ÅU 30.11.2019 11:36

Pressbild

Florakören, Brahe Djäknar och Akademiska orkestern under ledning av Ulf Långbacka. Pressbild

Adventskonsert, 29.11.2019 i Åbo Domkyrka
Florakören, Brahe Djäknar, Akademiska Orkestern
Solister: Otto, Lindén, Isabella Alinikula, Maija Hoving, Marie Møller Foged, Mikael Nyman, Miro Rein, Jessica Österberg, Jasmine Nedergård, Linnéa Granholm, Jannika Salonen
Slagverk: Mikael Södergrann, Felix Rentola. Oboe: Panu Ihatsu

När man går på konsert har man i allmänhet förväntningar av något slag eller till och med en uppfattning om hur det brukar gå. Efter en tvåårig paus från adventskonserterna slogs jag i år av att en repertoarförnyelse har skett. I ett konsertkoncept som hållits igång under många decennier vore det också märkligt om man inte då och då nådde brytningspunkter i repertoarvalet.
Konsertens inramning var det vanliga med inledningskoral, en avdelning med körerna, ett eget stycke för orkestern och gemensamma slutnummer. I övrigt bjöd studentensemblerna detta år på en sillsallad till stora delar bestående av färska ingredienser, det vill säga många nya, intressanta nummer. En del klassiker fanns med i programmet, men även de flesta av de äldre visorna och sångerna presenterades i arrangemang av nyare datum, med säker hand anförda av dirigenterna Ulf Långbacka och Sauli Huhtala. Flera mera rytmiska nummer fanns också med.
Florakören gav i sina sånger prov på fin balans mellan stämmorna och klar intonation. ”Den signade dag” i arrangemang av Karin Eklundh klingade avklarnat och genomskinligt och Jessica Österberg bjöd på ett klockrent solo. I Henrik Bergions arrangemang av ”Gläns över sjö och strand” imponerade altarna i en stämma som ställvis verkade närmast bottenlös.
Brahe Djäknar som uppenbarligen har upplevt ett generationsbyte de senaste åren, levererade en dynamiskt kontrastrik tolkning av Konstantin Türnpus ”Kyrie Eleison”. Bäst kom kören till sin rätt i de stillsamma nyanserna. Kvasigregorianik med knorr i form av rytmisering och arkaiserande harmonik fick publiken höra i Michael McGlynns ”Media Vita”, som baserar sig på en medeltida text. Solisten Otto Lindén sjöng utan åthävor och Mikael Södergann bidrog med stadigt trumspel i detta effektfulla nummer.
Körernas gemensamma a cappella-nummer var moderna körhittar. Ola Gjejlos vackra ”Northern Lights” representerade i denna skara lugnet, medan Lars Janssons ”To The Mothers in Brazil: Salve Regina”, André van der Merwes arrangemang av psalmen ”Närmare Gud till dig” och inte minst Christopher Tins ”Baba Yetu” var mera rytmiska och medryckande stycken.
Speciellt harmoniskt samstämt och rytmiskt övertygande sjöng körerna i van der Merwes stiliga psalmarrangemang. Den svängiga ”Baba Yetu” – ”Fader vår” på swahili – som ursprungligen är komponerad som videospelsmusik, gav lyssnaren associationer bland annat till soundtracket i filmen Lejonkungen. Det var i varje fall svårt att inte bli uppiggad av körernas och goda humör och sånginlevelse. Huvudsolisten Mikael Nyman bjöd också på sig själv i sina solon.
Akademiska Orkestern spelade under konserten genomgående följsamt och med god intonation. Speciellt bra kom orkestern till sin rätt tillsammans med körerna i Anders Öhrwalls juliga arrangemang av Konungarnas marsch, Jan Maklakiewiczs brett och härligt klingande ”Ave Maria” samt i kvällens båda uruppföranden.
Pauliina Isomäkis ”Pater Noster” är en omarbetning för orkester med oboesolo av en ursprungligen vokal sats ur oratoriet Bergspredikan (2017). Stycket visade sig i sin omarbetade form vara en lågmäld, meditativ bön vars melodi lämpade sig ypperligt för oboe med orkesterackompanjemang. I Martin Segerstråles ”Rorate caeli” varvades stilla recitativavsnitt med dramatisk rörelse i lyhördhet för texten. Detta var det av kvällens stycken som effektivast utnyttjade hela den dynamiska skalan hos körerna och orkestern utan för den skull söka effekter.
Om publiken kom med förväntningar om i huvudsak traditionell advents- och julmusik blev dessa inte infriade. Samtidigt är förnyelse nödvändig för att undvika stagnation och programmet hade något fräscht över sig. Även i fortsättningen gäller alltså att söka balansen mellan nytt och gammalt och olika stilar.
Henrica Lillsjö

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln