Räddar en hög med döda skarvar skogen på ön Högen i Pargas?
Det blev 200 skarvar och inte 30 som får skjutas vid ön Högen i Pargas, enligt beslutet från NTM-centralen i Egentliga Finland. Vid Pargas-Nagu fiskeriområde, som hade ansökt om undantagslovet, var man något överraskade.
Tvåhundra skarvar. Det är en hel del att skjuta. Och nästa år lika många.
Antalet skiljer sig inte märkbart från andra färska beslut. I Karleby ska Rödsö delägarlag få skjuta totalt 300 skarvar, under tre års tid.
En annan parallell är att inte heller Rödsö delägarlag fick göra något annat än skjuta fåglar. Delägarlaget hade också hoppats få olja ägg, men det gick inte an. Den åtgärden kan störa andra häckande fåglar, enligt den lokala NTM-centralen.
På Högen är det gråhägrarna som skulle störas.
I Karleby har de en annan syn på antalet än i Pargas, där man räknade med att 30 skulle räcka. I Karleby ser de i sin tur 100 per år som ett otillräckligt antal.
Dessutom är området där man kan skjuta skarv, Perho ås mynning, så begränsat att det kan vara svårt krympa beståndet. Det sade Håkan Hedström, ordförande för Rödsö delägarlag, till Österbottens Tidning i höstas.
Den som rört sig till havs och stött på skarvar vet att de inte brukar släppa någon nära. Frågan är därför hur realistiskt det är att klara av att skjuta 200 skarvar på Kyrkofjärden i Pargas – i ett område som inte är båtfattigt i augusti.
Skillnaden mellan de två besluten är att Rödsö delägarlag fick ett undantagslov där NTM-centralen i Österbotten anser att skarven utgör ett hot mot fisken.
NTM-centralen i Egentliga Finland tyckte däremot att skarvarna på Högen inte gör det.
Varför det? Nå, det finns en logik. Vid Perho ås mynning har det funnits skarvar en god tid, så det finns rimligtvis data om fiskbestånden.
I Pargas, däremot, är skarvarna nykomlingar. De är få och det finns inga skador som kan påvisas. Därför kan undantagslov inte beviljas med fiskargumentet, i förebyggande syfte.
”Risken är inte tillräckligt sannolik”, som det konstateras i NTM-centralens pressmeddelande.
Den hann bli en del samtal för Pargas-Nagu fiskeriområde, som inte kunde vänta då undantagslovet drog ut på tiden. Allt skulle vara redo då tillståndet skulle komma. Det har bland annat förts diskussioner om vem som kan leverera mjuka metoder: drakar, ballonger, luftkanoner och laserlampor.
Tanken var också att förstöra bon, vilket också krävde planering.
Nu är det då ”bara” att vänta och se till att det finns folk som kan skjuta skarv i augusti.
Kanske man på NTM-centralen i Egentliga Finland räknade med att skrämselåtgärder i vår bara skulle ha flyttat skarvarna till en annan plats? Så gick det väl i Sastmola, där man med luftkanon skrämde iväg fåglarna till Närpes, Vasa och Korsholm.
Det är nämligen inte så att skrämselåtgärder under själva häckningstiden har varit kategoriskt förbjudna. För ett år sedan beviljades NTM-centralen i Egentliga Finland undantagslov för att skrämma och skjuta skarvar samt förstöra bon medan de ännu byggs. Detta på havsområdet utanför Nystad och Gustavs.
Skillnaden är förstås att miljön där är annorlunda. Det är lättare att precisionsskrämma och förstöra bon på öppna skär.
Det var sedan argumentet om rekreation som avgjorde att fåglar ska få skjutas i Pargas. Målet är att minska beståndet – 200 fåglar sägs motsvara det antal ungar som skarvarna på Högen beräknas få – samt styra fåglarna att hitta en boplats på annat håll.
Kanske logiken var att Pargas-Nagu fiskeriområde får skjuta så många skarvar att de som sedan väljer att flytta inte kan utgöra en stor (störande) grupp, i likhet med Sastmolafåglarna som flög till Österbotten? Just så här står det förstås inte exakt i NTM-centralens beslut.
Rekreationsargumentet känns ändå inte riktigt hållbart eftersom avföringsmängderna redan i fjol uppges ha varit betydande. Då fåglarna nu får häcka och vistas fritt våren och sommaren, kan vi gott räkna med att rekreationsvärdet sjunker snabbt under nollstrecket.
Sedan hjälper det inte mycket att panga på så tusan i augusti, särskilt som det nästa vår dyker upp skarvar som inte har en aning om jakten. De ser ju att andra skarvar valt ön, så det måste ju vara bra. Och ingen stör dem.
Det är som man undrar om inte skrämselåtgärder i ett tidigt skede, redan nu i vår, ändå hade varit bättre. Visst, det finns tiotals gråhägerpar på Högen, men den arten är trots allt en livskraftig grupp.
Det verkar allt mer som om Pargas-Nagu fiskeriområdes metoder, med mindre jakt och i stället betoning på skrämselåtgärder, hade varit en effektivare men också en på alla sätt skonsam lösning.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.