Professor om Forsbyfallet: ”Juridiskt inte ett exceptionellt fall – det råa våldet är unikt”
Det råa våldet bidrog till de hårda straffen då Helsingfors tingsrätt dömde tre minderåriga pojkar till 8-10 års fängelse för mord på en 16-årig pojke på fredagen.
— Domen i sig är inte exceptionell i straffrättsligt hänseende. Det är förövarnas råa våld och den gruppdynamik som föregick mordet som är exceptionellt, säger Kimmo Nuotio, professor i straffrätt vid Helsingfors universitet.
Enligt strafflagen kan en minderårig inte dömas till livstidsfängelse. Åklagaren yrkade på 9-12 års fängelse, men Helsingfors tingsrätt lindrade domslutet.
— Orsaken till de lindrigare straffen är att det saknades grovt uppsåt. Avsikten att döda var alltså inte tillräckligt grov när den misshandlade pojken lämnades liggande i parken efter flera timmars misshandel och tortyr, säger Nuotio.
Strafflagen sätter gränser för straff för minderåriga. Det maximala straffet för en minderårig är 12 års fängelse.
— Förstagångsförbrytare under 21 år avtjänar en tredjedel av sitt straff i fängelse. Därefter följer villkorlig frigivning under övervakning, säger Kristiina Vanha-Jaakkola, specialsakkunnig på Brottspåföljdsmyndigheten.
Minderåriga blir dömda till ovillkorligt fängelse endast på grund av vägande skäl.
— Det är oerhört ovanligt att 16-åringar begår mord. Domstolen har därför inte kunnat jämföra med motsvarande tidigare rättsfall, säger Nuotio.
Kari Likonen/SPTFå tonåringar i finska fängelser
Enligt Brottspåföljdsmyndigheten är det få minderåriga fångar som avtjänar sina straff i finska fängelser.
— Vi talar om färre än tio minderåriga personer. Antalet har varit på samma nivå i flera års tid, säger Riitta Kari, utvecklingsdirektör på Brottspåföljdsmyndigheten.
Vid sidan av de minderåriga fångarna är det cirka 70 ungdomar i åldern 18-20 som avtjänar sina straff i finska fängelser eller som sitter i häkte just nu.
— Någon uppåtgående trend har vi inte noterat, men å andra sidan är det fler minderåriga som är häktade i väntan på rättegång än tidigare, säger Kari.
Andelen minderåriga finländska fångar är 0,2 procent, vilket är en mycket låg siffra i jämförelse med andra europeiska länder, visar en granskning av databasen World Prison Brief.
Till exempel i Tyskland är andelen minderåriga fångar 2,4 procent och i Polen är andelen 1,6 procent.
Hög risk för återfall
Tidigare forskning visar att största delen av alla minderåriga fångar hamnar i en brottsspiral efter avtjänat straff med nya fängelsevistelser som påföljd.
— Fångens unga ålder är den mest centrala riskfaktorn när vi analyserar olika orsaker till återfallsbrottslighet, säger forskaren Sasu Tyni vid Brottspåföljdsmyndigheten.
Det finska rättsväsendet strävar i regel att undvika ovillkorliga fängelsestraff i brottmål som berör minderåriga.
— När minderåriga får ovillkorliga fängelsestraff gäller det oftast mycket allvarliga brott. Av den här anledningen är återfallsbrottsligheten bland minderåriga fångar i Finland mycket högre än i andra länder, säger Tyni.
Brottspåföljdsmyndigheten har fattat ett principbeslut att minderåriga fångar placeras i huvudsak i Helsingfors, Vanda, Åbo och Tavastehus.
— Vi samarbetar med barnskyddet, socialarbetare och psykologer för att hjälpa de unga fångarna vidare i livet. Studier och utbildning har ofta en gynnsam och skyddande inverkan, säger Riitta Kari.
Polariserat samhälle
Intresseorganisationen Rädda Barnen varnar för polariseringens inverkan på ungdomsvåldet.
— Våra enkäter visar att de flesta unga har det bra, men de som mår dåligt mår nu ännu sämre än tidigare. Samhället har polariserats, säger Tove Lönnqvist, utvecklingschef på Rädda Barnen.
Lönnqvist försvarar förkortade straff för minderåriga.
— Barn ska inte dömas enligt vuxna kriterier. Även om förövarna skulle avtjäna långa straff för att sona sina brott så väcker det inte den dödade pojken till liv. Jag tror inte heller att långa straff har en avskräckande effekt på andra ungdomar, säger Lönnqvist.
Vilken är den viktigaste lärdomen av Forsbyfallet?
— Vi behöver ett bättre samarbete mellan olika myndigheter som ingriper och förebygger våldsdåd. Men viktigast av allt är att vi måste utveckla vårt kollektiva ansvar. Alla som ser mobbning och våld bland unga har en skyldighet att ingripa, säger Lönnqvist.
Professor Kimmo Nuotio tänker i samma banor.
— Hur är det möjligt att den här mobbningen har kunnat pågå så länge utan att någon vuxen har ingripit? Misshandeln som ledde till en 16-årig pojkes död var ingen plötslig händelse. Det är den fråga vi måste ställa oss själva, säger Nuotio.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.