Anja Kuusisto 21.03.2019 04:00

Har du redan besvarat någon enkät och kollat hur väl riksdagsvalets kandidaters prioriteringar stämmer överens med dina egna? Blev din favoritkandidat den du trodde, eller var till och med favoritpartiet en överraskning?
I valgallupar och valkompasser kan svaren överraska – man ser en palett med kandidater där vissa inte ens verkar bekanta eller kanske det till och med partierna överraskar.
I Egentliga Finland finns den här gången hela 191 kandidater från totalt 19 partier eller listor.
Så på din egen topplista finns sannolikt också mer obekanta namn bland dem du känner till, i fall du har koll på dina egna värderingar.
Faktum är att det är lätt att ondgöra sig över att enkäter är fel uppbyggda, frågorna fel ställda eller alternativen för luddiga. Vem skulle anklaga sig själv för att svara fel?
Men det som kan ligga som grund till att väljaren överraskas – eller till och med får en känsla av vilsenhet – är om väljaren egentligen starkt har fastnat för en viss kandidat utan att ha fördjupat sig i partiets värderingar. Väljaren utgår från ett personval medan den valmetod vi har är ett listval.
Vår röst går till partiet eller listan, en lista där kandidaternas interna rangordning blir beroende av deras personliga popularitet.
Belgaren Viktor d´Hondt gav namn till valmetoden som till exempel Sverige har övergivit men som Finland tillämpar.
d’Hondts metod bygger på jämförelsetal och metoden har en enkel formel, men många väljare hänger inte med när formeln presenteras: Största partiets toppkandidat får största jämförelsetalet, tvåan får hälften, följande en tredjedel och så vidare.
Men folk frågar trots det upprört hur det kommer sig att kandidater med lägre personliga röstetal kommer in när någon annan som fick fler röster inte gjorde det.
Finländarna är inte korkade, men den där samhällsläralektionen i d´Hondts kanske inte engagerade lika mycket som fotbollen, Insta-kontot eller förtjusningen i parallellklassen.
Det finns alltså all orsak för partierna att vara tydliga med sina budskap inte bara om målsättningar och ideal-Finland, utan också om hur väljarnas röstbeteende påverkar valutgången.
Professorn i statskunskap vid Åbo Akademi, Kimmo Grönlund, sa i en intervju i Hbl (10.3) att vårt valsystem är en synvilla, det som ser ut som ett personval men inte är det.
Om din kandidat inte blir invald är det andra som gynnas av din röst, och då är det viktigt att du kan acceptera också de andra kandidaterna på listan, påminde Grönlund.
Vad den enskilda kandidaten tycker kommer faktiskt inte att ha så stor inverkan – möjligen med undantag för kandidater som har en mycket tongivande roll i sitt parti – det är vad partiet tycker i en viss fråga som är det avgörande.
Att bekanta sig med partiernas program är därför ur väljarsynvinkel mer betydelsefullt än att höra vad enskilda kandidater tycker.
ÅU:s läsare har de senaste veckorna fått bekanta sig med vilka målsättningar Saml, SDP, SFP, Gröna och i dag VF har i valarbetet i Egentliga Finland.
Med tanke på att partierna/grupperna är 19 är det garanterat så att vi inte kan utlova fullständig rättvisa, även om vi låter ett brett partifält komma till tals.
Såsom det finns läsare som gäspar över mediernas stora intresse vid fotbolls-VM eller sommar-OS är vi medvetna om att det finns läsare som gäspar även nu, i dessa veckor fram till valet.
De gäspningarna vill vi kväva.
Nu avgörs samhällets riktning från 2019 framåt.
Därför upprepar vi gärna Kimmo Grönlunds ord: Vårt valsystem kan se ut som ett personval, men det är ett list- eller partival.

Anja Kuusisto
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln