Riskerna med nätshopping är inte alltid de vi tror

En för lång nappkedja kan vara en strypsnara för en baby. Ingen köper förstås en sådan och utsätter sin baby för den risken, eller…
När Säkerhets- och kemikalieverket Tukes ifjol bestämde sig göra som många andra finländare, beställa billiga grejer över nätet, var resultatet nedslående.
Tukes testade nappar och nappkedjor med mera, köpta via nätsajter som är pop bland finländarna.
Bland andra Wish, AliExpress och eBay medverkade i testet. Säkerhetsbristerna var stora.
De facto var precis alla sjutton leksaker, nappar och barnkläder som slumpmässigt testades bristfälliga på något vis.
Tukes hittade en nappkedja som tänjde till 170 cm, när nappkedjans tillåtna maximilängd i Europa är 22 centimeter.
Minst sagt oroväckande var att det fanns leksaker som sväller i vatten, och som utseendemässigt kan förväxlas med lösgodis. Tuggar ett barn på en sådan och en del av leksaken hamnar i barnet, kan det i värsta fall leda till dödligt tarmvred, citerades en av Tukes överinspektörer i ett pressmeddelande.
Tukes har på inget sätt ansvar för de här produkterna.
Att Tukes kom på att kontrollera säkerheten i nätaffärernas produkter beror på de finländska konsumenternas ökade intresse för att shoppa från nätbutiker utanför EU.
Hbl berättade häromdagen (26.2) att (nät)shopppingvarorna som flygs in enbart från Kina står för en miljon paket i månaden hos Posten. Ökningen har varit stor men Posten menar att det här är bara början.
Tillbaka till Tukes rapport från hösten 2018.
Rapportens resultat var verkligen oroväckande: endast en av de 32 varor som testades fyllde de europeiska säkerhetskraven.
Utöver leksaker och barnavårdsartiklar testades smycken och elektriska apparater.
Om de testade varorna skulle ha sålts i Finland och testats, skulle butikerna ha varit skyldiga att ta dem tillbaka.
Den som ofta shoppar på nätet reagerar nu kanske med att vad är det här för skrämselpropaganda.
Ofta har nätinköp visat sig vara goda, priset har varit förmånligt och varan helt duglig.
Bra så.
Det viktigaste kan vara att inse att ansvaret är helt och hållet konsumentens när man nätshoppar varor från länder utanför EU – och att man låter en varningens klocka ringa speciellt för produkter som på något sätt kan vara en säkerhetsrisk.
En bok eller ett par skor kan knappast orsaka fara i hemmet, medan en elektrisk apparat som inte är vad den utgör sig för att vara kan förorsaka en olycka. Precis som en töjbar nappkedja.
Tukes beställde också sex olika usb-mobiltelefonladdare – fem av dem visade sig vara farliga.
Alla laddare som kostade under en euro visade sig vara farliga, de kunde innebära en risk för brand eller ge en elstöt.
Nu kan man tycka att alla förstår att det är något lurt med en eneurosladdare till mobilen.
Tja, eller så tänker någon att det var då billigt, den kanske inte håller så länge men låt gå, den kostar ju ändå ingenting.
I Hbl-reportaget om den växande Kina-importen står det om kinesiska kopior på Fjällräven-ryggsäckar som kostar 13 euro, frakten hit får man för 3 euro. En vanlig – äkta – Fjällräven-Kånken kostar kring 70 euro i Finland. Många finländare verkar ha nöjt sig med piratkopior, enligt Posten.
Direktören för de internationella näthandelstjänsterna på Posten säger att mer än vartannat paket från utländska nätbutiker som i dag beställs till Finland kommer från Kina.
Men finländarna nätshoppar trots allt ännu betydligt mindre än till exempel tyskarna – eller kineserna själva.
Men också hos oss ökar trenden.
Finländarna har varit teknologiska föregångare i mångt och mycket, och även landets geografi talar för att nätshoppingen lämpar sig bra här.
Så när Posten snarast verkar bekymrad över att dess lager i framtiden inte räcker till, kan den finländska konsumenten hellre bekymra sig för varifrån varorna kommer. Är de vad de utger sig för att vara, hur klimatsmart är nätshoppandet om förpackningsmaterialet är enormt och varan flyger långa vägar…
Med det inte sagt att vi ska sluta nätshoppa, det finns ingen återvändo. Men vi måste lära oss tänka till.
Tukes hade förra hösten en kampanj för ansvarsfullt nätshoppande.
En enkel grundregel man kan minnas från den kampanjen låter bekant även från andra sammanhang: Om något erbjudande låter för bra för att vara sant, är det sällan sant.
Och om du trots allt skulle ha blivit lurad är det alltid bättre att berätta om det för myndigheterna, som kan varna andra. Också om ansvaret för prylen beställd från Kina eller Indien är ditt, vare sig försäkringens eller någon myndighets.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.