BOKEN: Så sextrakasseras kvinnor i Svenskfinland — i "Dammen brister" berättar över 200 flickor och kvinnor
#metoo blev bok. Foto: Pressbild
Det är mycket tal om etniciteten hos dem som utför sexbrott just nu.
I den nyutkomna, finlandssvenska boken ”Dammen brister” vittnar över 200 finlandssvenska flickor och kvinnor om vad de utsatts för. Ett tydligt framträdande drag är att de flesta trakasserierna utförs av personer i flickans/kvinnans vardagliga krets: en pojkvän, en klasskompis, en halvbekant, en släkting.
”Dammen brister” består av anonyma vittnesmål om sexuella trakasserier som delades via en sluten finlandssvensk Facebook-grupp under några intensiva dagar i november 2017. ”Dammen brister” tog form i anslutning till den globala metoo-rörelsen. Den finlandssvenska FB-gruppen hade över 20 000 medlemmar.
Ett antal berättelser publicerades på en öppen sajt och trycktes i finlandssvenskar tidningar. Att ett urval av berättelserna nu samlats inom hårda pärmar är välkommet. Det ger berättelserna en bestående karaktär. Facebook-gruppen samlade totalt 950 vittnesmål, i boken publiceras knappt 200.
Jag tänker på alla mammor då jag läser ”Dammen brister”. På kvinnor som fostrar pojkar och uppfostrat de söner som begår övergreppen som beskrivs i boken. Kvinnor, som omöjligen kan undgå att identifiera sig med den utsatta. Jag tänker på alla pappor, som uppfostrar sina söner och som agerar förebilder. I berättelserna förekommer fäder, morbröder och äldre män som hånar kvinnor, förnedrar, tafsar och våldtar.
Men det krävs en hel by för att uppfostra ett barn. Ansvaret för mäns maktfullkomliga beteende som beskrivs på sida efter sida i ”Dammen brister” ankommer inte (enbart) på enskilda föräldrars uppfostran av sina söner. Fram stiger istället strukturen. I byn finns vi allesammans.
De sexuella trakasserier som flickor och kvinnor omges av handlar inte om enskilda individers snedsteg eller svårigheter med att behärska sina ”känslor”. Det handlar om en som byn ger sitt tysta godkännande. De sexuella övergreppen är det yttersta tecknet på den normaliserade, snedvridna maktfördelningen mellan män och kvinnor. Att män tar sig rätten till kvinnors kroppar är ett effektivt vapen för att upprätthålla den ordningen.
Kraften i boken ”Dammen brister” ligger i upprepningen. Berättelse efter berättelser uppvisar ett mönster. Pojkar och män, unga och gamla, som anser sig ha tillträde till kvinnors kroppar, oberoende av omständigheterna. Hur har de lärt sig att de har den rätten?
Metoo-rörelsen hyllas för att den gett kvinnor en ram för att tala om vad de utsatts för. I ”Dammen brister” finns ramen nära dig och mig. Scenerna utspelar sig i Svenskfinland.
Att pojkvännen tvingade till analsex, att kusinen ville dra ner bikinibyxorna eller att en gammal man stack ner fingrarna i en tioårings trosor har orsakat skam hos den utsatta flickan.
Hånskrattet som förövarna kan dela efter en genomförd våldtäkt är ett uttryck för könsmaktsordningen.
Skrattet har alltför sällan mötts av förkastelsens eko från den utsatta och hennes medsystrar. Motreaktionen har stoppats av skammen – flickor skäms för vad de utsätts för. Hösten 2017 brast dammen och skammen fick ge vika för behovet att berätta.
”Dammen brister” är tung läsning. Den går inte att sträckläsa. Man förmår ta till sig högst ett tiotal berättelser i taget. Känslan av sorg och ilska är stor: Just så här vardagliga är övergreppen. I ”Dammen brister” beskrivs mycket få spektakulära buskvåldtäkter eller överfall av okända förövare. Istället vittnar flickorna och kvinnorna om förlorad tillit. Till klasskompisarna, till konfirmationsprästen, till pojkvännen, till den tillfälliga bekantskapen. Som ställer sin ”rätt” framom den andras.
Att ”Dammen brister” getts ut är en kulturgärning. Metoo-rörelsen har gett flickor och kvinnor mod och modeller för att bryta tystnaden kring övergrepp. Många kvinnor i boken uttrycker en önskan om att nya generationer av flickor ska lära sig att säga ifrån och tala högt om det som sker: Vi ska uppfostra våra döttrar till att våga!
Än viktigare är att föra över ansvaret för övergreppen på dem som begår dem. Och på hela byn att bryta tystnaden: Pojkar ska inte längre fostras till större handlingsutrymme än flickor.
Som ett skrikande utropstecken, men utan pekpinnar eller analyser, fungerar ”Dammen brister” som en lektion i hur olika grader av sexuella trakasserier bildar ett enhetligt mönster.
Boken kan gärna användas i skolundervisning på högstadiet och i gymnasiet. Den tar också debatten med alla dem som hyser tvivel om omfattningen av sexuella trakasserier och våldtäkter i nära relationer.
Ida Kronholm, Vilhelmina Öhman, Nina Nyman, Ylva Perera och Jenna Emtö återskapar och analyserar händelseförloppet som ledde till att tusentals kvinnor i Finland blev en del av den globala rörelsen #metoo. Foto: Förlaget
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.