Professor Peter Strang har en positiv syn på döden: "Döden gör livet tydligare"
Expert. Peter Strang är professor i palliativ vård och hjälper obotligt sjuka patienter få en god vård i livets slutliga skede. Bild: Adrienne Westerback.
På fredagen ordnade Föreningen för vård i livets slutskede i Åboland en dag kring temat palliativ vård.
Den palliativa vården erbjuder inga botemedel, utan fokuserar istället på att patienter med livshotande sjukdomar ska ha det så bra som möjligt under sin sista tid i livet.
Dagen har arrangerats årligen av föreningen i över tio års tid och är till för vårdpersonal men också övriga intresserade.
– Vi finns till för att stöda utvecklingen av den palliativa vården i Åboland, säger ordförande Mia Sandholm.
De flesta håller sig lugna inför döden
Till årets dag bjöds onkologen och professor i palliativ vård Peter Strang in som föreläsare.
Strang är ursprungligen från Österbotten men har bott i Sverige under största delen av sitt liv och kunde år 1997 titulera sig som landets första professor inom den palliativa vården.
– Det som skiljer den palliativa vården från den så kallade ”vanliga vården” är främsta att den vanliga vårdens yttersta fokus ligger på det fysiska. Det här är naturligtvis väldigt viktigt, men det finns också andra delar som är betydande. Inom den palliativa vården jobbar vi på tre plan: med den psykiska, sociala och den existentiella smärtan, säger Strang.
Strang pekar på forskning som visar att de fysiska symptomen av sjukdomen och de övriga tre ofta hänger ihop. Om oron och ångesten minskar så minskar även de fysiska smärtorna, och vice versa.
– Väldigt få har ändå en riktigt öppen dödsångest utan lyckas hålla sig relativt rationella och lugna. Det här skiljer sig ändå från person till person och går också i vågor.
Peter Strang
Ålder: 61 år.
Familj: Inte just nu.
Bor: Stockholm sedan år 2001. Trodde nog inte jag skulle flytta dit eftersom det kändes så stort, men det är väldigt trevlig stad.
Uppvuxen: Karleby i Österbotten.
Utbildning: Onkolog vid Uppsala universitet.
Jobbar som: läkare och professor i palliativ medicin.
På fritiden: Umgås med vänner. Jag tycker också om att motionera och skriva eftersom det är avkopplande.
Meningen med livet: Gemenskap och att kunna förverkliga det som finns inom ens egna möjligheter.
På Alla helgons dag: åker jag och hälsar på min mamma. Hon är 92 år gammal men otroligt skärpt så det är alltid roligt att prata med henne.
Läkare. Peter Strang är Sveriges första professor i palliativ vård. Bild: Adrienne Westerback.
Samtal med patienterna är betydande
Den första jobbiga toppen av ångest infinner sig ofta när patienten får budet om sin sjukdom. Efter det kan ångesttopparna bland annat bero av särskilt triggande händelser eller om personen får en insikt.
Peter Strang nämner ensamhet som något man ofta blir varse om och som kan kännas väldigt obehagligt.
– De flesta känner nog igen känslan av att ingen riktigt förstår en, den kan drabba en när som helst i livet. Ungefär samma sak uppstår när en obotligt sjuk patient inser att hur stöttande familjen än är så kan de inte förstå situationen eftersom de är friska.
Enligt Strang spelar samtal tillsammans med personerna en stor roll. Det hjälper dem ofta att hålla sig lugna och att fokusera på det som för dem är viktigast.
– Många inser att de skjutit upp grejer de vill göra i flera år eftersom de tagit framtiden förgiven. Här kommer den palliativa vården in som stöd i att få syn på just det som ger en själv mening.
Gemenskap och mening är viktigt
Det som patienterna vanligen ser som mest betydande för sin sista tid är att ha en gemenskap.
– Hittills har jag inte stött på en enda patient som i det här skedet av sitt liv skulle tycka att hen arbetat för lite och umgåtts för mycket med nära och kära, snarare tvärtom, ler Peter Strang.
Den här gemenskapen innefattar ofta familj och vänner, men det som också kan växa fram är en större känsla av gemenskap med naturen eller något större.
– Jag tror det handlar om att knyta sig an till något evigt levande eftersom en allt mer inser att en inte själv är det, säger han.
Här kommer även de existentiella frågorna, som ofta uppstår, in: varför drabbar det här just mig? Vad är meningen med mitt liv?
Den egna döden som hittills känts så avlägsen blir plötsligt något väldigt verkligt och som en måste förhålla sig till på ett förmodligen helt nytt sätt.
Att tänka på döden i formen av att man bara upphör att existera kan då kännas oerhört skrämmande menar Peter Strang.
– Det gäller istället att försöka fokusera på livet. För många är vardagen med blicken på frukosten eller barnbarnen det som fungerar bäst.
Föreningen för vård i livets slutskede i Åboland
- Föreningen stöder utvecklandet av vården i livets slutskede.
- Styrelsen samarbetar även med övriga föreningar och organisationer på området.
- De ordnar och stöder både utbildning och fortbildning av svenskspråkig vårdpersonal, samt av frivilliga stödpersoner i Åboland.
- Varje höst arrangeras en temadag kring vården i livets slutskede och den här dagen infaller traditionsenligt fredagen inför Alla helgons dag.
Vill hjälpa. Mia Sandholm (t.v.) och Kerstin Bergström-Pomrén är båda medlemmar i styrelsen för Föreningen för vård i livets slutskede i Åboland och ser målet som att upprätthålla en vårdetik där den döende människans och hens anhörigas behov uppmärksammas. Bild: Adrienne Westerback.
Varför tror du att vi är så rädda för att dö?
– Jag tror det är för att vi inte vill skiljas från livet som vi känner till så bra, medan döden är något okänt som vi inte kan greppa. Vi vill ofta ha kontroll men döden är en makt vi verkligen inte kan kontrollera, oberoende av vilken livssituation vi befinner oss i.
Skillnaden i att drabbas av obotlig sjukdom som yngre eller äldre är inte alltför stor.
– Det är förstås lite svårare när en är ung, det kan kännas både ofattbart och orättvist. Men väldigt många som fått nyheten i 70 årsålder är heller inte alls redo att dö utan har en otrolig livslust, säger han.
Hanterandet av situationen varierar också kraftigt och Peter Strang menar att de flesta hanterar det lite som det levt.
– En del är undvikande medan andra som är vana att tala om sina känslor gärna fortsätter att göra det. Det finns också de som faktiskt aldrig accepterar situationen.
Energikrävande men berikande
Själv har Peter Strang en positiv syn på döden.
– För mig känns den inte farlig. Sorglig och tråkig, ja, men jag är inte rädd för övergången.
I det jobb han har anser han det också viktigt att skapa sig en egen relation till döden som en känner sig säker i. Enligt honom krävs självkännedom och att veta vad en inte klarar av.
Han ser sitt arbete som väldigt berikande, men också som något som tar mycket energi.
– Palliativ vård är inget som en sysslar med halvhjärtat utan det gäller att vara otroligt fokuserad. Men det är inget jag blir trött och deppig av, snarare trött och nöjd. Det känns bra.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.