Förflytta dig till innehållet

Recension: Utedass för två — en tillflykt från Facebook och chiapudding

Två män på en teaterscen.

Två män på en teaterscen.

Allt är inte som det varit. O’boy är inte vad det varit. Enligt Roger. Johan Fröberg är Roger, Riddo Ridberg brodern Håkan i Teaterboulages monolog för två bröder. Foto: Henrik Zoom


Roger behöver lite egentid och ropar till Sinikka att han går till garaget på en stund. Första repliken riktas också till Sinikka, det är en fråga: ”Sa du någå?”.  Det är mer som en önskan, svar kommer inte, och Sinikka syns inte heller alls i pjäsen, som har en enkel och effektiv inramning.
”Nöd och död och falnad glöd” heter enaktaren som Daniela Franzell skrivit, och som är en del av VårKulturs satsning på kombinationen mat och konst. Soppteater är en given genre i Pargas, där man har Teaterboulage och matföretagare som till exempel Matglad, som serverar två olika soppor som prolog. Det hela tar en timme och en kvart.
Johan Fröbergs Roger travar genom salen i svarta Nokiastövlar och den vanliga mannens hela outfit: Jeans, flanellskjorta, stickatröja, keps. Garaget är inget garage utan ett gammalt utedass, som blivit en tillflykt där man kan sitta och kika på fåglar, äta matsäck och fundera.
Funderingarna rör allt som Roger inte riktigt orkar med eller har koll på. Facebook, träning, chiapudding. Allt nytt som Sinikka gör och pratar om. Men Roger vill hellre prata med människor direkt och försjunka i egna intressen. Och bli gammal i fred utan den där chiapuddingen. Så säger han.
En gång skrev han dikter, en handlade om Inga-Lill, till exempel. Pjästiteln är en eftergift till Rogers svaghet för rim.
Två män på en scen som föreställer ett utedass.

Nu är jag sextio. Teaterboulages ”Nöd, död och falnad glöd” har två aktörer men är en monolog för en mogen man, humoristisk och finstämd. Riddo Ridberg och Johan Fröberg har rollerna. Foto: Henrik Zoom


Scenen är ett dass med plats för två, det har blivit oas och verkstad, fast Roger själv inte är händig alls. Händig är däremot brodern Håkan, som sitter och skruvar och pysslar med tekniska prylar – under tystnad. Kommunicerar han blir det en lite vemodig slinga på melodica. Varför han inte talar framgår under pjäsens gång.
Läs också intervju med teatermakarna här. 
Texten börjar som en lättsam revymonolog, bygger upp sin karaktär med en touch av Tuomas Kyrös kverulantgubbe, fast utan för mycket magsyra och utan att göra honom till krumelur. Sen fördjupar sig porträttet på ett vackert och särskilt sätt: Roger är en sensitiv man, han har en egen sorg och han försöker hantera den.
Daniela Franzell har i tidigare pjäser arbetat med ganska robust situationskomik. Nu är aktörerna bara två och greppet är lättare, med tillit till det outsagda.  Fröberg tar väl hand om Roger-rollen, undviker stora gester, skapar i stället en så stor kontaktyta som möjligt till publiken.
Roger är ju inte den som tar ut svängarna. Han förundrar sig över tiden som flytt och allt som flytt med den. Men det stannar inte där, Fröberg låter Roger liksom stanna och sväva över de viktigaste relationernas oändliga djup. Det handlar om Sinikka, och det handlar om Håkan.
Roger både har och inte har ord för allt – han pratar på, men pjäsen berättar så mycket mer. Det är en skickligt skriven text.
Riddo Ridberg har Håkans tysta roll. Det är publiken inte riktigt van med, därför uppstår en intressant friktion i väntan på att han ska undslippa sig något. Att han bara sitter där känns genast som ett slags signatur, som om Roger och Håkan är en duo som kunde återkomma.
Men då måste stoffet vara något som passar formen precis, som undanber sig stora gester och i stället för ett enskilt samtal som är tillräckligt lättsamt, tillräckligt allvarligt.

Nöd, död och falnad glöd – en monolog för två bröder

  • Av Daniela Franzell
  • Regi och visualisering: Författaren och skådespelarna
  • Bygge: Anders Öhman
  • Ljusteknik: Oddwar Bäcklund
  • I rollerna: Johan Fröberg och Riddo Ridberg
  • Teaterboulages föreställningar i Manegen (Matglads soppa ingår) 16–18.4, gästspel i Korpo 10.5.

Ann-Christine Snickars

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter