Pyhäjärvi står för kräftfesterna i Egentliga Finland – drygt en halv miljon kräftor fångas årligen
Klockan har precis slagit tolv och solen står högt på himlen. Kräftfiskaren Jouni Aaltonen har precis lagt till vid sin egen strand i Säkylä, på västra sidan av sjön Pyhäjärvi några hundra meter in i Satakunta från Egentliga Finland sett.
Vädret har varit idealiskt, med 20 graders värme redan från morgonen och så gott som ingen vind. Aaltonen har tömt 400 kräftburar och nu transporteras fångsten i lådor med truck till sorteringbyggnaden som ligger på hans gård, några hundra meter bort. Här delas kräftorna in enligt längd – 10 centimeter, 11 centimeter och 12+ centimeter. Kortare kräftor än så måste slängas tillbaka och får möjlighet att växa till sig.
Pyhäjärvi är den största sjön i sydvästra Finland, och den tjugonionde största i landet. Medeldjupet är 5,5 meter och det är idealt för kräftfiske, eftersom kräftorna fångas på fyra till åtta meters djup.
– Dessutom har sjön till största delen stenbotten och där trivs kräftorna, säger Aaltonen.
Sinnebilden av kräftfiske kommer för många från filmatiseringen av Astrid Lindgrens Alla vi barn i Bullerbyn: tysta roddbåtar som glider över sjön i mörkret för att kontrollera kräftburarna innan det blir ljust och kräftorna hinner ta sig ut.
Verkligheten ser annorlunda ut.
– Just nu åker jag ut med motorbåten klockan sex varje morgon, det vill säga när det blir ljust. När det blir mörkare på morgnarna åker jag ut senare, säger Aaltonen.
Robin SjöstrandKräftburarna, som är ihopbundna med lina, tio och tio, flyttas varje dag. Enligt Aaltonen får man inte någon fångst på samma ställe två dagar i rad. Han säger att det finns en viss konkurrens om de bästa kräftställen bland de yrkesfiskare som verkar i området.
– Men det blir inte bråk. Sjön är stor.
De 400 burar som han har ger mellan 2000 och 3000 kräftor per dag, men största delen är under tio centimeter och måste alltså slängas tillbaka. På en bra dag är knappt hälften av fångsten över den tillåtna gränsen.
Som bete använder han mört från Pyhäjärvi. Det finns också fabrikstillverkat bete på marknaden, men det funkar inte enligt Aaltonen. Det finns också en annan orsak att använda bete från sjön.
– Fisken som används som bete måste vara från samma sjö, annars finns det risk för att man sprider kräftpest.
Han fångar sitt bete själv. De månader som kräftfiske inte är tillåtet i sjön jobbar han nämligen som fiskare. Då är det främst mört och nors han fiskar.
– Mörten säljer jag till Apetit och där blir den till fiskbiffar. Norsen säljer jag till Estland, men jag har ingen närmare koll på vad de gör med den, säger han.
Robin SjöstrandI sorteringshallen står Aaltonens estniska fru Jaana och sorterar kräftor tillsammans med två säsongsarbetare. De har varsitt måttband och jämför varje kräfta mot det innan den kastas i rätt tråg.
– Det tar ganska många timmar att gå igenom hela kräftfångsten varje dag. Efter sorteringen flyttas de ut till vattentankar där de får ligga i minst ett dygn för att tömma tarmen.
Efter det ena dygnet kan kräftorna säljas, antingen levande eller färdigt kokta. Kokningen sker i en stor kastrull som finns i samma byggnad som sorteringshallen.
– Jag säljer största delen till partihandeln, men en del direkt till affärerna också. De största kräftorna köps ofta upp av privatpersoner som vill ha lite mera mat på sina kräftor, säger han.
Robin SjöstrandPyhäjärvis kräftor hittar ända till Pargas. Det bekräftar Kim Mattsson , köpman på K-supermarket Reimari. De säljs och transporteras till Martin Kala i Åbo, där de säljs vidare till butikerna i regionen.
