ÅU 28.03.2018 06:00

Den legendariska professorn i kommunikation, Osmo A. Wiio, hade en briljant humor. Den kreativa tusenkonstnären är utöver sina vetenskapliga bedrifter känd för sin finurliga humor och de ”lagar” han formulerade om framtiden, innovationer och kommunikation.
I det här fallet är det lagarna om kommunikation som är intressanta:
Kommunikation misslyckas – men kan lyckas av en slump.
Om det finns en chans att kommunikation misslyckas, så gör den det.
Också i de fall då kommunikation inte kan misslyckas, gör den det ändå.
Om det ser ut som om att kommunikationen har lyckats, handlar det bara om en missuppfattning.
Wiio skrev inga lagar för kriskommunikation, men han skulle säkert ha skrivit under en av de första reglerna – oberoende av vilken grundkurs man tar eller vilket kapitel man läser: Skjut inte budbäraren.
Här kan vi fråga oss hur Kimitoön har lyckats med sin (kris)kommunikation, då det gäller Öröseminariets efterspel? Här har man i alla fall gått in för att skjuta budbäraren, politikern Janne Salonen (obund.).
Vi backar lite. Det var i januari som Salonen skrev ett blogginlägg som blev veckans snackis i Kimitoön. I sitt inlägg på sajten Uusi Suomi redogjorde han för kostnaderna för kommunfullmäktiges seminarieresa till Örö i höstas.
Resan till Örö kostade 15 000 euro, men det var utgifterna för alkohol som var i fokus i den därpå följande debatten. Var det ok eller inte att satsa 930 euro på alkohol, 37 euro för var och en av de 25 deltagarna (allt dracks inte upp). Så här lydde slutsatsen i ÅU:s ledare ”Promilleproportioner” den 13 januari:
”Alkohol är en del av inte bara den finländska men av hela den västerländska umgängeskulturen. På gott och ont, såklart. Därför är det aldrig fel med ett snack kring följande: så här brukade man göra förr, så här gjorde vi nu – hur ska vi göra i framtiden? Själva Öröseminariet är i sig självt inget som förutsätter räfst och rättarting. Men då debatt om alkoholservering väcks, ska man såklart vara redo att ta den.”
Kommunen kunde ha agerat snabbt, sansat och ansvarsfullt: Tagit debatten, först bland de egna och sedan öppet, och till sist skulle man ha skrivit ned några principer för kommunala pengar och alkohol.
Det vackert inslagna kriskommunikationspaketet kunde ännu har försetts med en söt rosett i form av ett löfte att ämnet ska diskuteras på nytt, en vacker dag i en mer eller mindre odefinierad framtid. Klappat och klart, så att alla berörda (och upprörda) hade kunnat pusta ut för länge sedan.
Men nej.
I stället valde man skrida till åtgärder som sett till att Kimitoöns alkoholproblem nu är en riksnyhet. Flera medier har tidigare rapporterat om Öröhärvan, och nu har också Helsingin Sanomat gått ut med en stor artikel om seminariet och efterspelet, det att man inom kommunen inte nöjde sig med att skjuta budbäraren Salonen i vintras.
Nu ska han opinionsarkebuseras i en stor operation som omfattar kommunstyrelsen, fullmäktige och ett tilltänkt helt nytt utskott, vars uppgift är att avsätta revisionsnämnden, Nämnden ska sedan återuppstå – ack hur lämpligt så här i påskatider – men då utan nuvarande medlemmen Janne Salonen.
Tala om att skjuta mygg med kanon!
Det ordspråket träffar rätt, eftersom publicistiskt mycket aktiva Salonen säkert av många i Kimitoön uppfattas som något av en surrade mygga, som inte lämnar en i fred.
Den påstådda kärnan i hela härvan är uppfattningen om att Salonen betett sig fel som medlem i revisionsnämnden. Han har brutit mot ”allmän praxis” och ”interna regler”, sägs det.
Nämndens ordförande Kristian Lindroos (SFP) säger till Helsingin Sanomat att man genom att bli förtroendevald ska inse att man samtidigt begränsar sin yttrandefrihet. Visst, förtroendevalda får se sådant som inte är offentligt, sådant som enligt lag ska hållas hemligt – men det styrs av lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Lagen om yttrandefrihet är något helt annat.
Kan någon av de berörda och upprörda i Kimitoön svara på detta: Är de uppgifter som Salonen gått ut med icke-offentliga?
Vi lämnar frågan obesvarad, men kan notera att vem som helst kan gå till kommunkansliet och begära ut exempelvis alla betalningsuppgifter för de kreditkort kommunen har. Man behöver inte ens motivera detta. Och jo, det mesta av dylikt får också publiceras, något som många medier brukar göra.
Offentliga utgifter är nästan alltid offentliga uppgifter och Finlands lag står rimligtvis fortsättningsvis över ”allmän praxis” och ”interna regler”.Den nu pågående processen handlar därför inte om annat än att det finns flera som ”tagit sig på näsan” till den grad att de vill bli av med Salonen, som upplevs som en väldigt jobbig person (och knappast förnekar han väl ens själv att det är en del av hans roll). Allt blir ändå bara sorglustigt av påståenden om att det var Salonens agerande som ledde till betydande negativ publicitet för kommunen.
Det är nog helt andra inom kommunen som har serverat den. Wiio hade visst en lag till: Ju mer man kommunicerar, desto värre blir det. Fler förklaringar, värre soppa.

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln