Dan Lolax 13.10.2018 11:00

Riksbankchefen Stefan Ingves jobb är att vara förutseende på ett sätt som andra kan hålla med om. Den 25 oktober deltar han i Åbo Akademis framtidsseminarium. Foto: Riksbanken

Ville ha ett större äventyr

Ingves avancemang till riksbankschef i Sverige – en post han utnämndes till 2006 och vars förnyade mandat sträcker sig fram till 2022 – gick inte genom den finländska universitetsvärlden.
Skälet till det är enkelt: han fick smak för den stora världen. Efter mellanskolan i Närpes åkte han ett år till USA som utbyteselev och reste också runt i landet.
– Efter det lockande inte gymnasiet i Kristinestad. Det var ett för litet äventyr, så jag åkte ensam till Stockholm.
Dessutom sticker Ingves inte under stol med att hans tvåspråkighet bestod av svenska och engelska. Han kunde finskans grammatik men inte språket i praktiken.
I dag har han svårt att spekulera i vad som hade hänt om han valt på annat sätt.
Klart är att när Ingves läste nationalekonomi på Handelshögskolan i Stockholm var ämnet inte lika stort i Finland medan Sverige hade stolta traditioner, inklusive Nobelpristagare.
– Jag lyckades aldrig klura ut vad det var som nationalekonomer läste i Finland. Lite orättvist sagt kanske, för min pappa var politices magister vid ÅA med nationalekonomi som huvudämne.

Kan inte tvätta skjortor åt varandra

Gemensamt för Finland och Sverige är att utbildning är en central faktor i ländernas ekonomi.
Ingves säger att han under sina många resor världen över slagits av hur viktigt det är att små öppna ekonomier satsar på utbildning för att stå sig i konkurrensen med länder som har betydligt större resurser.
– I en liten ekonomi måste det gå bra i genomsnitt. Alla måste vara med och slita för detta. Samhället måste drivas så, att kunskapsnivån ska kunna mäta sig med andra länders. Andra länder måste gilla det vi säljer, eller som de säger i Kaskö och Närpes: Vi blir inte rika av att tvätta skjortor åt varandra. En gradvis stigande levnadsstandard är något som många i Finland och Sverige tar för givet. Men det är ingen självklarhet.

Berättar en berättelse

Ingves mandat sträcker sig som sagt fram till 2022. För den som funderar på ekonomin i närtid, till exempel i handeln med obligationer, är det en lång tid, men tänker man på den långsiktiga tillväxten är det en kort tid, säger Ingves.

Hur mycket handlar uppdragets som riksbankchef om att förutspå framtiden och hur mycket om att påverka den?

– Penningpolitik handlar i någon mån om att styra utvecklingen. För att styra måste man också förutspå, men främst handlar det om att berätta en berättelse om framtiden på ett sätt som andra kan hålla med om. På så sätt påverkar man beslutsfattandet. Om jag berättar något som alla andra tycker att är konstigt så kommer de inte att rätta sin vardag efter min berättelse utan göra något helt annat. Målsättningen är att få folk att tycka att det jag säger är rimligt.

Men finns det inte en skillnad mellan vad folk tycker är rimligt och vad som är fakta?

– Mitt jobb är inte att berätta vad folk vill höra utan om hur det är. Om de inte tycker om vad jag säger så kan jag inte göra något åt det. Penningpolitik är ingen popularitetstävling. Mitt uppdrag är att vara en väderleksgubbe när det gäller den allmänna ekonomiska utvecklingen. Som en konsekvens av de beslut vi fattar kan vi sedan i någon mån bestämma om det regnar eller är soligt.

Kriserna glöms bort

På tal om ekonomisk väderlek så ser Ingves det som oundvikligt att mörka moln i något skede tornar upp.
Tio år efter subprimekrisen i USA, som också fick konsekvenser här, börjar krisens läxor falla i glömska. Nya generationer tror sig veta bättre än tidigare generationer och varje generation måste lära sig sina egna läxor – genom nya kriser.
När nästa kris kommer är omöjligt att veta. Det finns ofta tecken men huruvida de omsätts i en krasch är svårspått.
Den argentinska ekonomin har redan kraschat och mycket tyder på att Turkiet kan vara på väg åt samma håll. Om så sker blir konsekvenserna för de nordeuropeiska ekonomierna lindriga, förutspår Ingves.

Bostadsmarknaden i Sverige oroar

Det betyder inte att allt är frid och fröjd. Den totala arbetslöshetsgraden i Sverige är nere på drygt sex procent men hög bland lågutbildade och nyanlända – vilket inte är ett argument mot invandringen, säger Ingves.
Tvärtom så behövs invandringen i takt med att befolkningen föråldras snabbt, en utmaning som också Finland står inför.
Ytterligare ett orosmoment är den svenska bostadsmarknaden. Misskötseln av den har lett till en växande skuldbörda på de svenska hushållen.
– Det är inte hållbart i längden. I både Sverige och Finland har vi lärt oss den hårda vägen att statsbudgeten och penningpolitiken måste skötas så, att inflationstakten inte blir för hög och så att vi är i balans med omvärlden. Annars tar alla skada. Det är en smal väg man ska gå.

Stefan Ingves

Född: 1953 i Åbo.
Familj: Gift, tre barn.
Hobbyer: Cykling, köra röjsåg vid sommarstugan.
Utbildning: Civilekonom (1976), Ekonomie doktor (1984), Handelshögskolan, Stockholm.
Karriär (i urval): Doktorand, lärare, Handelshögskolan, Stockholm (1976–1984), bankdirektör, Centrala fond- och finansavdelningen, Svenska Handelsbanken (1984–1986), departementsråd/finansråd och chef, finansmarknadsavdelningen, Finansdepartementet (1988–1992), generaldirektör, Bankstödsnämnden (1993–1994), vice riksbankschef, Sveriges riksbank (1994–1998), riksbankschef (2006–)

Fullt hus när ÅA ordnar ”Imagine!” i Sigynsalen

I panelen den 25 oktober återfinns Maryan Abdulkarim, aktivist och journalist, Li Andersson, ordförande för Vänsterförbundet, Tarja Halonen, Finlands president 2000–2012, Stefan Ingves, chef för Sveriges riksbank, Alf Rehn, professor vid Syddansk Universitet, och Göran Rosenberg, författare och journalist.
Seminariet hålls på engelska.  Alla platser är bokade i dagsläget.
Åbo Akademi direktsänder evenemanget på www.abo.fi/imaginelive
Seminariet hålls i Sigynsalen, Slottsgatan 60 i Åbo, klockan 13–16.

Dan Lolax
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln