Ann-Christine Snickars 20.02.2021 10:28

DOKUMENTÄR. ”Röda resor”, en radiodokumentär av Annvi Gardberg som sänds i ett stycke på tablåtid på söndag morgon och finns som en tvådelad podd på Arenan, kan lyssnas till som en fortsättning på boken ”Över branten” (som hon skrev tillsammans med Anders Gardberg och Alpo Roselius).

Den handlar om bröderna Gardberg och Allan Wallenius i Åbo 1917 och under inbördeskriget. Samma stoff gestaltades också i en tvådelad radiodokumentär dokumentär ”Hatet oss leder”.

”Röda resor” tar vid efter inbördeskrigets slut. Allan Wallenius, som varit agitator och tidningsredaktör och som utpekats som en av ledarna när de röda trängde sig i Finlands banks kontor i Åbo i januari 1918, finns nu i Petrograd, men ska ta sig till Stockholm, för att utveckla arbetet för ett rött Finland och världsrevolutionen.

Berättelsen om hur han tar sig över gränsen till Finland och reser på falskt pass är dramatiserad av honom själv, den finns tryckt som en följetong i Stormklockan, en kommunistisk tidskrift för unga.

Ganska mycket får ha den form det hade redan i källmaterialet, som är tidningsartiklar av olika karaktär och ideologi, polisrapporter, redogörelser, som Allan Wallenius hustrus, Alice Rosenblads utredning för Komintern, där hon berättar om hur hon fick lämna lärarjobbet på Åland på grund av sina åsikter.

Det mer privata kan glimta fram i brev, men inte ens där försvinner det ideologiska. Allan Wallenius dikter är ett litet kapitel för sig. Hade han inte svepts med av tiden och radikaliserats hade han kanske fortsatt att jobba på biblioteket i Åbo och odlat sitt författarskap. Nu är hans dikter högtravande, det röda (blod, eld) tjänar både kärleken och revolutionen.

Det autentiska materialet gestaltas snyggt och tydligt av välvalda skådespelarröster. Tom Rejström ger röst åt Wallenius. Ett par kommenterande samtal mellan Gardberg och historikern Matias Kaihovirta skärper perspektiven. Hur man såg på socialister och kommunister i Finland och Sverige när 1920-talet bröt in, det har vi vetat bara i stora drag, nu får man mer sammanhang.

Hur såg radikaliseringen ut? Man vet bara lite om drivkrafterna hos Wallenius, som ju hade ett rätt stillsamt ursprung i Dragsfjärd – hans föräldrar var inga politiska aktivister. Brodern Paul drogs åt det andra hållet, stupade på vita sidan i mars 1918. Dokumentären undviker psykologiserande och spekulerande, intresset ligger i hur historisk utveckling och personliga val flätas ihop.

Ny kunskap för många är säkert beskrivningen av de finska exilkommunisternas politiska arbete i Sverige. För att få ”uppehållsbok” måste man försäkra att inte ägna sig åt politik i Sverige, det höll ingen, särskilt inte Wallenius.

Dokumentärens drama innefattar två resor, först Wallenius farliga färd till Sverige där han lurar tullare och detektiver, skidar i en liten skock efterlysta över isen över Kvarken i tjugo graders köld. Den andra är utvisningen, orsakad av en polisutredning om förräderi, men också för en nidskrift om Mannerheim, som särskilt ska ha upprört kungen som var den som befäste utvisningsbeslutet.

Men hela Wallenius liv tycks definieras av resor, och här omtalas också en illegal gränsöverskridning till Norge och en ”kolboxresa” till Holland. I ”Över branten” noteras många fler färder i revolutionens tjänst.

Nu väntar man ännu mer på en biografi över Wallenius, som inte bara skulle göra kunskapen om hans person fylligare, utan också visa upp mer av kontexten kring hans tänkande och handlande.

I dokumentären blir han avfärdad av en tidigare kamrat och ungdomsvän som en ”konventsgosse som hamnat i dåligt sällskap”. Det är den kaxiga vokabulären hos den som ställt sig på vinnarens sida. Ett historiskt perspektiv behöver också andra stämmor.

Åbo Akademis bildsamlingar

Ann-Christine Snickars

Dela artikeln