Så här reagerar Åbostuderande på regeringens sparåtgärder – ”Man blir orolig”
Regeringens planerade nedskärningar i stöden har väckt starka reaktioner bland studerandena. Studentprotesterna mot nedskärningarna i Aurum i Åbo har pågått i drygt två veckor.
ÅU frågade några studerande hur de ser på sin ekonomiska situation och nedskärningarna.
Ebba Talonen och Mathilda Palmén studerar båda samhällsvetenskaper vid Åbo Akademi. De följer diskussionerna kring regeringens planerade nedskärningar och oroas över studerandenas framtid.
Jacob Hjortman– Eftersom att vi studerar samhällsvetenskaper följer vi med i utvecklingen, säger Talonen, som flyttat från Uleåborg för att studera här.
– Också protesterna i Aurum har gjort att man intresserat sig lite mera. Nyheterna lyfter inte alltid alla sidor så jag följer också en del politiker och andra på sociala medier för att kunna förstå betydelsen av det som händer. Man blir nog orolig av regeringens sparåtgärder, säger Palmén, som vuxit upp i Åbo.
Jobb eller lån nödvändigt
Jobb eller studielån är en nödvändighet om man inte vill leva endast på nudlar.
– Det var verkligen så att det var nudlar som gällde innan jag började jobba vid sidan om studierna. Vill man ha någonting att leva av måste man ta studielån eller jobba, säger Talonen.
– För mig lämnar ingenting av stöden över efter att hyran är betald, så då är jag tvungen att ta lån, säger Palmén.
Talonen lyfte också studielån tidigare men säger att hon inte längre vill leva på lån, lånet vill hon ha som en säkerhet ifall någonting oväntat händer.
– Jag studerar nu fjärde året och börjar tänka mera på framtiden, jag vill inte ha hemskt stort lån när jag är färdig. Och så känns situationen oroligt med den nya regeringen, så därför jobbar jag nu på sidan om studierna, säger hon.
Talonen är från Uleåborg och att kunna resa hem för att träffa föräldrarna är en stor utgift i budgeten.
Så här påverkas studerandena av regeringens förslag
- Studiepenningen höjs inte för att följa med inflationen, beloppet förblir samma som för år 2023.
- Statsgarantin för studielån höja från 650 euro till 850 euro.
- Studiepenningens försörjarförhöjning höjs med 20 euro till 141,63 per månad.
- Bostadsbidragets sänkning beräknas i medeltal innebära en minskning på 76 euro per månad.
Källa: Undervisnings- och kulturministeriet samt Social- och hälsovårdsministeriet.
Budgeterar på veckobasis
På Novia är Tim Fagerström, från Åland, och Anthony Savioja, från Vasa, är inte lika bekymrade. De studerar till sjukskötare och hälsovårdare vid Novia i Åbo.
– Personligen tänker jag inte så mycket på nedskärningarna, för jag kommer bli klar innan de hinner träda i kraft. Men jag förstår nog att det kan vara jobbigt för de som studerar ännu flera år, säger Savioja.
Jacob HjortmanDe har båda bra koll på sina utgifter och gör upp budgeter för sina utgifter på veckobasis. Savioja berättar att den hundralapp som är kvar av stöden efter att hyran är betald täcker en del av maten.
– Det är klart att det inte riktigt räcker till för alla utgifter, så jag tar studielån för att täcka upp, säger han.
Fagerström jobbar sporadiskt på sidan om studierna. Han är från Åland och får därför stöd från AMS på Åland.
– Jag får kring 600 euro i studiestöd och bostadsbidrag, så det täcker hyran och mat. Jag jobbar ibland på sidan om studierna för att ha lie mera att leva av, säger Fagerström.
– Jag vet inte exakt om nedskärningarna kommer påverka oss på Åland, det kan ju hända att de åländska politikerna tar efter. Jag tänker inte så mycket på det, men förstår nog att det kan skapa oro för många som börjar studierna nu, säger han.
Jobbmöjligheter inom vården finns det gott om. De tar framtiden med ro.
– Jag är inte alls så orolig för min ekonomiska situation efter studierna. Vi som studerar inom vården vet att vi kommer ha lätt att få jobb, vården skriker efter personal. Det är ingenting jag blir stressad över, säger Savioja.
Fagerström har jobbat några år som närvårdare.
– Jag har testat på vuxenlivet, så att säga, och hade inga problem att få det att gå ihop ekonomiskt då, säger Fagerström
Det kan vara svårt ibland att förstå idén med socialförsäkringen. Under studietiden kollar man upp studieprestationerna och uppnår man inte målen blir man utan stöd. Men om man lämnar studierna på hälft och inte får en examen, kräver man inte stöden tillbaka. Och så skall väl en socialförsäkring fungera. Inte kräver man heller sjukdagpenningen tillbaka, då man blir frisk….
Bara som en tanke :
Ingen vill ju stora lån, eller hur men …..Ska samhället bekosta fullt uppehälle, eller skall det finnas ett visst ”själv engagemang” i tex. studier ? Vad händer med de studiestöd och bostadsbidrag som betalats ut och inte leder till examen… drivs dessa tllbaka eller bara godtas som nedskrivningar…. Eller ska staten bara vara en bottenlös källa, som betalar ut oberoende av eget engagemang och resultat ?