Reformen är ett ingrepp med stora möjligheter för kommunerna
Medier har en uppgift att stöda demokratin, hjälpa människor i deras val. Därför går det inte riktigt att just nu skriva ledare om så mycket annat än valet.
Reformen är det största som har hänt Finland sedan EU-medlemskapet. En betydande del av kommunernas verksamhet skärs bort, som ett kirurgiskt ingrepp i något som inte mådde så värst bra.
Samtidigt borde vi avmystifiera valet. Visst, mycket är abstrakt, men likväl har vi i alla tidigare val valt ledamöter att i kommuner ta beslut om social- och hälsovården samt räddningsväsendet.
”It’s not brain surgery”, som de säger på engelska. Det är inte hjärnkirurgi.
Det är inte så komplicerat som det verkar. En enskild kandidats värderingar styr också nu – som i andra val – hur din framtid ser ut. Och den som först väljer parti vet ungefär inom vilka ramar en enskild kandidat kan tänkas röra sig som invald i nya fullmäktige.
valet är på sätt och vis jobbigast för Åbopolitiker. De blir många i fullmäktige men kommer där att möta ledamöter som kommer från helt andra verkligheter.
För Åbopolitiker kan valet vara en ögonöppnare. Det finns de som länge har samarbetat över kommungränserna inom primärvården och mycket annat. När man är störst som Åbo är man bra i mycket men samtidigt kanske en eftersläntrare på den nya spelplanen.
Det finns flera faktorer bakom reformbehovet. En är att det nuvarande upplägget länge har varit orimligt för små kommuner, bland annat då det gäller kostnaderna för den specialiserade vården. Om oväntat många invånare har behövt specialistvård har det gett en plötslig topp på utgiftssidan.
Det finns balanseringsmekanismer, i Egentliga Finland har utjämningsgränsen varit 80 000 euro per patient 2021, men det är stora pengar för en liten kommun – och lätt att räkna om till icke-tillsatta tjänster. Det blir alltså bättre i och med reformen.
För de mindre kommunernas beslutsfattare finns det ett ord som nu borde framträda: möjlighet. När ett enormt ansvar flyttas bort ska det gå att koncentrera på välmående på ett annat sätt.
Hur många kommuner har exempelvis redan anställt en välmåendekoordinator? Alltför få, sannolikt.
Många orter marknadsför sig med livskvalitet men då kommunen nu blir allt mer hanterbar och mindre instabil kan satsningar på det förebyggande hälsoarbetet ta det här till en helt nya nivå. Och så kvarstår den klassiska moroten: när folk mår bättre (innan de behöver vård) betyder de besparingar och en livskraftigare kommun.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.