– Alla våra kräftor kommer från Pyhäjärvi. Vi köper dem levande och kokar dem själva, säger han.
I år inleddes säsongen lite trögt, vilket gjorde att det inte kom några kräftor till Åbo. Då fick Mattsson ta till en speciallösning.
– Jag åkte till Pyhäjärvi och körde runt till de mindre aktörerna bland kräftfiskarna och köpte rakt från dem. Vanligtvis tycks det gå till så att de som fångar mindre mängd säljer vidare till de större aktörerna, som i sin tur säljer till partihandeln eller affärerna, säger han.
Trots att matvarorna blir dyrare har Mattsson inte sett något tecken på att kräftorna minskat i popularitet i år, snarare tvärtom.
– Jag tycker nästan att man köper mer kräftor i år än tidigare. Men det är väl också så att de som betalar sex till åtta euro för en kräfta oftast inte behöver bekymra sig för vad maten kostar, säger han.
Mapcreator/Robin SjöstrandOrsaken till att Mattsson hade problem att få tillräckligt med kräftor i början på säsongen, beror på att den kalla våren sköt tidpunkten när kräftorna ömsar skal. Det säger Matti Jaakkola , ordförande för Pyhäjärven hoitoyhdistys som beviljar fiskeloven i sjön.
– Vattnet måste vara tillräckligt varmt för att kräftorna ska kunna ömsa, och i år tog det ett bra tag innan det hände. Det betyder att honorna fortfarande var mitt i skalömsningen när kräftfisket inleddes och bara hanar fångades. Det jämnade ut sig en vecka in i säsongen.
Jaakkola säger att ungefär 250 personer beviljats fiskelov för kräftor i år. Av dem är ett 50-tal sådana som fiskar för att sälja.
– Ortsbor och de med strandtomt får fiska obegränsat med kräftor, förutsatt att de betalar fiskeavgiften. Utomstående får lov för maximalt 20 kräftburar, förklarar han.
Robin SjöstrandDe senaste åren har årsmedeltemperaturen i sjön stigit – den är nämligen så grund att den har påverkats mycket av klimatförändringen. Det har haft inverkan på de inplanterade signalkräftor som finns där.
– När de planterades in plockade man kräftor från fyra olika temperaturzoner i USA och planterade in en fjärdedel av varje. De överlevande är kräftor från den varmaste zonen, och det säger ju något, säger Jaakkola.
Det är inga små mängder kräftor som årligen fångas i Pyhäjärvi.
– Vi brukar räkna med mellan 500 000 och 600 000 sålda kräftor årligen. I år har varit en ganska normal säsong, och nu hänger allt på om vi får en varm höst. Om värmen håller i sig till oktober så hinner vi få en ordentlig parningssäsong också.
Pyhäjärvi
- Sjön ligger på gränsen mellan Satakunta och Egentliga Finland, med majoriteten av ytan i Eura och Säkylä (Satakunta), medan sydspetsen tillhör Pöytis (Egentliga Finland.
- Den är 25 kilometer lång och 8 kilometer bred, med en yta på cirka 155 kvadratkilometer. Medeldjupet är 5,5 meter, idealt för kräftor.
- Pyhäjärvi är den största sjön i sydvästra Finland och den 29:e största sjön i landet.
- Sjön är landskapssjö i både Satakunta och Egentliga Finland.
För Jouni Aaltonen är säsongen lite kortare än så.
– I mitten av september brukar fångsterna minska ganska märkbart, när det blir kallt i vattnet och kräftorna slutar röra sig. Efter det byter jag till fiskandet igen, säger han.
Själv äter han kräftor sporadiskt, och när han gör det är det traditionellt tillagade kräftor, kokta i dill och salt, som gäller.
– Jag tar ett smakprov ibland, men jag är inte så mycket för det här med kräftskivor. Det kanske blir en i året eller så.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.