Säg nej till havsborstmasken – men den visar att forskningen verkligen behövs också på Själö
I tisdags meddelade Åbo Akademi att forskare vid den biologiska forskningsstationen på åländska Husö har hittat en ny havsborstmask, som inte har funnits i åländska vatten tidigare.
Nu har forskarna hittat flerborstmasken med det latinska namnet Laonome xeprovala på fyra ställen i den åländska skärgården och därmed anses den ha etablerat sig i där.
Problemet med främmande arter är att de är invasiva och att de inte hör hemma i våra vatten eller i vår natur.
Eftersom de saknar naturliga fiender kan antalet öka snabbt och oreglerat om det vill sig illa.
De konkurrerar med Östersjöns ursprungliga arter om mat, syre och utrymme. De tar plats och de tränger ut de arter som redan finns, och som har naturliga fiender och som kämpar med övergödning och syrebrist.
Det är inte många år sedan vi kunde läsa de första rapporterna om små krabbor eller skal eller klor av dem som plötsligt hittades uppsköljda på våra stränder. Också här handlade det om en art som inte hörde hemma i våra vatten men som hade kommit hit som fripassagerare med fartygens barlastvatten.
Efter det dröjde det inte länge förrän nästan vilken strandbesökare som helst i den åboländska skärgården plötsligt kunde hitta en sådan liten krabba eller delar av den.
I dag hör det nästan till vanligheterna att hitta sådana krabbklor eller krabbdelar också på stränder långt inne i innerskärgården. Och varje gång känns det lika sorgligt.
Också den här nya havsborstmasken följer samma oroväckande mönster. Enligt Husöforskarna påträffades den i Östersjön för första gången 2012 i Pärnu vik. Den första observationen från finska kustområden kom 2014 och den första observationen på Åland gjordes 2021.
Också den här arten misstänks ha kommit med fartygens barlastvatten.
Den har tidigare påträffats i närheten av hamnar och muddringsplatser på andra ställen i Östersjön, men de åländska vattnen har hittills varit förskonade.
Husöforskarna konstaterar kort att det är okänt vilken effekt masken kommer att ha på de åländska kustekosystemen.
Det är just det som gör det här fyndet så problematiskt.
Forskarna påpekar att en ny invasiv art kan få stora konsekvenser, eftersom Östersjön är ett relativt artfattigt ekosystem. En ny art kan också sprida sig snabbt och vara mycket svår att stoppa.
Den nordamerikansk borstmask som hittades i åländska vatten första gången 1993 är nu det mest utbredda havsbottendjuret på Åland.
Så snabbt kan det alltså gå.
Det åländska fyndet av den här havsborstmasken är också ett exempel på varför Åbo universitets forskningsstation på Själö behövs också i fortsättningen. Eller ska vi säga som det är: den behövs ännu mer i fortsättningen.
Här har det bedrivits fortlöpande och långvarig forskning om Skärgårdshavets tillstånd och förändring.
Om den bryts då forskningsstationen hotas av nedläggning av ekonomiska orsaker är det ingen som kommer att se förändringarna i Skärgårdshavet.
Det är en skrämmande tanke.
För att kunna märka en förändring krävs det nämligen att det finns kunskap om hur det har varit tidigare och vad som så att säga är normalt.
Annars kan man inte hitta avvikelserna och det som visar att något har hänt.
Skärgårdshavet är ett sorgebarn som behöver all uppmärksamhet och omsorg det kan få för att ha en chans att repa sig.
Det är den senast upptäckta ovälkomna borstmasken på Åland ett tankeväckande exempel på.
När hade den upptäckts om inte forskarna på Husö hade gjort observationer och kunnat jämföra dem med tidigare kunskap?
Hur får vi veta om och när nya invasiva arter etablerar sig i Skärgårdshavet och vad det får för konsekvenser på kort och lång sikt om havsforskningen på Själö läggs ner?
I klimatförändringens tidevarv behövs det mer havsforskning, inte mindre.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.