Risken för omfattande algblomningar är fortfarande stor – näringen i Östersjön har inte försvunnit någonstans
Risken för cyanobakterier eller blågröna alger är betydande i Finska viken, Skärgårdshavet och Bottenhavets södra och mellersta delar. Det meddelar Finlands miljöcentral.
Näringshalterna i havet har nämligen inte minskat och därför är risken stor att bälten av cyanobakterier igen bildas i sommar i norra delen av Östersjöns huvudbassäng, i Finska viken, i Skärgårdshavet och i en stor del av Bottenhavet.
I Bottenviken är risken dock fortfarande liten och omfattningen blågröna alger där påverkas av sommarens värme- och vindförhållanden.
Finlands miljöcentralRikligt med fosfor i djupen
I djupen i Östersjöns huvudbassäng finns fortfarande rikligt med fosfor. Om olika vattenskikt blandas vintertid kommer näringsämnena i djupvattnet till ytskiktet.
Från huvudbassängen överförs ofta näringsämnen med djupströmmarna också till östra Finska viken, där det näringsrika djupvattnet blandas med ytvattnet under vintern. När ljuset sedan ökar efter vintern börjar växtplankton växa. Det är kallas för vårblomning av växtplankton och består huvudsakligen av kiselalger och pansarflagellater.
Vid vårblomningen är mängden växtplankton i vattnet mångdubbel jämfört med sommarens algblomningar. Vattnet färgas ofta brunt och fisknäten kan bli slemmiga. Vårblomningen av växtplankton bildar ändå liksom cyanobakterierna inga ytansamlingar av alger eller bakterier medför därför ingen hälsorisk. Tidpunkten för vårblomningen har tidigarelagts med ett par veckor på 2000-talet.
Vårblomningen upphör när kvävet som begränsar tillväxten av kisel- och pansarflagellaterna har gått åt. Efter att kvävet upphört blir det numera ett överskott av fosfornäring i ytvattnet i de öppna havsområdena nära Finland med undantag av Bottenviken. Kvävebrist gynnar sommarens massförekomst av cyanobakterier, eftersom Aphanizomenon-, Dolichospermum- och Nodularia-cyanobakterier kan utnyttja kvävgas som lösts upp i vattnet från luften och som de i praktiken har tillgång till nästan obegränsat. Kvävebindning ger alltså cyanobakterierna en konkurrensfördel jämfört med andra växtplankton.
Finlands miljöcentral.På sommaren påskyndar varma vatten cyanobakteriernas tillväxt. Rikligt förekommande cyanobakterier väcker inte nödvändigtvis uppmärksamhet om cyanobakteriernas celler är blandade med ett tjockt vattenskikt. Uppkomsten av omfattande bälten av cyanobakterier på öppet hav som kan observeras även via satellit förutsätter ett par veckors gynnsamma växtförhållanden – det vill säga varmt och soligt väder samt tillräckligt med fosfor – och dessutom en några dagars vindfattig period.
Ytansamlingar består i huvudsak av gamla celler av cyanobakterier som är i dåligt skick och som inte längre kan reglera sitt djup i vattnet. I slutet av blomningen bryts största delen av algcellerna ned i vattnet och endast en del sjunker till botten.
De olika arterna av cyanobakterier övervintrar som vilande celler på havsbottnen eller som växtceller i vattenpelaren. Risken för massförekomster av cyanobakterier på öppet hav påverkas alltså av vinterns väderförhållanden, vårens näringssituation, vårblomningens styrka och arter och de näringsämnen som binds med den samt sommarens väderförhållanden. Även uppvällning av fosforhaltigt vatten till ytskiktet sommartid kan gynna tillväxten av cyanobakterier.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.