Regeringen vill pruta på språkkraven för att främja rekryteringen av invandrare — ska inte rubba svenskans ställning, enligt tjänsteman
Statsminister Sanna Marins (SDP) regering publicerade förra veckan ett åtgärdsprogram för att främja rekryteringen av invandrare på arbetsmarknaden. Målet med programmet är att ”det ska bli lättare för invandrare att avancera i karriären och få arbete som motsvarar deras kunnande”.
Till verktygsbacken hör både anonym rekrytering och positiv särbehandling. Ministeriet vill främja mångfalden inom den offentliga sektorn, bland annat genom att pruta på de lagstadgade kraven att kunna finska och svenska.
— Vi vill inte ändra på språklagstiftningen, men vi vill gå ut med information om situationer där man kan anställa personer som inte bemästrar det ena inhemska språket, säger Anna Bruun, konsultativ tjänsteman på Arbets- och näringsministeriet.
Hon får medhåll av sin kollega Paula Karjalainen på ministeriet.
— Det handlar om att ge den rekryterade möjligheten att förkovra sina kunskaper i finska eller svenska på jobbet, genom att tillfälligt frångå det formella språkkravet i samband med rekryteringen, säger Paula Karjalainen, konsultativ tjänsteman på Arbets- och näringsministeriet.
Handlar det främst om att pruta på kravet att kunna svenska inom statsförvaltningen?
— Nej, det är inte en korrekt tolkning, säger Karjalainen.
Arbetsspråket inom statsförvaltningen är oftast finska. Är det inte svenskan man åsyftar när man i åtgärdsprogrammet talar om att inte kräva kunskaper i det ”andra inhemska språket”?
— Det kan också gälla kravet på finska i vissa fall, säger Karjalainen.
Anna Bruun understryker att åtgärdsprogrammet handlar om att främja mångfalden inom det finska arbetslivet, inte om svenskans ställning.
— Jag tycker inte om att finlandssvenskarna och invandrarna ställs mot varandra på det här sättet, säger hon.
Men åtgärdsprogrammet tar ju ändå ställning till språkkraven för statliga tjänster?
— Ja och där är inga förändringar att vänta. Det är redan nu möjligt att få en statlig tjänst utan att kunna svenska. Det är oftast tjänstemän i ledande ställning och chefer som måste avlägga språkprovet, säger Bruun.
Mikael Sjövall/SPT
Helt förståeligt att man måste ”se mellan fingrarna” beträffande språkkunskaperna
i ovannämnda fall. Krav på kunskaper i båda inhemska språken vore oskäligt, men
varför far tjänstemännen/-kvinnorna fram med osanning? Det är en självklarhet att
minoritetsspråket, i praktiken svenskan, är den förlorande parten…