Anja Kuusisto 23.05.2019 04:00

Hur kommer det sig att just han, som säger sig vara en så erfaren förhandlare, begår det här misstaget?
Att Antti Rinne har blivit så ivrig och självsäker i sin roll som regeringssonderare att han håller på att glömma att man inte ska ropa hej förrän man är över bäcken?
Det intrycket får man när onsdagens morgonnyheter förtäljer att regeringsförhandlingarna fördröjs med ett par dagar och att orsaken är EU-valet.
Missförstå inte, att förhandlingarna fördröjs är bara naturligt och förväntat, inget som vare sig politikerna ska skämmas över eller folket förundra sig över.
Men att någon skulle tro att EU-valet skulle vara förklaringen till dröjsmålet är väl ändå ett lite väl naivt påstående av en regeringssonderare.
För vem hade tidtabellen med EU-valet eller gårkvällens EU-debatt med partiledare blivit en överraskning?
Knappast för det finska folket och definitivt inte för landets ledande politiker, tjänstemän och lobbare – den sistnämnde en grupp vars inflytande i förhandlingarna för övrigt vore värd specifik uppmärksamhet.
Så kom igen, ge oss något bättre. EU-valet är inte förklaringen.
Det kunde även Rinne ha räknat ut tidigare, men han gick tvärtom ut med uppskattningen att regeringsprogrammet börjar skrivas i dag onsdag och är klart på fredag. Ett par tilläggsdagar behövs, blev nu budet.
Att dröjsmål uppstår kan inte överraska någon alls.
Redan upplägget med en partikvintett antyder många viljor, många valprogram, många löften och många potentiella kollisionskurser.
När det parti som sett till mandatens antal är näst störst dessutom belastas av att vara valets stora förlorare där en inre maktkamp mer eller mindre pågår, ja, då är väl upplägget för många slags armbrytningarna givna.
I princip ska partierna som ingår i förhandlingarna inte säga så mycket om ett arbete som är halvfärdigt. Vi vet alla hur det har gått och inte minst hur C och Juha Sipilä skött den uppgiften.
Sen sipprar det förstås ut information också via andra kanaler än dem där man ställer sig framför tv-kameran och tycker att regeringssonderingarna inte alls är i samma fas som föregående intervjuade partiledare tyckte.
Den information som sipprar fram via mer informella kanaler – till exempel via förhandlare från olika partier och förmedlad via två redaktörer på Yle Uutiset, i en analys på onsdag – ger ett annat intryck än med en Rinne  framför kameran.
Han som säger att inget sparande krävs, att alla finländare ska känna sig trygga.
Det är vågat sagt.
Samtidigt som signalerna från informella kanaler säger att ledarskapet i förhandlingarna brister och att finansieringen av nya utgifter är oklar.
Enligt Helsingin Sanomat finns det skisser på att öka statens permanenta utgifter med en miljard euro, och att omfattande försäljning av statens egendom ingår i paketet. Det sistnämnda något som speciellt Vänsterförbundet har svårt att svälja.
Det finns alltså all orsak för Rinne att hejda sig. Men nu känns det som om Rinne inte bara ropat hej, han är redan på väg över bäcken.
Kanske i sin egen takt? Han bör komma i håg att titta efter, se till att de andra faktiskt är med!
Sen kan svenskan bjuda honom på ett annat uttryck som kan tas som tröst, eller som en varning: ”Bäcken skulle inte porla om den inte rann över stenar”.
Då gäller det att beakta att en del stenar är kantigare än andra, en del stenar är högre än andra.
Men då bäcken porlar gör den det ändå, och med den tilliten får vi följa med skådespelet ännu några dagar innan vi vet vilka alla som kom över bäcken.

Anja Kuusisto
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln