Rovdjurens påverkan känns allt mera på Kimitoön
Stort jaktintresse. Det har Filip Forss, men han betonar att viltvården är lika viktig. Här vid en troféutställning i Westankärr vårvintern 2015.
– Nu gäller det att vi fattar rätt beslut om avskjutning. Vi måste beakta lodjur och varg.
Det säger agrolog Filip Forss, nyvald ordförande för Kimitoöns jaktvårdsförening.
Han beräknar att ön har cirka 450 älgar, 1 200 vitsvanshjortar och 4-500 rådjur. Ett vargpar behöver ungefär 40 älgar och drygt 100 hjortar per år. Öns lodjur tar uppskattningsvis 150 hjortar och rådjur.
Med andra ord en kännbar procent, och en ny situation på ön där nog lodjurens inverkan känts av men just inte vargens. Nu finns båda att beakta.
– Först i april behöver jaktvårdsföreningen lämna in ansökan om licenser för nästa säsongs avskjutning. Det betyder att vi har tid att noga tänka efter, säger han.
Enligt Forss torde hjortarna minska efter fjolårets stora avskjutning. Målet härnäst är att säkra att de faktiskt minskar.
– Sedan vet vi bättre vilket antal vi egentligen har. Enligt en gallup inom öns jaktlag vill vi i snitt ha 21 hjortar per 1 000 hektar medan vi i räkningen uppskattade stammen till 24,5 hjortar per 1 000 hektar. Vi är alltså rätt nära det som önskas. Och vi vill ju inte att det ska gå som i östra Finland där klövvilt inte alls finns längre – rovdjur och hög avskjutning knäckte stammarna.
– Om det går så är det svårt att få upp dem igen, omöjligt om man har stora rovdjur.
Forss menar att det går att få en balans på ön så att alla är nöjda.
– Om vi enas om en skötselplan för vitsvanshjorten och en för älgen så kan vi pricka in de områden där markägarna vill ha ett lägre viltbestånd och där man vill ha en starkare stam, och jobba efter det. Huvudsaken är att vi har en hållbar helhet.
– Jämfört med andra orter har vi inte otroligt mycket vilt även om många tror så. Men antalet hjortar har ökat markant liksom i övriga Finland de senaste fem åren, vilket har lett till negativa reaktioner.
Men viltet kan också ses som en resurs.
– Det finns en omättad marknad för viltkött I Finland. Dessutom är många beredda att betala för att delta i jakt på vitsvanshjort. Finland är nästan det enda europeiska landet med vitsvanshjort (som inplanterades från USA av emigranter på 1930-talet).
Hemma på Westankärr säljer Forss en klövjakt per år. Mest satsar han ändå på fågeljakten som börjar vara en viktig del av gårdens verksamhet.
– Jag har i samband med studierna praktiserat i Skottland, för att lära mig mer om fasaner och änder, och på Ånäs gård i Lovisa för att lära mig mer om rapphöns. Mitt slutarbete skrev jag vid Luke om lodjur och dess bytesdjur, säger han.
Jakt är ditt största intresse?
– Jo, och viltvård, den är väldigt viktig. Just nu, med sträng kyla, gäller det att fortsätta utfordring om man började med den i höstas. Om man börjar först nu får man inte genast sätta ut allt för kraftig föda. Själv håller jag älgarna borta från tallarna genom att ”servera” höbalar. Det nöjer de sig bra med.
Särskilt rådjuren har det svårt nu då det är kallt.
Med 24,5 hjortar/1000ha är vi ganska långt från målet. Ta därtill ett tryck av älg 9st/1000ha och rådjur. 30 klövdjur/1000ha när älgskötselområdes rekommendation är en gaffel mellan 3,5 – 4,5 älg/1000ha. Det är ännu ohållbart. För trafikens, skador på skogs och jordbruksmark mm. Vitsvanshjorten har vi ännu inte sett att skulle minska ens. Jag skulle uppmana alla markägare att framföra sina önskemål till respektive jaktlag/förening på ön, om vad de vill ha för mängd djur på sina marker. Kommersiell jakt bör inte påverka hur mycket djur vi skall ha. Då är det fråga om jäv.
Andreas Ölander, markägarrepresentant, Kimitoöns Jaktvårdsförening.