket som 75 % av sina kunder. En kombination av renoveringen, coronapandemin och de borttagna busshållplatserna kring torget säger han har orsakat den enorma nedgången.
Enligt både Rautiainen och Tuija har torget dessutom varit så undangömt under renoveringen så folk inte hittat dit.
– Turister som inte känner till Åbo och torget vet inte att vi finns här, de hittar inte, säger Rautiainen.
Sari Lahtinen som tillsammans med sin familj drar det kända Torikahvila säger att till och med Åbobor haft svårt.
– Nu känner de flesta till att vi är, med det finns de som trott att hela torget är stängt under renoveringen. ”Där är väl bara en grop” har de sagt.
Alla tre pekar på den tidvis avstängda gångvägen som går runt torget. Under renoveringen har delar av gången varit avstängda om vartannat. Beroende på vilken sida man kommer ut på har det kunnat bli långt att gå till torgsidan, eller helt enkelt ännu svårare att tappa bort sig dit.
Speciellt i början av byggprojektet var oljudet ett problem. Alla de som ÅU pratar med vittnar om kunder som gått med stora öronskydd.
– Decibelgränser har säkert överskridits, säger Lahtinen. Och så har det varit det där förbaskade dammet.
Också Lahtinen har upplevt att det varit trångt. Ändå säger hon att Torikahvila har trogna kunder som trotsat damm, oljud och trängsel för att dyka upp varje dag.
– Det är som det är, men inte har det på något vis varit det samma. Livet här har liksom förändrats.
Sari Lahtinen är försiktigt hoppfull över det nya Salutorget. Foto: Alexandra Granberg
Ingen hjälp från staden
Nieto har skickat över 20 mejl till staden men fått olika svar varje gång. Han känner att han inte fått någon hjälp från staden.
Tuija är på samma linje.
– Vi vet ingenting ännu om hur det blir när allt är klart. Inget har sagts åt oss, information har kommit sent. Jag har sett bilder på det kommande salutorget och undrar till exempel var bilarna ska rymmas, säger hon.
Tuija, likt de övriga grönhandlarna, är beroende av att ha sina lastbilar i närheten för att hålla varorna nedkylda. Parkeringshallen rymmer inte en hög lastbil, säger hon. Ironin är slående.
Likt Nieto är Tuija också fundersam över den nya designen och moderniseringen av salutorget.
– Det ser väldigt fint ut, kommer det månne dra upp hyrorna till något hutlöst? Vi får se.
Trots allt är Tuija måttligt nöjd över att torget görs om eftersom det länge varit i dåligt skick.
– Fast det har det i och för sig varit länge, en upprustning av salutorget kunde gjorts för tio år sedan. Och med mindre besvär, inte ett så här himla stort projekt. Men stadens beslutsfattare ville väl så här.
Lahtinen är försiktigt positiv över det nya torget hon med, och säger att hon med spänning väntar på slutresultatet.
– Folk föll från stolar på den ojämna ytan. Många äldre människor rör ju sig här med sina hjälpmedel. Det var verkligen på tiden det här.
Det nya Salutorget väntas bli klart under nästa år. Renoveringen har pågått sedan 2018. Foto: Alexandra Granberg
Släta, utländska stenar
Och de nya stenarna då? De som ska komma från Kina, vad tycker torgförsäljarna om dem?
– Visst skulle det vara trevligt om de kom från Finland, säger Lahtinen. Men med tanke på hur dyrt hela projektet redan lär vara förstår jag att det måste kompromissas någonstans. Trots att det kanske inte är det mest etiska valet.
Tuija är inte lika mild i orden.
– Som företagare själv vill jag helst se inhemska produkter. Finländska produkter betyder finländsk arbetskraft. Dessutom vet man ju inte med kvaliteten. Får se om det blir som med de där munskydden.
Nieto serverar en kund och när han kommer tillbaka ställer han en retorisk fråga som han själv svarar på.
– Vad är salutorgets syfte? Att folk möts och får ta del av lokala produkter. De som designat det nya torget är arkitekter, ingenjörer. De tänker estetiskt, det ska se snyggt ut. Men är det praktiskt?
Alexandra Granberg
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.