Förflytta dig till innehållet

Priset man betalar

Kvinna med armarna i kors.

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Knausgårds ”Nattens skola” är fjärde boken i Morgonstjärnan-sviten där alla delar på något sätt sysselsätter sig med död och odödlighet.

Odödligheten kan omtalas mycket konkret. I ”Vargarna från evighetens skog” blir begravningsbyrån utan uppdrag när den nya stjärnan uppträtt. Ingen dör längre.

Kusligt. Och många kusliga tecken finns redan i den första boken. Oförklarliga förändringar i omgivningen skrämmer vettet ur de välmående medelklassmänniskorna i villaområdet.

Det behövs lite för att skrämma de välbärgade och välmående. Men det behövs mycket för att övertyga dem. Behövs en genomgripande förändring är det inte hos dem man ska vänta den. Bland annat det läser jag in i romanerna.

”Nattens skola” håller en enda person i fokus. Han heter Kristian Hadeland, blir småningom världskänd konstfotograf. Vi träffar honom först som ung studerande på fotoskola i London. Det går inte direkt som på räls för honom.

En av de effektivast använda gestalterna i de tidigare romanerna är Syvert, killen som fastnat i sitt barndomshem och inte vet vart han ska ta vägen. Det finns scener med honom där han steker fiskpinnar och pannbiff i oändlighet och aldrig får ändan ut vagnen.

Till slut får han ett påhugg på en begravningsbyrå, ingen höjdare precis. Så tar romanen själv ett språng, och när vi ser Syvert igen är han bortom fiskpinnarna och direktör för en hel kedja begravningsbyråer.

Kristian skiljer sig i det mesta från Syvert (utom när det gäller monoton mathållning). Han lämnar sin familj som han föraktar, kallt och systematiskt. ”Nattens skola” är också en Faustberättelse, Kristian behöver en skjuts för att bli något inom sitt område.

Och så glider vi in i en Fausthistoria, skickligt förberedd genom Kristians kontakt med regissören som sätter upp Marlowes pjäs om Faust.

Är Kristians pakt med det onda något som kommer gradvis eller finns det ett speciellt tillfälle där det tar över? Är en människas egoism, hänsynslöshet och ondska något som kan diskuteras i kvalitativa termer?

Eller ska det granskas kvantitativt – nånstans räcker det, men var? Är ondskans rot individuell eller har omständigheterna (och alla andra) del i den? Blir ansvaret större (i stället för mindre) när man delar problemet?

Romanen jäser av frågor som rullar på under berättandet. Kristian är en exploatör, och som sådan kommer han till vägs ände, antingen djävulen står där och begär sin betalning eller ej.

En finess – men problematisk – är att Kristian själv är berättaren. Hur får man till en påfallande osympatisk människas jagberättelse?

Den binds ihop av de blinda fläckarna, kan man säga. Av Kristians omdömen om andra (spontana, småaktiga, infama – märk särskilt hans liksom i förbigående nedlåtande anmärkningar om kvinnor!) hans bortförklaringar och val, det han skiter i.

Men att avläsa Kristian känns också som när man besökt valkompassen, svarat på frågorna och ser att resultatet innehåller femtio procents överensstämmelse med värsta populisterna. Hade jag kunnat agera som Kristian? Hälften av gångerna? Kanske.

Kristian vill bli ihågkommen, i den meningen odödlig. Men har Faustmyten kraft i dag, när mänskor a) inte tror på själen, b) inte skulle orka vänta på djävulens erbjudande utan i stället laddade ner vilken app som helst som verkade lovande?

Kanske är det just där den ligger, pudelns kärna. Man trodde att frestelserna förlorat sin verkan, men så fanns de ändå bakom hörnet.

Svårt att lägga undan boken, berättandet har ett sånt sug. Men på sikt får romanen vissa problem att hantera. När den ska beskriva de döda bottnarna i djupet av Kristian åker den själv dit och lämnar efter sig döda bottnar.

Men det är till slut svackorna som gör att jag gillar den. Stoffet, perspektivet har ett pris. Och konsten ska inte vara perfekt, det hör fan till.

Här kan du läsa fler kolumner av Ann-Christine Snickars.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter