Carina Holm 13.06.2019 04:34

I februari i år var omkring 59 000 unga finländare i åldern 15–24 år arbetslösa.
Det är nästan var femte ung finländare.
Forskaren Jenni Simonen har i en färsk rapport låtit 35 unga som varken studerar eller jobbar komma till tals.
– Jag har alltid känt mig lite som en förlorare, när jag inte har klarat av skolan och då jag har varit arbetslös, säger en av dem.
Känslan blir inte bättre när den unga personen sedan jämför sig med exempelvis syskon som har familjer, bilar, lägenheter – och framför allt jobb.
– Jag skulle vilja ha ett jobb, men det krävs arbetserfarenhet och det har jag inte, när jag inte får något jobb, säger en av de intervjuade.
Många av de intervjuade unga drömmer också om en hobby, så att de inte skulle behöva sitta hemma hela tiden.
– Men hobbyer är jättedyra, så med vilka pengar skulle man skaffa sig en hobby? undrar en av de intervjuade.
Enligt Simonen ser de unga som hon har talat med sig som objekt, som samhället måste ta hand om.
Många hade studieskulder efter avbrutna studier, men inget jobb och en dröm var att kunna betala skulderna.
Andra hade skulder på grund av snabblån.
– Jag tycker att snabblånen borde stoppas helt och hållet. De förstör allt, är ett citat ur rapporten.
När hon delade in ungdomarnas välbefinnande i dels ekonomiskt, dels socialt välbefinnande samt i självförverkligande visade det sig att alla intervjuade hade upplevt mobbning i grundskolan.
Det påverkade dem fortfarande. Många kände sig också ensamma.
Många led av psykiska problem och upplevde att samhället inte litade på dem.
Samtidigt tyckte de att det var deras eget fel att de befann sig i sin nuvarande situation.
– Visst hade jag själv kunnat vara mer aktiv, är ett citat.
Simonen säger att det är sorgligt att en del av de unga aldrig har fått känna att de har ett värde.
Hon säger att samhället har sitt ansvar, men att de ungas situation kan förbättras också genom att unga människor bemöts med respekt.
Många av de intervjuade fick olika former av stöd, men Simonen frågar sig om en orsak till att stödåtgärderna och de ungas behov inte möts, är att stödåtgärderna tar avstamp i servicesystemets verksamhetslogik i stället för i användarnas behov.
I rapporten har hon – som hon betonar: för ovanlighetens skull – velat låta de unga själva komma med förslag på hur deras situation skulle kunna förbättras.
Deras svar är att mobbningen i skolorna måste stoppas och att de vill ha jobb eller något vettigt att göra.
De vill ha mer handledning i ett tidigare skede av utbildningen, mångas problem var avbrutna studier.
De vill bli hörda, förstådda och godkända i såväl sina egna kretsar som i servicesystemet i vidare bemärkelse.
Det låter inte som någon orimlig begäran.
Ändå är det svårt.
Den nya regeringen vill bland annat komma åt utslagningen genom en förlängd läroplikt och genom att göra andra stadiets utbildningar avgiftsfria.
Den subjektiva rätten till dagvård ska återinföras och grupperna inom småbarnspedagogiken ska bli mindre.
Barnbidraget för ensamma föräldrar ska höjas och stöd för barn och unga ska få mer resurser.
På det sättet vill man minska klyftorna i samhället och öka jämlikheten.
Det är bland annat de här åtgärderna som får oppositionen med Samlingspartiet och Petteri Orpo att flyga i taket och anklaga regeringen Rinne för en ansvarslös, ja, rentav obefintlig ekonomisk politik.
Hur ska allt det här finansieras? dundrar Orpo.
Samtidigt kom De grönas gruppordförande Emma Kari med en intressant tolkning av begreppet säkerhetspolitik i sitt anförande på tisdagen när riksdagen debatterade det nya regeringsprogrammet.
Hon sade att vi normalt tänker på jaktplan som Hornet när säkerhet diskuteras, men att landets säkerhet handlar om så mycket mer.
– Landets säkerhetspolitik är vad som händer i hemmen.
Hon lyfte upp barnrådgivning och skola. Löftet till barnen borde vara att ge dem ett bättre liv.
Att det som sker inom hemmets fyra väggar också handlar om landets säkerhet är kanske en aningen överraskande tolkning, men inte så långsökt vid närmare eftertanke.
Hemmet anses ofta vara den farligaste platsen för finländska kvinnor.
Varje år dör omkring tjugo kvinnor i Finland på grund av våld i nära relationer.
Var tredje kvinna har upplevt fysiskt eller sexuellt våld i en nuvarande eller en tidigare relation.
I ett hem där kvinnan utsätts för våld är också barnen i farozonen och kanske också utsatta för direkta våldshandlingar.
Också barnfattigdomen och utslagningen kan ses som en säkerhetsrisk, speciellt då undersökningar visar att fattigdom ofta går i arv.
Enligt Förbundet för mödra- och skyddshem berör den ökande barnfattigdomen omkring 150 000 barn i Finland.
Här finns en grogrund för missnöje och social oro, som på sitt sätt handlar om säkerhetspolitik.
Så lyssna på vad de unga utan jobb och studieplats säger.

Carina Holm
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln