Förflytta dig till innehållet

Purras realism biter bra – men det går att slå hål på hennes ”gratis hinkar”

Jaska Poikonen

När Suomen Kuvalehti (32/2021) analyserade Sannfinländarnas upplägg inför den partikongress som hölls i helgen löd det bland annat så här: ”…andra nominerade till vice ordförande och partisekreterare är en vaccinkritisk lokalpolitiker, en läkare som kallar coronapandemin ett lurendrejeri, och en kristen skeptiker som argumenterat mot att jorden är rund”.

SK behöver inte skriva det rakt ut. Varje tänkande människa ska begripa vilken nivå det är på politikerna i ett sådant parti, åtminstone hur de förhåller sig till vetenskapliga fakta.

Slutresultatet visar att i detta parti lyckas man bli vald till vice ordförande trots – eller delvis tack vare – åtal för hets mot folkgrupp, vilket gäller två av tre nyvalda vice ordförande.

Det oaktat kan ingen kalla Riikka Purra eller Sakari Puisto, som klart förlorade ordförandekampen, för annat än pålästa.

Som ordförandekandidater hade de ett uppdrag, utöver själva valet av ny ordförande efter Jussi Halli-aho.
De skulle visa att Sannf är ett parti som vilket som helst; ett parti ska lyckas få till stånd en kamp kring ordförandeposten, gärna med minst en trovärdig kandidat av vartdera könet och med någon slags bakgrund i partiet .

Sannf vill vara salongsfähiga, de vill skapa trovärdighet och de vill – med nyvalda Purras ord – bli ett regeringsparti.
Det bör vara varje trovärdigt partis målsättning, att Purra nu så tydligt uttalar det är alltså helt kongruent med den utveckling partiet vill visa upp.

Visserligen vill de samtidigt visa att de agerar på ett annat sätt än landets andra partier. Deras partikongress är stöpt på ett annat sätt än andra partiers, till exempel då personvalen avgörs första dagen, medan politikens innehåll diskuteras dag två.

I årets partikongress bjöd den andra dagen både på ett mindre deltagarantal och mindre alkoholstank än tidigare partikongresser, skriver Hbl. Det var dag två Purra höll sitt linjetal, där hon bland annat underströk att Sannf inte har några vänpartier.

Det hör till den bild som Sannf vill skapa av sitt parti – annorlunda än alla andra.

De övriga partierna är konkurrenter, sa Purra, som också sa sig vara redo att samarbeta med andra om Sannfinländarna själva kan ha nytta av det.

Men vilket parti skulle egentligen resonera annorlunda? Inget.

Partiers uppgift är att driva på den politik de själva finner bäst, och att göra det i samarbete med andra – såvitt det samarbetet gagnar de egna politiska målen.

Så egentligen är inte Sannf annorlunda alls, men Purra får det att låta så.

Hon är skicklig, precis som sin föregångare, vars politiska agenda hon anammar. Den sannfinländska linjen signerad Halla-aho kommer att bestå.

Också linjen med att tala klarspråk består, Purra vill att den som lyssnar finner henne tydlig, realistisk och driven. Och hon vet i vilka vatten Sannf fiskar bäst – även om hon i något skede sa att partiet inte fiskar röster.

Hon är därför mycket tydlig med att Sannf under henne ska arbeta för en skärpt invandringspolitik.
Hon anser att Finland ska sträva efter noll asylsökande, inte godkänna familjeåterföreningar och införa striktare krav för att beviljas finländskt medborgarskap.

Med Purras ord: ”Finländskt medborgarskap ska uppskattas och värnas om. Det är inte något man delar ut likt gratis hinkar”.

Gratis hinkar? Populisten vet att hennes åhörare är bekanta med gratis hinkutdelning i samband med butiksetableringar och olika jippon.
Men är de bekanta vad som krävs för finländskt medborgarskap? Man måste tillåtas ställa sig tvivlande.

Finländskt medborgarskap förutsätter att din identitet är tillförlitligt utredd, att du har bott minst fem år oavbrutet i landet, (eller i sammanlagt sju år efter att du fyllt 15 år), att du talar och skriver en minst nöjaktig finska eller svenska, att du tillförlitligt kan bevisa varifrån du får din försörjning – under hela den boendetid som krävs, att du inte har begått brott, med mera. Ansökan kostar 400–590 euro beroende på webb eller pappersansökan och det tar mellan 6–20 månader att behandla den, meddelar Migrationsverkets webbsajt.

Så det är varken gratis eller tomt som en tom hink. Det är en välfylld, noggrann ansökan med många krav som ska uppfyllas.

Men tomma tunnor skramlar mest, och det tillämpar Purra och Sannf genom att säga att medborgarskap beviljas för lättvindigt i dag. Alltid kan någon tro på det.


I värsta fall inte enbart de egna anhängarna utan en del Saml-sympatisatörer som har visat att de närmar sig en sannfinländsk argumentation i sin oppositionsroll. Det gäller inte uteslutande invandringspolitiken, det gäller överraskande nog också EU-politiken, vilket har blivit tydligt i Saml:s interna velande tidigare i år.

Vänpartier kan man inte kalla dem, Purra har rätt. Men det finns mer än en ingrediens som förenar dagens oppositionspartier.
Samtidigt: Att hon skulle leda nästa regering måtte ändå vara en utopi.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter