River vi framtidens kulturskatter?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I 43 år har Hamburger Börs gråa fasad dominerat vyn mot sydost från Åbo salutorg. Inom ett år ska hela rasket vara raderat ur stadsbilden.
Börshuset är ingen personlig favorit. Husväggens plattor skiftar i grått och brunt, det ser ut som att byggnaden svettas. Även om jag har sett fulare hus ger det fel intryck av centrum. Åbo vill se sig som en spännande tillväxtort men ett av de mest centrala husen hör snarare hemma i en Kaurismäki-film.
Nybygget däremot är magnifikt. En ljus helhet med stora fönster, art deco i modern tappning. Det vore väl vansinne att skydda det gamla huset när alternativet är så mycket vackrare?
Runt om i Finland river man nu 70- och 80-talshus som Börshuset på löpande band. Det är skolbyggnader, affärshus, bostadshus, kontorsbyggnader med mera, allt ska under rivningskulan, har tidningar som bland andra HS, HBL och Turun Sanomat rapporterat om under året.
I många fall har man i och för sig inga alternativ, för husen är i så risigt skick. Ta till exempel gamla Kaarina center i S:t Karins, som till slut stod helt tomt på grund av fuktskador och dålig inneluft. Det krävs inte mycket eftertanke, bara riva och bygga nytt.
Husen är dåligt byggda och kommer inte att saknas av någon. Eller?
Den Österbladska tomten med sina nedgångna trähus har varit rivningshotad i många år, till mångas förtret. Nattetid sjuder husen av liv och om de rivs försvinner flera inneställen. När man sitter där känns det nästan som om man var med på en av de svartvita, nostalgiska bilder från 1900-talets Åbo som delas och gillas så ofta på Facebook.
Såna här hus kan inte rivas utan högljudda protester. Även om målfärgen flagar, husgrunderna har satt sig och fasaderna är missfärgade så är de en viktig del av Åbos historia. Den måste vi värna, skulle folk säga. Vi ska inte upprepa 1960-talets misstag.
Dagens rivningsiver kan kanske inte jämföras med 1960-talet, för ingen generation kan ju säga att Hotell Phoenix är värdemässigt jämförbart med Hovirintaskolan. Ärligt sagt kan jag inte heller föreställa mig att någonsin uppskatta till exempel Gadolinia lika mycket som Port Arthurs trähus.
Men för tio år sedan tyckte jag också att 90-talsmodet var ett estetiskt bottennapp. Trender kommer och går – kanske finns nästa generations Dynamo i Gado.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.