Psykoterapeuter i Åbo skriver journaler med penna och papper – ”det är tryggast så”
Dataläckan hos psykoterapicentret Vastaamo har försatt grundtryggheten hos terapiklienter runt om i landet i gungning.
Hur säkra är mina uppgifter och hur förvaras mina personliga berättelser och tankar hos terapeuten? Kan jag vara säker på att inga obehöriga får tillgång till dem eller att uppgifterna inte utnyttjas i kriminellt syfte, är frågor som nu snurrar i mångens huvud.
Också bland terapeuterna har frågor om datasäkerhet och sekretess skapat oro nu då det visat sig att ingenting som lagras i stora databaser är säkert.
På marknaden finns det i dag en uppsjö av företag som erbjuder sina tjänster till psykoterapeuterna. Man säljer till exempel dokumenthantering, programvaror och olika slags molntjänster.
Ingen överraskning att det skedde en dataläcka
I ett mejl skriver en psykoterapeut i Åbo som på grund av ärendets känsliga natur vill vara anonym, att hon en längre tid har varit orolig för att något liknande ska hända.
— Jag har ofta funderat på vilka instanser som har rätt att upprätthålla databaser över patientjournaler och hur noga företagens bakgrund och pålitlighet kontrolleras. Finns det överhuvudtaget någon säkerhetsklassificering?
— De flesta privata terapeuter har ändå lyckligtvis gammaldags system med egna handskrivna patientjournaler. På så sätt samlas inte all information digitalt på ett och samma ställe och det blir inte lika intressant för kriminella som det blev i Vastaamofallet.
Lilian Wikström är också psykoterapeut i Åbo. Hon har samma erfarenheter som hennes kollega.
— Jag har blivit uppringd av företag som vill att jag anlitar dem och deras molntjänster, men jag vet inte varför jag skulle göra det. Jag är så gammalmodig att jag för mina anteckningar med papper och penna och låser in dem i ett skåp. Vill någon komma åt dem måste man bryta in sig med kofot.
En tredje psykoterapeut som ÅU har talat med säger samma sak: också hon har kontaktats av företag som har erbjudit henne deras tjänster. Men hon har tackat nej.
— Jag har ingen databas utan har det mesta av texterna på papper. Så länge jag får göra det, känns det enklast och säkrast.
För Wikström är det viktigt att terapeuten vet vad hen antecknar, varför hen gör det och om alla detaljer verkligen måste skrivas upp. Ibland kan det vara helt onödigt med någon skriftlig dokumentation, säger hon.
— Vid långvariga klientrelationer lär man känna sin klient och mycket av det som sägs fastnar i minnet. Då gör jag mina anteckningar i huvudet.
Anders Järvinen med mottagning i Åbo bekräftar det hans kollegor säger: det är säkrare att inte ladda upp några uppgifter i moln eller stora databaser.
— Jag gör anteckningarna för hand och sparar dem i ett skåp eller på ett word-dokument på min egen dator.
— Jag har också blivit uppringd av företag som försöker locka mig att köpa deras tjänster, men jag har inget behov av det. När psykoterapibranschen växer finns det alltid de som vill ha sin andel av kakan.
För att klienten ska få FPA-stöd för sin terapi krävs det ändå en viss dokumentation.
I allmänhet har det räckt med en kort och koncis motivering av klientens behov av terapi. Men nu verkar det som om FPA:s linje skulle ha förändrats och att det krävs mer detaljerad information för att klienten ska beviljas FPA-stöd för sin terapi, säger en av terapeuterna.
”Vastaamo måste ta sitt ansvar”
Alla fyra beskriver Vastaamoläckan som förskräcklig och jätteledsam för de drabbade.
En god terapeutrelation bygger på förtroende och tillit och det kan ta lång tid att bygga upp ett trofast förhållande.
När det här förtroendet ruckas kan följderna bli dramatiska, säger av terapeuterna.
— Man kan bara ana hur stor kris, eller till och med trauma läckan är för de drabbade. Det som klienterna har trott att stannar mellan dem och terapeuten delas nu till nyfikna människor, utan terapirelationens trygghet, tröst och förståelse.
Lilian Wikström hoppas nu att de drabbade Vastaamoklienterna inte lämnas vind för våg och att de fortsättningsvis får den hjälp de behöver.
— Vastaamo har ett stort ansvar att följa upp det här och göra det bästa av den här eländiga situationen. Också den enskilda terapeuten har ett ansvar och jag hoppas att förtroendet mellan terapeuten och klienten har varit så bra att man kan jobba vidare.
Hon tror inte att Vastaamokrisen kommer att få några långtgående konsekvenser för psykoterapibranschen. På kort sikt kan det uppstå en liten svacka i folks förtroende för psykoterapeuter och deras sätt att hantera känsliga uppgifter, men Wikström tror och hoppas ändå att de som behöver hjälp också i fortsättningen kommer att söka den.
Och då kanske hellre hos en mindre privatföretagare än hos en stor kedja, tror en av ÅU:s intervjuade terapeuter.
— Jag kan tänka mig att de mer traditionella terapeuterna som inte är så digi-intensiva och som inte jobbar för ”terapifabriker” blir mer eftertraktade.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.