Recension: Filmen om Helene Schjerfbeck är en fiktion utan rytm och tempo
Johannes Holopainen spelar skogsvaktaren Einar Reuter, som Helen Scherfbeck (Laura Birn) förälskar sig i. Pressbild
Helene
Finland 2020
2/5 i betyg
Regi: Antti J. Jokinen
Manus: Marko Leino, Antti J. Jokinen (Rakel Liehu, bok)
Foto: Rauno Ronkainen
I rollerna: Laura Birn, Johannes Holopainen, Krista Kosonen, Pirkko Saisio, Eero Aho, Jarkko Lahti
2:02 F7
Filmen ”Helene” som till namnet berättar om konstnärinnan Helene Schjerfbeck (1862-1946) är en fiktion.
Manuset bygger delvis på Rakel Liehus roman med samma namn.
Berättelsen börjar år 1915 när Helene (Laura Birn) är 53 år och krasslig.
Hon bor på läkarens uppmaning med sin mor (Pirkko Saisio) i ett fallfärdigt hus på landet nära Hyvinge.
Konsthandlaren Gösta Stenman (Jarkko Lahti) knackar på dörren och tillsammans med skogvaktaren Einar Reuter (Johannes Holopainen) köper han konstnärinnans alla hundrafemtio tavlor.
De är inga skojare, de är konstälskare. De ordnar utställning och – försäljning (hur mycket var 50 mark då?).
Helene förälskar sig i Einar medan förhållandet mor dotter fortsätter vara tungt.
Helena Westermarck (Krista Kosonen), författare och konstnär som besöker, pratar och berättar. Hon skriver brev mellan besöken och besöker sjukstugan; Helene är intagen tre månader på grund av hjärtesorgerna.
Helene målar och målar, har alltid målat och kommer alltid att måla.
Hon är perfektionist; hon kan i timmar leta efter det rätta äpplet.
Hon är impulsiv också när hon överför sina visioner till tavelduken; Laura Birn blandar oljefärger och målar och suddar, använder palettknivar, sandpapper och penslar – i stugan och vid en romantisk utflykt till Ekenäs.
Verklighetens Helene hade besökt och studerat i bland annat Frankrike, Italien, Österrike, England och Norge.
Hon hade stipendier och mecenater. Och en manlig vän i varje hamn.
Filmen av Antti J. Jokinen (”Utrensning”, ”Barnmorskan”, speciellt ”Den eviga vägen”) är en fiktion, en fiktion som berättar nästan ingenting om konstnärinnan.
Den är ett påhitt som inte förmår publiken att leva sig in i hur – inte vad – en konstnär ser.
En fiktion som berättar föga om varifrån konstnärinnan och konsten kom och vart allt är på väg.
Eller om att vara konstnär och kvinna i ett samhälle i krig.
Produktionsbolaget har gjort sitt bästa för att skapa tidsbild med de rätta bilarna, kläderna, tågen och digitala stadsbilder (filmen är inspelad i Estland). Fotografen Rauno Ronkainen skapar bilder som ska likna tidens oljemålningar, och så vidare.
Men … Filmen är långsam, berättelsen har ingen rytm. Mitt och slut finns antagligen, men var börjar berättelsen?
Berättelsen som är berättad av Antti J.Jokinen (också manus), mannen som tidigare visat sig vara en så skicklig bildberättare!
Laura Birn spelar förträffligt och trovärdigt inom de snäva ramarna och Holopainen och Kosonen fyller ut tomrum.
Regissören säger i en teveintervju, i huvudnyheterna, att han med en så stor budget kände sig tvungen att göra en film för alla, en love story, för säkerhets skull.
Jag kan inte släppa ifrån mig tankeleken: Tänk och svenskarna hade fått göra filmen om Helene Schjerfbeck.
Då hade Helene suttit i Stockholm och målat, och fått använda sitt modersmål.
Mellan penseldragen visar och berättar hon i tillbakablickar sitt färgrika liv och hur konsten utvecklas och är allt.
I den nu aktuella filmen, vid sluttexterna, besöker kameran Ateneum i nutid.
Det är först då vi ser det storslagna i Helene Schjerfbecks konst.
Ironiskt.
Övriga premiärer
Matthias & Maxime. Pressbild
Matthias & Maxime
Kanada 2019
4/5 i betyg
Regi, manus: Xavier Dolan
I rollerna: Gabriel D’Almeida Freitas, Xavier Dolan, Pier-Luc Funk, Samuel Gauthier
2:00 F12
Den fransktalande kanadensaren Xavier Dolan har med rätta kallats ett filmens underbarn. Han har gjort åtta uppmärksammade filmer sedan han fyllde tjugo (bland andra ”Mommy” och ”Jag dödade min mamma”).
”Matthias et Maxime” berättar om de två vännerna sedan barndomen, den ena rik, den andra fattig, båda med egna problem i förhållandet till sina mödrar. Och sin identitet. På landet, ett veckoslut är alla gamla vänner samlade. En kortfilm ska göras; en kort scen: två män och en kyss (som vi inte får se) och omedvetna känslor stiger till ytan och… Dolan behärskar ett eget bildspråk; bilder, färger, ljus och ljud. Elektricitet mellan varje bildinställning, kemi mellan skådespelarna, och vi är nervöst nyfikna på vad hända skall. Till synes händer det inte så mycket, men vi är påverkade av filmmagi. Och: Xavier Dolan skildrar ett klassamhälle, om än mellan bilderna.
Bad boys for life
USA/Mexiko 2020
1/5 i betyg
Regi: Adil El Arbi & Bilall Fallah
I rollerna: Will Smith, Martin Lawrence, Vanessa Hudgens, Paola Nunez, Alexander Ludwig
2:04 F16
Underhållningsvåld och en undermålig berättelse som två poliser som i 25 år arbetat tillsammans och förfinat metoden skjut först fråga sedan. Blodigt humorbefriat.
Dolittle
USA 2020
Regi: Stephen Gaghan
I rollerna: Robert Downey Jr., Antonio Banderas, Michael Sheen, Jim Broadbent, Marion Cotillard, Ralph Fiennes, Emma Thompson
Dr Dolittle (Robert Downey Jr.) åker ut i stora världen och in i större djungel där han får livslust och nya djurvänner. De kända men inte alltid så duktiga skådespelarna är dubbade, också till svenska.
Krister Lindberg
lindbergfilm@gmail.com
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.